Vi hade bara gjort upp väldigt lösliga planer om resväg och resmål. Bara (nästan) bestämt oss för ett besök på den stora bostadsutställningen H99 i Helsingborg , eventuellt också hinna med Norrvikens Trädgårdar utanför Båstad. Och så måste vi ju hitta en och annan ny strand att jämföra min tio-i-topp-badplatslista med (se Ristat av Rist, v27). Jodå, allt hanns med och Ringenäs strax norr om Tylösand blev ny favoritstrand på Västkusten.

Besöker man ett Ikeavaruhus finns stora plastkassar att samla inhandlade småprylar i och dessa kassar går även att köpa för en liten peng och detta är verkligen en god investering eftersom varje kasse precis räcker för att packa in sina egna sängkläder i. Dvs täcke och kudde med överdrag, underlakan, bad- och handdhanduk, filttoofflor a 30:- från Ikea ( nu igen) och allt lätt instuvat bakom bilens framsäten. Ett sådant arrangemang ger stor resfrihet. Det dräller numera av helt perfekta B&B-ställen (alltså bädd- och frukostarrangemang) även långt från allfarvägarna. Man behöver inte bekymra sig om bokning förrän långt fram på eftermiddagen - såvitt resan inte helt plötsligt visar sig gå fram i ett i alla avseenden hett område av Sommarsverige.

Mellbystrand visade sig vara ett sådant hett ställe. (Möjligen hade jag blivit lite nyfiken på Mellbystrand efter ett sammanträffande med en medelålders kvinna i ett vandrarhemskök på Steningegården ett par mil norr om Halmstad några morgnar tidigare. Hon berättade öppenhjärtligt att hon var frånskild med vårdnad om barnen men att hon för överlevnads skull måste hyra ut sitt stora hus under sommaren och själv söka sig ett billigt boende). Platsen drällde av turister och "det vackra folket". Att ringa runt i mobilen till några av de förmedlingar eller turistbyråer jag innan resan hittat på nätet och gjort lite utskrifter om visade sig ogjort - allt var uthyrt. Och "sista rummet" som råkade gå till mannen före oss i kön till ett stort sommarhotell som öppnade för kvällen vid 16-tiden. Men tjejen på turistbyrån visade sig ha lite hemliga tips i bakfickan när vi till sist som en sista chans tittade in där. "Målgården i Skottorp" - "där finns det alltid rum" , sa hon lite lurigt och gav oss en stencil om stället i fråga.

Vi lämnade Mellbystrand ryggen, körde några kilometer söderut på motorvägen och vek av där det stod "Skottorp". Jag hade ringt värden Håkan Centerwall som just då inte befann sig på "pensionatet" men som skulle infinna sig 17.30. Skottorp var i stort sett bara en lång bygata även om den heter Strandvägen och ligger långt inne på bonnvischan ca en mil från närmaste strand i Skummelöv).

Håkan dök i alla fall upp som lovat och han visade sig vara en glad gamäng från Sollentuna med Målgården som sommarhobby. Beteckningen "pensionat" var kanske att ta i, det här var i stället ett troligen före detta (för länge sedan) sådant och numera konverterat till förläggning för idrottsklubbar på träningsläger. Med närhet till träningsplaner, idrottshall och orienteringsmarker som ingick i Håkans paketkoncept. Den inriktningen präglade också rum och utrymmen i övrigt. Ett sällskapsrum rymde t ex ett stort bordtennisbord. För självhushåll fanns två stora kök. Någon service i övrigt bestods inte och sängkläder liksom förtäring förutsattes man hade med sig själv. Och då är det väl OK med 110 kr/natt.

Det som dock lite föll ur ramen var att väggarna pryddes av enorma tavlor, alla med en klar modernistisk inriktning. Ett föreställde helt tydligt Aniara. "Jo", förklarade Håkan "det är min far Erik Centerwall som målat allt det här, han gick på Konstakademien en gång i tiden …".

Samtidigt med oss anlände ett äldre par som också fått tips på en turistbyrå om Målgården. Och när vi just installerat oss i ett 6-bäddsutrymme körde ytterligare en bil fram på gårdsplanen, fylld med fem killar i 25-årsåldern och välförsedda med systemkassar. "Hoppsan", tänkte vi, "nu blir det kanske lite dåligt med nattsömnen" när de här killarna som därutöver mest att såg ut att bara ha tandborste och tandkräm ytterligare i sitt bagage, packade upp sina påsar och fyllde glasen, en del med öl, en del med Explorer. Och drog igång en bordtennisturnering.

Håkan som tydligen varit med förr såg dock lugn ut och meddelade bara att han skulle bort på middag en stund senare. Och om ytterligare gäster skulle dyka upp så fick vi väldigt gärna hysa in dem och stoppa pengarna i egen ficka. Samt meddela dem portkoden (som i själva verket var en anvisning till den plats ute i trädgården där nyckeln till ytterdörren förvarades där Håkan inte var tillstädes).

Vid det laget tyckte vi det var dags för kvällsdopp men därav blev inget, skulle det visa sig. Vattnet i Skummeslövsstrand halvmilen bort över åkrarna (där Strandvägen tydligen började) var geggigt av gröna alger och inbjöd verkligen inte till bad. Så vi återvände till Skottorp och byns enda pizzeria, som dock tydligen fått kännas vid turistanstormningen. "Pizzadegen har tagit slut, det tar en timma att göra ny deg", lät det föga uppmuntrande och lite uppseendeväckande beskedet. Så det blev motorväg tillbaka till Mellbystrands-avfarten igen och det stora köpcentret som innehöll ett matställe där vi precis hann in innan det stängde för dagen.

Väl hemma igen (nu kändes faktiskt Målgården "som hemma") befanns att Håkan alltjämt var kvar eftersom en BMW med fem schweiziska unga män just letat sig dit. Och deras packning var ungefär av samma omfång som de tidigare unga gästernas.

Ljudnivån i huset hade nu höjts en hel del men var verkligen inte störande på något sätt. De svenska grabbarna hyschade också på varandra så snart vi ur den lite äldre generationen gjorde oss ärende till de allmänna utrymmena. Och vid 23-tiden blev allt helt tyst. Såväl svenskarnas som schweizarnas bil försvann bort, förmodligen mot nattklubbslivet i Båstad. Och Håkan satt väl vid sitt middagsbord någonstans i trakten.

Så det mest uppseendeväckande som egentligen hände skedde i samband med ett nattligt toalettbesök en trappa upp där det dels fanns ett duschrum med toa, dels en enskild toalett. Jag tog mig uppför den svängda trappan i mörker eftersom jag inte hittade belysningsknappen. Och hörde då ett smällande ljud från den dörr som gick till duschrummet och strax därpå snabba fotsteg och ytterligare ett smällande ljud från dörren till den andra toaletten. Jag då bara hade ett val, nämligen att gå till duschrummets toa. Väl där i ett "litet ärende" hörde jag i den nattliga tystnaden ljud som tydde på "stort ärende" från den angränsande toaletten, följt av ett snabbt spolande, ytterligare en smällande dörr samt återigen snabba fotsteg. Och när jag själv steg ut från "min" toalett till den alltjämt nedsläckta korridoren, kunde jag precis skönja en vit, naken gestalt som trippande på hälarna (faktiskt) snabbt hasande tog sig nedför trappan och in i ett rum längre in på bottenvåningen.

Vad allt får man inte vara med om under en spontant genomför semesterresa i Sommarsverige.

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "arkivet". Skicka till ramky@telia.com