Backelyckan: Ett av de äldsta torpen på Kinnekulle

Torpet Backelycke, eller Backelyckan som det oftast benämns i äldre handlingar, hör till de allra äldsta torpen under Hönsäter och på Kinnekulle. Det finns markerat redan på en karta från 1655 och återkommer sedan på kartor från både 1689 och 1794. På en karta från 1745, som rör skogsdelningen på Österplana sockens allmänning, skrivs namnet som Backlycke. Att torpet fanns redan under Harald Stakes tid vittnar om en plats med anor. När torpet försvinner ur kartmaterialet 1845 tyder det på att det övergavs eller revs någon gång under 1800-talets första decennier.

Jakten på den exakta platsen

Att lokalisera gamla torp är en utmaning. Kartor från 1600- och 1700-talet var ofta översiktliga och saknade dagens precision; det var först med häradskartan från 1877–1882 som geografiska positioner började stämma överens med en modern verklighet.

Häradskartan 1877-1882 från Lantmäteriet

Baserat på uppgifter från Kinnekulle hembygdsförening kan vi i dagsläget endast göra en kvalificerad uppskattning av Backelyckans läge. En trolig plats är området vid slutet av den gamla stigen som löper söderut från Lilla Djurgården. Där stigen gör en markant sväng västerut och upphör efter cirka 150 meter – en sträckning som tydligt framgår av häradskartan – kan torpet ha legat.

Det är fullt möjligt att stigen utgör den ursprungliga färdvägen till stugan. Eftersom häradskartan upprättades ungefär ett halvt sekel efter att torpet försvann, är det rimligt att anta att torpet vid den tidpunkten redan var rivet, medan den gamla stigen dröjde kvar och har bevarats in i vår tid. Det bör dock understrykas att detta är en tolkning baserad på tillgängligt källmaterial, då några fysiska lämningar efter byggnaden tyvärr inte längre finns att finna.

Ett minne som tystnat

I Kinnekulle Hembygdsförenings bygdearkiv finns dokumentation över ett trettiotal personer som bodde på Backelyckan under slutet av 1600-talet och genom hela 1700-talet. Några av dem var födda på platsen. Trots att namnen finns bevarade, har deras livsöden och historier gått förlorade i tidens dimma och förblir höljda i dunkel. Torpet var bebott fram till omkring år 1800. Därefter försvinner det ur både kartor och skriftliga källor.

Backelyckan finns inte längre kvar mer än i minnet. Byggnaderna är borta och naturen har återtagit marken. Ändå lever namnet vidare i Hällekis genom Backlyckevägen och äldreboendet Backlyckan – kanske som en hyllning till de människor som en gång brukade jorden på Kinnekulles sluttningar.

Här hittar du det troliga området där Backelyckan kan ha leget, markerat på aktuell karta från Lanmäteriet

Numera finns en vandringsled som passerar den plats där Backelyckan troligen låg en gång i tiden. Den kallas Djurgårdsrundan och är 2,7 kilometer lång, men på vissa ställen förekommer även benämningen Djurgårdenrundan, vilket kanske är dess rätta namn för att undvika förväxling med Djurgårdsrundan i Stockholm.