LÖRDAG 3 OKTOBER 2026
Ölanda kapell – den lilla byggnaden med den långa historien
Utmed vägen mellan Ledsjö och Eggby, på en kulle strax norr om Ölanda gård, står en byggnad omgärdad av träd i höstens färger. Vid första anblicken ser det närmast ut som ett gammalt lusthus. Men det åttkantiga kapellet från 1600-talet vilar på historisk mark – här låg tidigare en äldre kyrka med anor långt tillbaka i medeltiden.
Ett kapell från stormaktstiden
Ölanda gård var en av de många egendomar i Skaraborg som under 1600-talet kom att förknippas med den mäktige greven Magnus Gabriel De la Gardie. Han ägde en rad stora gods och gårdar i landskapet, däribland de mer praktfulla anläggningarna Läckö, Höjentorp och Mariedal.
Det var under den tid då Ölanda ägdes av Magnus Gabriel De la Gardie som kapellet uppfördes, vilket knyter den lilla byggnaden till en av stormaktstidens mest inflytelserika gestalter.
Ölanda kapell uppfördes 1675–1677 i barockstil och fungerade som gårdskyrka för Ölanda gård. Den lilla byggnaden är åttkantig, uppförd i sten och försedd med en lanternin och ett dekorativt smideskrön.
Kapellets utformning är ovanlig och bidrar till att det lätt kan misstas för en lustgårdspaviljong. Enligt Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister finns uppgifter om att byggnaden ursprungligen kan ha uppförts som jaktpaviljong på 1670-talet.
Här stod en medeltida kyrka
Historien på platsen är dock betydligt äldre än dagens kapell.
På samma plats stod tidigare Ölanda medeltidskyrka, en liten romansk stenkyrka som uppfördes någon gång under 1100- eller 1200-talet. Kyrkan var mycket liten, omkring 8,2 gånger 7,6 meter, och byggd av gråsten och kalksten.
photo credit:
Kyrkan omgavs av en kyrkogård, och spåren efter den medeltida begravningsplatsen finns fortfarande kvar på platsen. Vid undersökningar har bland annat gravar och äldre gravstenar kunnat knytas till den medeltida kyrkan.
När kapellet senare uppfördes kom det att placeras på den gamla kyrkans plats. Vid en restaurering på 1980-talet påträffades rester efter den medeltida kyrkan och ytterligare spår som berättar om den äldre kyrkogården. Den lilla kullen bär därför inte bara på historien om Ölanda kyrka, utan också på minnet av de människor som begravdes här för många hundra år sedan.
Från kapell till lusthus
Under en period fick byggnaden en helt annan användning. Under åren 1757–1789 användes den enligt uppgifter som lusthus och studerkammare, medan källaren nyttjades som matkällare.
Det lilla huset på kullen kom alltså under en tid att ha en mer världslig funktion än den som det ursprungligen förknippades med.
Mathilda Gyllenhaal återgav kapellet dess religiösa funktion
En annan person som kom att sätta sin prägel på Ölanda var Mathilda Gyllenhaal.
Efter sitt giftermål med Carl Gyllenhaal 1839 bosatte sig Mathilda Gyllenhaal på Ölanda, där paret levde under 1840-talet. Mathilda var en bildad och musikalisk person som komponerade musik och blev en uppmärksammad person i det västgötska herrgårdslivet. Hon bodde på Ölanda fram till 1849.
Som djupt troende använde hon kapellet för andakt och bön, och den lilla byggnaden återfick därmed en religiös funktion.
Bevarat för framtiden
Ölanda kapell har under årens lopp genomgått flera reparationer och restaureringar. En större renovering genomfördes 1928, varefter kapellet skänktes till Västergötlands fornminnesförening.
Under åren 1980–1982 genomfördes ytterligare en omfattande restaurering. I samband med arbetena kunde också resterna efter den medeltida kyrkan dokumenteras.
I dag förvaltas kapellet av Västergötlands museum.
Nytt spåntak på det gamla kapellet
Nu har Ölanda kapell åter fått lite omsorg. Under hösten har det gamla taket bytts ut och kapellet har fått ett nytt spåntak.
Det är ett välkommet underhåll av en byggnad som på ett ovanligt tydligt sätt binder samman flera epoker. Här finns spåren efter den medeltida kyrkan, stormaktstidens barock, minnet av Magnus Gabriel De la Gardie och berättelsen om Mathilda Gyllenhaal.
Och kanske är det just blandningen av det lilla formatet och den långa historien som gör Ölanda kapell så speciellt.
Visning och gudstjänst
Den 1 november anordnar Västergötlands museum en visning av Ölanda kapell med gudstjänst. Det blir ett tillfälle att se den ovanliga byggnaden på nära håll och samtidigt få veta mer om dess historia och den medeltida kyrka som en gång stod på samma plats.
Mer information om arrangemanget finns hos Västergötlands museum
Ölanda finns med i Erik Dahlberghs praktverk
En kuriositet är att Ölanda finns omnämnt i Erik Dahlberghs berömda praktverk Suecia antiqua et hodierna, som började ges ut i slutet av 1600-talet. Bland bilderna finns ett romanskt gravmonument, en så kallad Eskilstunakista, som enligt Dahlberghs bildtext skulle vara graven efter den mytomspunne Kettil Runske.
Kettil Runskes grav på Ölanda enligt Suecia antiqua et hodierna - Public Domain - Källa: Kungliga Biblioteket
Kettil Runske är en av den svenska folklorens mer sägenomspunna gestalter. Han beskrivs som en mäktig runkarl och trollkarl med förmåga att använda runor för att binda både människor och övernaturliga väsen. Namnet ”Runske” syftar just på hans kunskap om runor. De äldsta kända uppgifterna om Kettil finns hos Olaus Magnus från 1555, medan många av de mer utförliga berättelserna skrevs ned under 1600-talet.
En av de mest kända sägnerna berättar att Kettil stal tre runkavlar från guden Oden och på så sätt fick sina magiska krafter. Med hjälp av kavlarna kunde han enligt berättelserna fjättra bland annat vargar, en väldig tjur och ett sjörå. I andra sägner framträder han som en hjälte som använder sina krafter för att hjälpa människor och besegra troll och andra övernaturliga väsen.
Kettil är också starkt förknippad med Visingsö och trakterna kring Vättern. En välkänd sägen berättar hur han besegrade sin lärjunge Gilbert, som hade försökt dela Visingsö genom att gräva en väldig underjordisk gång. Kettil ska ha fjättrat honom med en runkavel och lämnat honom i en håla på ön. Berättelsen blev så känd att den så kallade Gilberts håla länge visades som ett minne efter de båda trollkarlarna.
Att Kettil Runske skulle vara begravd på Ölanda är däremot en del av sägenvärlden. Flera platser i Sverige har genom tiderna pekats ut som hans grav, och redan äldre historiker betraktade honom som en sagogestalt snarare än en historisk person.
Dahlberghs avbildning är därför intressant framför allt som ett exempel på hur gamla sägner och fornlämningar vävdes samman. För 1600-talets betraktare kunde den märkliga gravkistan på Ölanda mycket väl uppfattas som ett konkret minne efter den berömde runkarlen Kettil Runske.
