Bygdevandring i Gössäter

Kinnekulle hembygdsförenings höstvandring 2026 gick i Gössäter. 47 personer samlades på stationsplanen, utrustade med regnkläder och paraplyer.

Samhället expanderade i samband med att järnväg drogs fram år 1887. Snabbt bebyggdes närområdet med station, lokstall och reparationsverkad. Dessutom byggdes hotell, järnvägsbostäder och en villa till trafikchefen. Nya bostäder och affärer etablerades också i samhället. Det som finns kvar idag vid stationsplanen är endast ett litet magasin. Gössäters samhällsförening gör ett fint arbete med att underhålla det på ett varsamt sätt.

Vid sidan av spåren ligger Hedvigsborg, byggt som hotell. Det är den byggnad som idag har fasaden klädd med gula eternitplattor. Senare blev byggnaden kommunhus med bibliotek. Dessa funktioner upphörde i och med kommunsammanslagningen 1952 då Kinnekulle landskommun bildades med administrativt centrum i Hällekis.

Vandringens nästa stopp blev villagatorna vid sidan av stationsområdet, ett område som bebyggdes 1965. Några av husen tillkom redan 1903–04 för järnvägens behov. Vi gick vidare till platsen där Kinnesäters ålderdomshem uppfördes 1960. Efter nedläggningen har det varit flera olika verksamheter i byggnaderna och de sista åren användes delar av byggnaderna som privatbostad. Allt brann ned 2020 och idag är det tomt på platsen.

Foto: Anna Lokrantz

Vandringen slingrade sig uppför Gössätersvägen med ett stopp vid Betelkyrkan. Den byggdes 1939 och församlingen var aktiv fram till 2010. Det intilliggande Granliden/Klockaregården byggdes år 1923 av Maja Ström som drev vävskola i byggnaden. Avslutningsvis stannade vi vid villan Kullebo, byggd för trafikchef Casper Tham på 1890-talet. Efter det var det raka spåret tillbaka till stationsplanen, där vandringen avslutades. Ordförande Björn Sjöstedt tackade alla medverkande för visat intresse. Ett extra tack till Inger Jonsson som har lånat ut en pärm med material som handlar om Gössäter som styrelsen har haft stor nytta av i planeringen av vandringen. En längre version av artikeln finns att läsa på föreningens hemsida.

/Anna Lokrantz, sekreterare i Kinnekulle hembygdsförening