Torpet Dimbo på Kinnekulle – en försvunnen boplats

I slutet av 1800-talet låg ett torp vid namn Dimbo uppe på Kinnekulle. Namnet lever kvar än idag genom den intilliggande parkeringsplatsen och den välkända vägsträckan Dimbobacken. Trots att dokumentationen kring torpet är knapphändig finns det utmärkt på historiska kartor och i enstaka noteringar hos Kinnekulle Hembygdsförening.

Platsen och historiken

Efter att ha jämfört Häradskartan från 1877–1882 med dagens kartmaterial och vägt in de närliggande torpens positioner framstår det som att den sannolika platsen för det försvunna torpet Dimbo nu kan ringas in. På kartan står namnet Dimbo inte utskrivet; istället markeras platsen med en byggnadssymbol och bokstaven B. Detta antyder att det rörde sig om en backstuga, eftersom andra byggnader i området – som tydligt bär sina namn – är markerade med T för torp.

Häradskartan från 1877–1882 - Karta från Lantmäteriet

Att platsen på äldre kartmaterial endast är markerad med ett "B" – och saknar namnet Dimbo – öppnar upp för en fascinerande teoribildning. En tänkbar förklaring är att stället ursprungligen etablerades som en enkel backstuga, för att först i ett senare skede utvecklas till ett torp och först då tilldelas namnet Dimbo.

Det är dock också möjligt att namnet aldrig var officiellt, utan snarare ett lokalt eller muntligt tillnamn som aldrig nådde kartritarnas bord. Kanske döljer sig svaret i arkivens djup – i kyrkböcker eller husförhörslängder där platsen kan ha benämnts mer specifikt – eller så rör det sig helt enkelt om en efterkonstruktion skapad av eftervärlden.

Placeringen, i terrängen mellan avtagsvägen mot Salen och vägen upp mot Utsiktstornet, kan vid första anblick verka oväntad eftersom marken lutar brant. Men just läget i skydd av klevkanten kan ha varit avgörande — en naturlig barriär mot väder och vind som gjorde platsen mer beboelig än den ser ut idag.

Karta och data från © OpenStreetMap Foundation - OpenStreetMap (Upphovsrätt och licens)

Enligt uppgifter på Kinnekulle Hembygdsförenings webbplats var skomakaren Johannes Karlsson den siste som bodde på torpet tillsammans med sin familj fram till 1889. Arkiven nämner endast en föregående familj, och Dimbo dyker upp i husförhörslängderna först 1873. I övrigt saknas uppgifter om när torpet uppfördes eller vilka som kan ha bott där tidigare. Det saknas uppgifter om när byggnaden revs, men den har sannolikt försvunnit kort tid efter att den sista boende flyttat ut.

Vad var en backstuga?

En backstuga var en låg och mycket enkel bostad, ofta byggd av grovt timmer eller bräder och bestående av ett enda rum med torv- eller brädtak. Den saknade egen jord och låg på någon annans mark. Inne fanns en liten eldstad och några små fönster. Backstugor beboddes vanligen av inhysesfolk, äldre personer eller arbetare med begränsade resurser — en av landsbygdens mest anspråkslösa boendeformer.

En möjlig koppling till ”Tittut”

I gårdagens artikel om det så kallade Apehuset på Kinnekulle återges en karta över Medelplana socken, Brunstorp nr 1, laga skifte, Medelplana sockenskog, från 1740. På den finns markeringen ”Sten vid Tittut”. Den noteringen väcker frågan om Tittut och Dimbo kan ha avsett samma plats, särskilt eftersom jag för många år sedan fann en sockensten från 1663 (Österplana/Medelplana) just i det område där torpet Dimbo senare låg.

Det är fullt möjligt att stenen jag fann är densamma som den som är markerad på kartan. Om den fortfarande finns kvar i dag är däremot oklart.

Namnets ursprung – en spekulation

Namnet Dimbo kan möjligen ha koppling till de frekventa dimbildningarna i området. En personlig tolkning är att namnet skulle kunna betyda ”boplatsen i dimman” eller ”gården vid den dimmiga platsen” — en association som inte känns alltför långsökt med tanke på Kinnekulles väderfenomen.

Besök gärna Kinnekulle Hembygdsförenings webbsida

– en skattkista fylld med historiska fotografier och fascinerande berättelser från Kinnekullebygden. Låt dig inspireras av bygdens rika arv och ta del av människorna, miljöerna och minnena som format området genom tiderna.