SÖNDAG 9 AUGUSTI 2026

Fullösa kyrka bär på 800 år av historia

Jag gjorde nyligen ett besök i den lilla byn Fullösa på Kinnekulles östsida, en plats som vid första anblicken kanske inte skiljer sig så mycket från andra små byar i trakten. Men bakom det stillsamma landskapet finns en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Fullösa socken nämns första gången skriftligt år 1290 och hör därmed till de äldre kända ortnamnen i bygden. Mitt i byn ligger Fullösa kyrka, en av Kinnekulles gamla stenkyrkor, vars äldsta delar troligen uppfördes någon gång under slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet. Kyrkan har alltså stått på platsen i omkring åtta hundra år och har under denna långa tid byggts om och förändrats i flera etapper.

Tornet som aldrig blev av

Mitt i byn ligger Fullösa kyrka, vitkalkad och med ett karakteristiskt rött klocktorn av trä. När man betraktar kyrkan från väster är det lätt att få intrycket att något saknas. Kyrkans västra gavel, som vetter mot klocktornet, ser nästan lite avhuggen ut – som om kyrkan en gång varit tänkt att få ett torn som aldrig kom på plats.

Och det är faktiskt inte långt från sanningen. Fullösa kyrka fick aldrig något stentorn, trots att det under början av 1800-talet fanns långt gångna planer på att bygga ett torn i väster. Ritningar togs fram och sten kördes fram till den tänkta byggplatsen. Men när byggmästaren undersökte markförhållandena visade det sig att underlaget inte var tillräckligt stabilt för att bära ett tungt stentorn med den grund som krävdes.

Planerna fick därför överges och det tänkta tornet blev aldrig verklighet. Det röda klocktornet av trä fick stå kvar, och än i dag ger det Fullösa kyrka ett utseende som skiljer den från många andra av traktens äldre kyrkor.

Kyrkogården och de försvunna stigluckorna

Kyrkogården kring Fullösa kyrka är fortfarande omgiven av sin äldre stenmur, som ger kyrkomiljön en tydlig historisk prägel. Förr fanns det två stigluckor i muren, alltså särskilda ingångar till kyrkogården. De uppfördes år 1691 och var en del av den äldre kyrkogårdsmiljö som mötte besökaren när man närmade sig kyrkan.

Stigluckorna stod kvar i mer än tvåhundra år, men revs 1893 när kyrkomiljön förändrades. Själva kyrkogårdsmuren finns däremot fortfarande kvar och minner om hur kyrkogården en gång var avgränsad. De båda stigluckorna är därmed borta, men deras tidigare placering i muren berättar om en tid då entréerna till kyrkogården var mer markerade och ofta hade en betydligt mer framträdande roll i kyrkomiljön.

Ett stenmuseum i vapenhuset

När man öppnar dörren till kyrkan och stiger in i vapenhuset möts man av ett litet stenmuseum. Här finns ett flertal liljestenar, varav en har en lite ovanlig sexuddig stjärna. Här finns också delar av äldre portaler, fönsterbågar och andra stenutsmyckningar. Bland annat bevaras en del av en medeltida piscina från Bolums gamla kyrka i vapenhuset – en liten utsköljningsnisch där man häller ut vatten som har använts till något heligt, till exempel dopvatten eller vatten som sköljt nattvardskärl. Vattnet leds sedan ned i kyrkans grund så att det hamnar i vigd jord.

Historien om Bolums försvunna kyrka och dopfuntar

En av Fullösa kyrkas mest intressanta historier handlar om de två medeltida dopfuntarna. Den ena är kyrkans egen och dateras till medeltiden, medan den andra kommer från den sedan länge försvunna Bolums kyrka. De båda socknarna Fullösa och Bolum hade ursprungligen varsin kyrka, trots att kyrkorna låg relativt nära varandra.



Bolums socken lades under Fullösa år 1545 och den gamla Bolumskyrkan övergavs senare. Kyrkan fick förfalla och revs under 1600-talet. Dopfunten räddades däremot undan och bevarades. Under en period fick den en betydligt mer vardaglig funktion och användes som blomkruka. År 1930 flyttades den in i Fullösa kyrka, där den åter fick sin plats i ett kyrkligt sammanhang.



Det finns dessutom en uppgift om en ovanlig tradition som levde kvar efter att Bolums kyrka hade försvunnit. Vid dop kunde man välja vilken dopfunt som skulle användas beroende på om barnet hörde hemma i den gamla Fullösa- eller Bolumssocknen. På så sätt kunde minnet av den tidigare sockenindelningen leva vidare inne i den gemensamma kyrkan.

Återupptäckta vägg- och takmålningar

Anledningen till mitt besök var att bland annat för att beskåda och fotografera kyrkans fantastiska vägg- och takmålningar. När man kommer in i kyrkan möts man av en interiör där flera olika århundraden har lämnat sina avtryck. Målningarna har dock inte alltid varit synliga. De kalkades över och låg dolda under många år. År 1914 togs de åter fram och restaurerades. En stor del av målningarna har under tidens gång gått förlorade, bland annat genom senare fönsteröppningar och ombyggnaden av koret.

Läcköskolan och barockens bildvärld

Väggmålningarna är i en klass för sig och för tankarna till Läckö slott – vilket kanske inte är så konstigt, då de utfördes på 1630-talet av kyrkomålaren Gullik Gulliksson, som förutom kyrkor även dekorerade Läckö åt Magnus Gabriel De la Gardie. Målningarna hör till den så kallade äldre Läcköskolan och visar bland annat figurer, växtlighet och jaktmotiv.







Även takmålningarna håller en enastående kvalitet. De utfördes av Johan Laurell och Carl Gustaf Hoijst år 1756, då de även målade läktarbarriären och draperimålningarna kring fönstren. Motiven är typiska för barockens bildvärld och omfattar bland annat Treenigheten, den yttersta domen och helvetet. Några av dessa motiv torde ha verkat mycket skrämmande för den tidens kyrkobesökare.

Ett historiskt dokument över århundraden

Fullösa kyrka har förändrats och byggts om i flera olika etapper under århundradenas lopp, men trots det har den till stora delar bevarat sin karaktär från den tidiga medeltiden. De gamla murarna finns kvar och berättar om en kyrka som har stått på samma plats i omkring åtta hundra år. I dag är kyrkan vitkalkad, något som ger den det ljusa utseende vi förknippar med många av våra äldre landsortskyrkor. Ursprungligen var däremot murarna oputsade och hade ett helt annat utseende.

Det finns mycket mer att berätta om Fullösa kyrka och de olika byggnadsfaser, ombyggnader och förändringar som har format kyrkan genom tiderna. Här har jag valt att bara lyfta fram några av de detaljer som fångade mitt intresse vid just det här besöket. För den som stannar upp och tittar närmare finns det emellertid betydligt mer att upptäcka – i väggarna, målningarna, stenarna och de gamla inventarierna. Var och en av dem berättar sin del av kyrkans långa historia.

Det är också det som gör Fullösa kyrka så intressant. Den är inte bara en gammal byggnad, utan snarare ett historiskt dokument där flera århundraden fortfarande går att läsa. Från de medeltida stenarna och den romanska portalen till 1600-talets kalkmålningar och 1700-talets barocka inredning har generation efter generation lämnat sina spår. Trots alla förändringar känns den tidiga medeltida kyrkan fortfarande närvarande – och kanske är det just det som gör ett besök i Fullösa kyrka så givande.