Presentation av boken: De levde med sjön - om skutsjöfart på Vänern

Under de nära 40 åren vid några olika museer, varav 26 år vid Vänermuseet har jag haft förmånen att lära känna människor, händelser och historia i den rika sjökultur som finns runt Vänern. Som pensionär blev det tid att skriva ner de intryck och lärdomar detta givet mig.

Boken består av tre delar, där den första har samma rubrik som boken, De levde med sjön. Här försöker jag att skildra de som levde med skutorna under 18- och 1900-tal. Min egen farfar får bilda exempel på hur traditionen skapar ett livsmönster i en familj på Torsö bl a.

Kapitlet Sjömän berättar lyfter fram en rad sjömän från olika delar av Vänersjöfarten. Johannes hade en dröm berättar om en framgångssaga på 1800-talet. Brommöbon Johannes öden med galeasen Mina går hand i hand med Sveriges utveckling från de priviligerades samhälle till ökade möjligheter för en större grupp människor.

Anna Leonssons ångare Theodor - Foto: Privat

Det vore svårt att, i södra Vänern, förbigå torrdockan och varvet längst ut på Kållandsö. Med en lång tradition av skutor, skutbyggen och sjömansliv utvecklades från 1940-talet verksamheten på Trelle, idag Kållandsö varv.. Vid varvet har flera fartyg byggts och byggts om och i dockan har otaliga skutor reparerats och repareras.

Beskrivningen av alla typer av vänerskutor genom tiderna och var de byggdes hör samman med kapitlet Bröderna Jonsson på Kållandsö. Även om hundratals skutor byggdes i Sjötorp så har tusental byggts på många olika platser kring Vänern.

Skutbygge i Sjövik, Kållandsö, 1937 - Foto: Privat

Christensia och sjökrogen Pirum skildrar några kvinnoöden från en tid då möjligheterna för kvinnor var mycket begränsade. Tiderna förändrades lyckligtvis och vi får möta Anna Leonsson och Ingeborg Jonsson, båda från Dalsland och i matlagningen på ångfartyg.

Fyrvaktande kvinnor fanns väl inte säger någon, men jag berättar om några stycken som behärskade både fyren, ibland många barn och ett utsatt läge i sjön.

Traditionen var A och O i det gamla samhället. Kunskapen skulle överföras mellan generationerna och man var oftast hänvisad till vissa yrken och boplatser. I Gamla tiden var den muntliga traditionen levande och berättelserna om sjöfrua och andra väsen i naturen sågs inte bara som lustigheter utan något att rätta sig efter.

Vänerområdet var åtråvärt och många människor, företag, kloster och andra har utnyttjat de stora naturtillgångarna i skogarna och bergen i Dalsland och Värmland. Alla sjöfarare och deras varor hamnade i stora mängder vid vattnets ända, i Vänersborg och Trollhättan.

Många faktorer, politik, ekonomi, befolkningstillväxt och tekniska. Innovationer ligger bakom det moderna Sveriges födelse. Året 1857 innehåller mycket av de nya tiderna.

Tredje delen, Sjöfart och handel innehåller skildringar av hamnar, främst Lidköpings hamn och utvecklingen från bryggorna vid Nicolaikyrkan över Nya stadens torg till 1853 års hamn vi ser än idag.

Thunbolaget kanske man inte förknippar med skutor, men Helge Källsson grundade sitt rederi på kållandsöskutorna. Något skildras rederiets utveckling.

Den stora vara som byggt mycket av den moderna staden Lidköping är havreexporten under åren 1840-1880. Staden dominerade ett stort omland med spannmålen långt fram i tiden.

Den ofantliga avverkningen och utförseln av skogarna i norr satte spår även i södra Vänerns skutsjöfart och möjligen spelar trähandeln en stor roll för det tidiga Lidköping.

Vänermuseet och sjöfartshistorien ger en bild av hur museet och Benjamin Lidholm har sökt bevara minnena av bl a sjöfarten.

Min förhoppning är att detta ska locka fram intresset för Vänern och till läsning av boken, De levde med sjön.

/Lars Göran Nilsson