Hastings

De lärde tvistar om vem som förrättade det nu så omskrivna dopet av Olof Eriksson Skötkonung i Husaby källa för 1000-år sedan.

Var det biskop Sigfrid av England eller biskop Turgot från Tyskland som förrättade den heliga akten, då Olof till slut bestämt sig för att sluta som översteblotare i asatemplet och istället anamma den mildare kristna läran. Det var säkert inget lätt steg att ta, att överge sina undersåtars och förfäders tro.

Men det finns en plats på Kinnekulle som kan ge en ledtråd varifrån biskopen kom som förrättade dopet i Husaby.

Vid klevkanten strax ovanför Vänerns vatten i Västerplana storäng ligger en plats kallad Hastings kyrka. Här restes ett minneskors för att uppmärksamma tusen år av tro, söndagen den 20 juni 1999, och sedan 1996 hålls årligen här gudstjänst.


Kors vid Hastings Foto:Anita Jonsson

Man har en underbar utsikt över Vänern, Kållandsö med Läckö, Ekens skärgård och Lurö. Linné var här på sin Västgötaresa 1746 och fann platsen märklig och avtecknade den och beskrev den ingående.

Namnet Hastings för ju genast tanken till sin Engelska motsvarighet, och här kan vara den plats där landets första kristna vagga stått.

Platsen har även fungerat som inseglingsmärke för de sjöfarare som skulle till den intilliggande hamnen. Var det detta märke missionärerna såg från sin båt ute på Vänerns vatten, och satte kurs emot, för att sen finna platsen bra och kanske upprätta vår första lilla stavkyrka här på den plats som de kanske gav sin hembygds namn, Hastings.

Det som verkligen talar för att det kan ligga något uns av sanning i dessa påståenden att en kyrka funnits på platsen, är att man här år 1599 hittade ett oblatjärn. Kanske kan gåtans lösning få sitt svar om man gör en utgrävning på platsen, och då framförallt den ruin som kan anas ett 50 tal meter söder om det nyresta korset. Om bara platsens gamla ekar kunde tala så finge vi nog svaret.

Munkarna som bosatte sig och verkade här ville ju naturligt vis ut och missionera i Kinnekullebygden, begav sig kanske vidare till Västerplana och byggde ytterligare en kyrka och bildade en församling.

Och med tiden fann man ännu en bra plats att uppföra en stavkyrka på, Husaby, rester av en stock från en stavkyrka har hittats här.

Så det förefaller inte helt otroligt, att i denna för övrigt asadyrkande bygd, bildats en liten kristen församling av Engelska munkar och missionärer, som verkade här vid den tiden då Olof Skötkonung sökte sig hit för att låta sig döpas till den kristna tron.

Om biskop Sigfrid redan fanns och verkade på platsen eller om han fått ett brådskande bud till England om att en kung skulle döpas i Husaby vet vi ju inget om. Men helt säkert begav han sig skyndsamt dit för att utföra denna omvälvande handling att döpa en asadyrkande kung till den rätta läran och bilda grundstenen i landets kristnande.

Kanske borde Hastings uppmärksammas mer än det hittills gjort, där det ligger lite avsides och långt från allfartsvägarna, dit ytterst få turister och besökare styr sina steg.

Började kanske vårt lands kristnande här istället för i Husaby, framtiden kan kanske ge detta svar, historien har ju skrivits om ett antal gånger tidigare. Och man skall inte förringa de lokala traditionerna och sägnerna, det har ju visat sig att de oftast ligger sanningen närmast.