Vad vore Sverige – och den civiliserade världen i övrigt, utan en fungerande infrastruktur? Inte mycket till civiliserad vill jag påstå. Vad inräknar man då i detta fungerande system. Är det att på ett billigt och säkert sätt ta sig till pensionärsträffen eller fotbollsträningen? Kanske man skall räkna in resan med fritidsbåten till Kållandsö en vacker sommardag. Att distributionsbilen med varor kommer till affären är en självklarhet, eller hur? Att kunna få en pratstund med gamla faster i Gössäter per telefon, kanske skicka ett mail till kompisen, eller möjligen ta bussen till doktorn i Götene är lika självklart. Det finns en mängd olika ingredienser i begreppet infrastruktur. Bredband tillhör en av de senare varianterna.

Allt detta tillhör det mest självklara i vår vardag. Ingen skulle kunna tänka sig att vara utan något av de fullständigt nödvändiga företeelserna jag räknat upp. Och ändå har jag bara nämnt en liten del av det som normalt betraktas som samhällets infrastruktur. Tänkte utveckla mina tankar lite vidare kring detta med förflyttningar och kommunikation i allmänhet. Passar egentligen alldeles utmärkt i tider med strömavbrott, försenade tåg, allmänt trafikkaos och frustrerade människor.

Samhället är normalt en fantastisk apparat. Många gånger har vi väl lite till mans förundrats över hur väl allt fungerar. Men för det mesta funderar vi inte ens, det skall bara fungera utan att vi skall behöva bry oss det minsta. Att vi ibland retar oss på den där långtradaren som är svår att köra om hör liksom till ordningen. Att han just är på väg med varor till affären tänker vi inte på just då. Inte heller att nästa långtradare just har lossat sin last på tappen, som gjorde att vi kunde tanka innan vi åkte till snabbköpet.

Vägen som arbetsplats

Hade själv häromdagen förmånen, ja jag kallar det faktiskt en förmån, att åka med en av dessa "vägarbetare" under ett av hans arbetspass. Han levererade – just den här dagen – flis till ett av Östergötlands största värmeverk. Alltså en miljövänlig biomassa avsedd för förbränning och därmed uppvärmning av våra bostäder. Här handlar det inte om att frakta på järnväg som ofta förespråkas då man debatterar godstransporter. Nej, här gäller det att hämta materialet ute i skogen eller på någon annan för tåget otillgänglig plats för att sedan transportera detta till värmeverket eller en depå i närheten. Har en bestämd uppfattning att tåget liksom har lite svårt att ta sig ut i skogen på samma snabba och effektiva sätt. Skämt åsido, utan att argumentera allt för mycket för vare sig det ena eller andra sättet att transportera måste sägas att jag i det här fallet imponerades av den effektiva hanteringen.

En annan iakttagelse vad gäller förflyttningar har jag gjort under julhelgen. Vilket ramaskri det blev på resenärer från Arlanda flygplats. Inställda flygningar, borttappat bagage, vilsekomna ungar, ja i stort sett allt som kunde gå snett gick snett. Vad berodde detta på? Jo, naturligtvis vädret. Vädret ställer till det för oss oavsett vilka förfinade system vi än skaffar oss. Det är få som klarar att rå på vädret. Flyget ställer in ett antal avgångar, tåget har förseningar så resenärerna är nästintill beredda att begå harakiri. Eller åtminstone hoppas på att några ansvariga SAS- eller SJ-potentater skall göra det. Elleveranserna fungerar inte, träd ligger som plockepinn över ledningarna. Folk fryser, svär, förbannar och lovar att "nu får det banne mig vara slut". Vad vi alla kan vara säkra på är att det inte är slut, det kommer att upprepas så länge vi inte har förmågan att styra över vädrets makter. Tack och lov för det!

Vi har i takt med samhällsutvecklingen fått allt större krav på en fungerande infrastruktur. Om det inte fungerar som vi tänkt oss så är vår toleransnivå oerhört låg. Allt skall bara fungera, oavsett väder eller andra faktorer. Om start och landningsbanor på våra flygplatser är fullständigt igensnöade eller nedisade kräver vi ändå att flyget skall gå som planerat. Tågförseningar får bara inte förekomma, en timmes väntan på tåget kan få den mest jovaliske person att gå i taket.

Snöröjning skall vi bara inte tala om. Finns inte en kommun i detta land – i alla fall inte söder om Dalälven – som enligt kommuninnevånarna klarar att sköta snöröjning på det sätt som man "som skattebetalare har rätt att kräva". Det märkliga i sammanhanget är att man själv oftast inte har det ringaste ansvar. Oftast är det väl så att man får det man betalar för. På bostadsrättsföreningens årsstämma klagar man exempelvis högljutt över den dåliga snöröjningen, men samtidigt undrar man om det inte går att dra ner på kostnaderna för den dyra fastighetsskötseln.

Vilka är det då som oavsett väder ser till att vi som exempelvis begåvats med fjärrvärme aldrig(?) blir utan värme. Jo, bland andra dessa välsignade transportörer som oavsett om det är vardag eller julafton ser till att våra värmeverk har bränsle! Att de emellanåt blir kallade vägmarodörer eller trafikparasiter tror jag de står ut med. Vad de däremot har svårare att acceptera är alla dessa klantiga, självpåtagna trafikpoliser som försöker lära ut hur man beter sig i trafiken. Vet inte hur många av den sorten jag såg under min studieresa, men flera var dom, och inte blev jag speciellt imponerad av deras egna trafikkunskaper. Deras pedagogiska kunskaper i ämnet trafikinlärning var inte heller på någon högre nivå, om inte en knuten hand eller ett uppsträckt långfinger skall räknas som pedagogiska läraregenskaper.

Vissa saker går inte att förutse

För att sammanfatta mina iakttagelser och funderingar angående infrastrukturens grundfilosofi tror jag det viktiga är att vi alla försöker bidra med vårt lilla strå till kommunikationsstacken. Gärna idéer och konstruktiva förslag, men framförallt måste vi lära oss acceptera varandras seriösa arbete med att få samhället att fungera. Vi måste lära oss att det är inte alldeles enkelt att flyga då start- och landningbanor är nersnöade och utan banfriktion, det är inte omöjligt att tåg blir försenade då växlar fryser igen. Att vi blir utan ström på julafton kan inträffa då vi trots allt fortfarande har luftledningar för eldistribution. Samme person som ena stunden svär ve och förbannelse över eldistributörernas nonchalans kan nästa dag vägra samme distributör att få röja en bredare kraftledningsgata genom hans skog.

Detta kan låta som ett gigantiskt försvarstal för en inte alltid fungerande infrastruktur. Möjligen kan detta bero på att jag personligen inte drabbats av några egentliga problem. Ja, det skulle i så fall vara mina tidigare beskrivna datorproblem men de är glömda för tillfället, internetleverantören sköter sig till belåtenhet, i alla fall den senaste veckan. Annars kommer han att få se på f….., hoppsan, seriösa förslag var det ju. Hur som helst, vi får hoppas att det nya året innebär bättre och säkrare kommunikationer oavsett vilken sort det gäller. Om inte annat så kan vi ju hoppas på en mild vinter i fortsättningen, men det är klart då blir det kanske översvämning istället. Hur man än gör så har man ändan bak, det är det enda som är riktigt säkert.

Ronson
ronny.carlsson2@telia.com