Torsdagen den 23 maj 2013

Bygdevandring i Storängen mot Vinsäter

Tisdag kväll den 21 maj 2013 samlade drygt 50 personer vid gården Storängen för att få sig en guidad vandring ner till den gamla arbetarbostaden och vidare till Motorp. Det var Kinnekulle Hembygdsföreningen som stod för arrangemanget.

Hugo-Jacob Hamilton, Hjelmsäter guidade och berättade historier från förr och nu. I Storängens lada visades kartor från 1700-talet från de närbelägna socknarna. På dessa kunde man se de smala tegar som tillhörde de olika gårdarna innan "Laga skifte" verkställdes. Markerna till varje gård samordnades vilket förenklade odling mm. Där gården Storängen ligger fanns tidigare två gårdar, efter Laga skifte blev Storängens gård till. Gården tillhörde tidigare Råbäck men sedan länge ägs den av Hjelmsäter. I gården bedrevs lantbruk med mjölkkor, hästar och mark som brukades. Tillgården fanns två torp till anställda vid gården och en torpstuga som användes som bostad till de säsongsanställda lantarbetarna. Den vackra ladugården i sten byggdes på 1920-talet.


Kvarvarande ruin Vinsäter

Hugo-Jacob och andra vandrare berättade om boende i torpen. Ett av torpen hyrdes av konstnären Lasse Persson men det var svårt att få betalt, till slut blev betalningen några tavlor berättade Hugo-Jacob.


Vandringsledare Hugo-Jacob Hamilton på Allmänningen nedanför Storängen

Vandringen fortsatt ner mot sjökanten och stannande till vid "Allmänningen, Wethje på Trolmens egendom arrenderade marken på f.d. Allmänningen och det odlades halm. Syftet var att förädla halmen i en halmlutningsanordning men framgångarna blev inte så stora.

Av Hjelmsäters mark har 90 hektar blivit naturreservat i överenskommelse med Länsstyrelsen. På Kinnekulle finns 19 naturreservat.


Hugo-Jacob Hamilton berättar om Vinsäter

Väl framme vid den stora ruinen efter arbetarbostaden Vinsäter berättade Hugo-Jacob om hur denna byggnad kom till. Det var Gilbert Hamilton som låtit sig inspireras av ryska kolschoser där människor bodde i kollektiv och arbetade. Tidigare fanns fem torp på Vinsäter, torpen var i dåligt skick och Hamilton bestämde att ett nytt hus med lägenheter på 2-3 rum och kök skulle uppföras. Familjerna hade många barn och ofta flyttade släktingar och det blev då fler människor än tanken var från början. Idén med det kollektiva boendet där alla kunde hjälpa till, t.ex. ladugården/djuren kunde skötas av en eller några. Ovan att bo i lägenhet tätt med andra människor fungerade inte och det var trångt. Det var ofta bråk och fylla, polisen fick rycka ut till Vinsäter. Huset byggdes på 1870-talet och var inte i bruk mer än 30-40 år. Järnvägen som anlades på Kinnekulle var klar år 1897 och gick precis utanför huset, dock var detta inget problem för långt tidigare fanns tankar om avveckling av huset. Noak Rohdin var den siste som bodde i Vinsäter, han var skogsvaktare och lite slarvig med sina vapen. Sista tiden i livet fick han flytta till flygelbyggnaden på Hjelmsäter där Ingeborgs Vävstuga finns, där hade han ett rum.

En märklig historia berättades av Hugo-Jacob. En bekant till honom som var konstnär/arkitekt befann sig i Salt Lake City. En amerikanare som mötte mannen frågade om honom om var den vackraste platsen fanns i världen, till svar fick han Hjelmsäter Kinnekulle. Amerikanen var släkt med Noak Rohdin. Efter en tid kom ett brev till Hugo-Jacob från Noaks släktingar i Amerika, de ville besöka Kinnekulle, till saken hör att de var mormoner dock var Noak död sedan många år. Hugo-Jacob fick i uppgift att ta med sig mormonerna till Vinsäter för att se om Noak gav sig till känna, vilket han inte gjorde. Därefter besökte de Hästhagstorpet där mötte mormonerna Noak.

Hugo-Jacob berättade att han återvände till Hjelmsäter 1956, arbetade med bl.a. fruktodling, potatisodling ordnade rörbevattning från Vänern och skördarna var rikliga. Redan kl. 08.30 kom handlarna och köpte den nyskördade potatisen.


Motorp

Vid ruinen intogs kaffe med dopp som vandrarna tagit med sig. Vandringen fortsatte mot Motorp, ett torp som tidigare innehåll två lägenheter med ingång från varsin långsida. Smeden Moberg bodde där en period han flyttade sedan till Källby. Moberg var en duktig smed men han var inte så noga med måtten berättades det, det fick lösa sig på något sätt.

Motorp som ägs av Hjelmsäter är helrenoverat och hyrs av nu av Elin Kjell, ett boende som hon tycker mycket.


Elin Kjell och Hugo-Jacob Hamilton

Vandringen går tillbaka till Storängens gård, trots en gråmulen väderprognos klarade sig vandrarna från regn och kvällen var behagligt ljummen. Vandringen förgyllandes av guiden berättarförmåga om händelser från förr skildrades på ett mycket målande och humoristiskt sätt.