Uppe på Kullen en kilometer sydväst om utsiktstornet ligger en plats kallad Stora Salen. Namnet kan enligt vissa eventuellt komma från det i vissa skrifter nämnda namnet upsalir. På senare tid när trakten hade blivit uppodlad så byttes namnet till uplanden.

Enligt sägnen så stupade skilfinga kungen Ale den upländzke i ett frost kallt slag på Vänerns is inte långt från sin skilfinga gård, Skilfingaheim (Skälvum ?). Tillnamnet den upländzke kan på 500-talet inte mena något annan plats än Kinnekulles upland. Namnen finns fortfarande kvar, om än i något förändrad form, Öster uplanda blev med tiden Österplana, Väster och Medelplana bytte namnform på samma sätt.

Eventuellt har även Stora Salen också varit kultplats åt Vanerna eller västra Goterna. Vid Salen finns också en del tecken på en ceremoniväg på ca 20 meter, utmärkt med fyra i rad liggande stenar. Den nordligaste är en kullvält stenhäll som skulle kunna ha varit ett offeraltare i ett för länge sedan försvunnit hednatempel som enligt sägnen skulle ha legat här. Offertemplet har troligen haft någon form av offerlund i direkt anslutning, och söder ut nedanför backen och i slutet av ceremonivägen finns en lund av gamla träd som kan ha varit offerlunden där djurkroppar hängdes upp som offer till gudarna.

Det stora midvinterblotet skedde här då man såg solen gå upp i en spricka på Billingen som heter Jättadalen, och då man såg solen gå ner i sprickan som bildas mellan Halle- och Hunneberg, detta tros ha använts som en slags kalender för bestämmande av den rätta dagen för midvinterblotet.

Även idag är Salen en välbesökt plats både sommar som vinter, den natursköna omgivningen och den vidunderliga utsikten bort mot Kålland över Vänern är sådant som lockar till en utflykt till detta ställe. Och när den välbesökta Nattvandringen går runt Kullen på försommaren är Salen en plats där alla stannar till och fikar en stund innan dom fortsätter ner mot Brottet.