SÖNDAG 31 MAJ 2026
Johannes Aling och minnesstenen över Sveriges första kristna kung
På den lilla gräsplätten strax till vänster om kiosken i Husaby, precis ovanför klevkanten där en trappa leder ner till S:t Sigfrids källa, står en gammal minnessten rest redan år 1741. Vad är detta för sten, vilket budskap bär dess inskription, och vem lät resa den – och av vilken anledning?
Minnesstenen i Husaby restes 1741 för att hedra Olof Skötkonung som Sveriges första kristna kung och för att markera Husabys betydelse som platsen där han enligt traditionen döptes. Den speglar 1700-talets starka intresse för nationens tidiga historia och kristnande.
1700-talets historiska intresse
Under 1700-talet växte ett starkt intresse för nationens forntid, kungalängder och kristendomens införande. Minnesstenar och monument restes ofta för att markera viktiga historiska platser. Det är därför mycket sannolikt att stenen restes som ett patriotiskt och kyrkohistoriskt minnesmärke, i linje med tidens anda att lyfta fram Sveriges äldsta kungar och kristna rötter.Göticismen och tidens patriotism
Den typ av patriotism som präglade Sverige på 1700-talet kallas oftast göticism eller götiska rörelsen, en nationell idéströmning där man lyfte fram Sveriges forntid, de gamla götiska kungarna och landets äldsta historia som källa till stolthet.Göticismen var en kulturell och idéhistorisk rörelse som växte fram redan under medeltiden. Under stormaktstiden blev den en central del av rikets självbild, där bland andra Olof Rudbeck den äldre tog idéerna till extrema nivåer i Atlantica, där han hävdade att Sverige var civilisationens vagga och identiskt med Atlantis. Göticismen fick förnyad kraft under 1700-talet. Den byggde på tanken att:
- Sveriges forntid var heroisk och ärofull, ofta kopplad till goter och götiska kungar.
- Det svenska riket hade mycket gamla rötter, äldre än många andra europeiska nationer.
- Historiska gestalter som Olof Skötkonung, Birger jarl och de tidiga kungarna sågs som symboler för nationens styrka och identitet.
- 1700-talets lärda och präster ville markera och bevara nationens äldsta minnen.
Inskriptionen på minnesstenen
Skriften på stenen är ålderdomlig och svår att tyda för dagens läsare. Nedan följer därför originaltexten tillsammans med en tolkning och en moderniserad återgivning av inskriptionen.Originaltext på den sida stenen som är vänd mot kyrkan
Tolkning och modernisering
På thetta rum Fick Swerge Bodt I hedendom mot Siälesotatt mörcksens mackt mond hifna när Ericks son kong Oluf from Härantog dop och Christendom Och lät sig giärna Christna af sancti Sigfrids täcka hand som hit blef sänd från Engeland att Christendomen Planta af Plantan ung Glef ymnig säd. Ty Swea folckthet fölgde med fast mörcksens mackt thet danta Ett Tempel står på thenna Rehn som war then för- ste wärckstad kleen Ther Gudmond hwila finna sen han ingåt i giötha Land Thet watna med sinmilda hand att wi till nåden finna betänck thet wäl o wandringman Gif Gudi tack med hwad tu kan för stora nåder sina som hanmed thetta wärck har giordt och ännu giör alt tidt och fort och daglig Låter Skÿna.
På denna plats fick Sverige sin befrielse från hedendomens oro och mörker. Mörkrets makter skälvde när kung Olof, son till Erik, tog emot dopet och blev kristen här.
Han lät sig gärna döpas av den helige Sigfrid, vars milda hand kommit hit från England för att sprida kristendomen. Den unga planta som då sattes i jorden gav rik frukt, eftersom det svenska folket följde efter, trots att mörkrets krafter gjorde motstånd.
Här står nu en kyrka på den plats som en gång var den första enkla plats där kristendomen slog rot i Götaland. Gud lät denna plats växa och blomstra med sin godhet, så att vi människor skulle få del av hans nåd.
Tänk på detta, du som vandrar förbi! Tacka Gud av hela ditt hjärta för den stora nåd han visat genom detta verk – och som han fortfarande visar, ständigt och dagligen, över oss alla.
Originaltext på den andra sidan
Tolkning och modernisering
I henna Åminnelse sten har guds Barmhertighet till priis påthet siuhundrade tiugu forsta åhret sedan Oluf Skaut konung en hed ningmed hela sitt hof antog dop och Christen Dom i kiällan som flyter nedan för thenna klippan upprätta låtet Anno Christi 1741 Johannes Aling P in Huuseby.
Den här minnesstenen restes år 1741 av Johannes Aling, kyrkoherde i Husaby, som ett uttryck för Guds barmhärtighet. Det skedde 721 år efter att kung Olof Skötkonung – som då fortfarande var hedning – tillsammans med sitt hov lät döpa sig och ta emot den kristna tron i källan nedanför denna klippa.
Vem var Johannes Aling?
Vem var då denne kyrkoherde Johannes Aling i Husaby som lät resa minnesstenen? Frågan är inte helt enkel att reda ut, eftersom det vid tiden fanns två personer med samma namn i församlingen – Johannes Aling d.ä. och Johannes Aling d.y. – och dessutom dyker även Haqvinus Aling upp i sammanhanget. För att förstå helheten får vi försöka reda ut hur det hänger ihop i släkten Aling i Husaby.Haqvinus Aling (1650–1728)
Haqvinus Aling framträder som den förste tydligt dokumenterade medlemmen av Aling-släkten i Husaby. Han föddes 1650 som son till kyrkoherden Jonas Svenonis i Kinneved och förde därmed vidare en redan etablerad prästtradition. Som ung studerade han vid Wisingborgs skola, och redan 1672 önskade hans far få honom antagen som medhjälpare på grund av sin egen svaghet. Eftersom ingen elev från skolan ännu nått de högre ordinationerna rekommenderades fadern dock att sända honom vidare till akademiska studier.Haqvinus blev student i Lund samma år och prästvigdes 1673. År 1677 tillträdde han som komminister i Lyrestad. Han sökte sin fars tidigare tjänst i Kinneved 1680, men ansågs då alltför omeriterad för att komma i fråga. Han deltog som opponent vid prästmötet 1692, och 1696 utnämndes han – med kunglig fullmakt – till kyrkoherde i Husaby. Tjänsten tillträdde han 1698.
Under sina år som kyrkoherde byggde han upp den position som hans söner senare skulle verka inom. Haqvinus var en del av den generation präster som fortfarande bar latiniserade namn, och hans eget namn har i efterhand ibland misstolkats eller förenklats till Johannes, vilket har skapat förvirring i släktforskningen. I själva verket hette han alltid Haqvinus, och det är han som är fadern till den senare kyrkoherden Johannes Aling. Han avled den 13 april 1728, och lämnade efter sig en familj som skulle fortsätta prägla Husabys kyrkoliv långt in på 1700-talet.
Johannes Aling d.ä. (1681–1747)
Johannes Aling föddes i Lyrestad den 7 mars 1681 som son till kyrkoherden Haqvinus Aling. Han växte upp i en miljö där prästyrket var både tradition och förväntan. Efter studier i Uppsala blev han student 1706 och prästvigdes 1712 till sin fars adjunkt i Husaby.År 1720 utnämndes han till komminister. När fadern avled 1728 sökte Johannes pastoratet, men tjänsten gick i stället till Petrus Lithenius. Detta blev början på en långvarig och infekterad konflikt mellan de båda prästerna. Spänningarna kulminerade 1731, då Johannes offentligt angrep Lithenius vid ett bröllopsgille och tilldelades en sträng tillrättavisning – ett uttryck för hans välkända temperament.
Efter Lithenius död valdes Johannes enhälligt till kyrkoherde i Husaby. Han tjänstgjorde därefter utan avbrott fram till sin död 1747. Till skillnad från de dramatiska berättelser som ibland knutits till hans namn dog han en naturlig död i sitt ämbete. Det är hans liv som utgör den stabila och dokumenterade kärnan i Aling-släktens historia i Husaby.
Johannes Aling d.y. (ca 1710–1756)
Den yngre Johannes Aling, son till kyrkoherden, växte upp i skuggan av sin fars starka personlighet och i förväntan om att själv följa samma bana. Han prästvigdes 1742 och hade alla förutsättningar att fortsätta släktens tradition, men hans liv tog en helt annan riktning.Uppgifterna om Johannes Aling d.y.:s senare liv är delvis osäkra och bygger på senare släkttradition. Det är belagt att han prästvigdes 1742 och att han senare förlorade sin tjänst, men omständigheterna kring detta är inte fullständigt dokumenterade. Enligt senare uppgifter beskrevs han som en man med svårt temperament och problem som gjorde det omöjligt för honom att upprätthålla prästämbetets krav. Efter återkommande skandaler och oordnat leverne ska han ha blivit avsatt, något som innebar både social och ekonomisk katastrof.
Enligt samma tradition tog han därefter värvning som soldat i Stockholm, en sista utväg för män som fallit ur samhällets ordnade ramar. Hans liv uppges ha fått ett tragiskt slut när han drunknade vid Skeppsholmen 1756. Dessa senare händelser – avsättningen, värvningen och drunkningen – är dock inte entydigt bekräftade i samtida källor, och det är just denna osäkerhet som gjort att hans öde ofta felaktigt blandats ihop med faderns i senare berättelser.
Vem reste minnesstenen?
Och så tillbaka till minnesstenen – vem var det då som satte upp den? Det är Johannes Aling d.ä. som är huvudperson när det gäller Olof Skötkonungs minnessten. Han satte upp den under sin tid som kyrkoherde i Husaby för att markera platsens historiska vikt, mitt under en pågående maktkamp i församlingen.Minnesstenen i Husaby står där än i dag som ett tyst vittne över både en gammal tradition och en tid då Sveriges äldsta historia väckte stark fascination. Genom Johannes Alings initiativ fick platsen ett synligt minnesmärke som förenar lokal fromhet, nationell identitet och berättelsen om landets kristnande. Oavsett hur mycket av traditionen som är historiskt säkerställd eller formad av senare tiders föreställningar, fortsätter stenen att påminna oss om hur människor genom seklerna velat förstå sitt ursprung och ge mening åt sin plats i historien. Den är inte bara ett monument över Olof Skötkonungs dop – utan också över 1700-talets vilja att bevara, tolka och vörda det förflutna.
Genomförd restaurering av minnesstenen år 2022
År 2022 restaurerades stenen av Stenkonservering Väst på uppdrag av Länsstyrelsen. Stenens yta var då kraftigt övervuxen av lav, men den rengjordes noggrant, skadade partier lagades och texten målades i på nytt. Tack vare arbetet är stenen nu åter i mycket gott skick.Götiska förbundets minnesmärke
Strax till vänster om minnesstenen vid parkeringen står ytterligare ett minnesmärke. Det symboliserar Götiska förbundet, ett ordenssällskap grundat år 1815. Monumentet föreställer ett svärd som genomborrar en ring, med två händer som möts i ett handslag i mitten. Motivet uttrycker förbundets ideal: att värna fäderneslandet, vårda kulturarvet och främja samhörighet.
Götiska förbundet bildades för att arbeta för kulturarv, miljö, natur och medmänsklighet, samt för att stödja laglydnad och det frivilliga försvaret. Minnesmärket markerar platser av historisk betydelse för förbundets verksamhet och har stått på sin nuvarande plats sedan den 17 september 1988.
OBS!
Denna text bygger på tillgängliga källor samt min egen tolkning av materialet. Vissa uppgifter är osäkra eller omdiskuterade och bör läsas med detta i åtanke.
