Mysteriet med det platta tornet på Forshems kyrka

Vid en genomgång av en karta från 1797 lade jag märke till att flera kyrkor i Kinnekulleområdet saknar sina karakteristiska spetsiga spiror och i stället är avbildade med platta tornavslutningar. Mest förbryllande är dock framställningen av Forshems kyrka. Trots att den enligt traditionen ska ha haft en spetsig tornspira ända sedan medeltiden, återges den på kartan med ett helt platt tak.

Det väcker frågan om kartan faktiskt fångar ett historiskt skede då kyrkan saknade sin spira – kanske på grund av reparationer eller skador – eller om det rör sig om ett misstag från kartritarens sida. Det senare framstår dock som mindre sannolikt, eftersom kartor av denna typ vanligtvis producerades med stor noggrannhet och med ambitionen att återge landskapet så korrekt som möjligt.

Ett historiskt mysterium

Detta mysterium kände jag förstås att jag behövde fördjupa mig i, och jag ville försöka hitta en möjlig förklaring. Det som följer är därför en spekulativ tolkning av hur det kan ha gått till.

Husaby som utgångspunkt

Det finns indikationer på att Husaby kyrka kan ha varit en stavkyrka från början. Någon gång under 1000-talet byggdes möjligen ett västverk (torn) till, med halvrunda trapptorn på sidorna. Exakt när detta skedde är dock osäker men det kom troligen till innan stenkyrkna uppfördes i början av 1100-talet.

Kan Forshem ha haft en liknande utveckling?

Det är möjligt att en liknande utveckling även kan ha skett i Forshem, där det kanske har funnits en stavkyrka på platsen innan stenkyrkan uppfördes omkring 1130. Samtidigt går det inte att utesluta att tornet möjligen byggdes ännu tidigare, kanske till och med före stavkyrkan. Exakt hur byggnadsföljden såg ut är osäkert och lämnar utrymme för flera tolkningar.

Fiktiv AI-genererad bild (Google Gemini) på hur Forshems kyrka kanske såg ut i början på 1100-talet

Tornets möjliga funktion som kastal

Under medeltiden användes sådana torn ibland som kastaler – försvarstorn där både lokalbefolkningen och den lokala stormannens familj kunde söka skydd vid oroligheter. Dessa tidiga försvarstorn var dock vanligtvis betydligt lägre och kraftigare än de kyrktorn vi ser i dag.

En möjlig storman och en tidig gårdskyrka

Det är möjligt att det funnits en äldre sätesgård i närheten av den första kyrkan, som då kan ha fungerat som gårdskyrka åt en i dag okänd storman. I så fall kan tornet ha uppförts som ett privat försvarsverk för att skydda gården. Vad som kom först – tornet eller kyrkan – är dock osäkert och förblir spekulation.

Korsriddarteorin och relieffens gåta

En teori som ibland nämns är att en hemvändande korsriddare kan ha varit inblandad, något som kopplats till en av kyrkans stenreliefer där mannen till höger kanske är riddaren som suttit av den sadlade hästen bredvid. Reliefen har möjligen förknippats med en riddare från Aranäs, som tros ha grundlagt stenkyrkan på 1130-talet. Detta är möjligt men långt ifrån säkert. Om tornet och en tidigare träkyrka var äldre kan de lika gärna ha uppförts av en helt annan storman, vars identitet nu är dold i historiens dimmor.

Tornets tidiga utseende

Det ursprungliga tornet kan ha varit ett renodlat försvarstorn, kanske med en öppen plattform högst upp, omgiven av bröstvärn. När tornets försvarsfunktion inte längre var lika viktig kan man ha byggt på en låg och trubbig takhuv.

Spirans tillkomst och förändringar

Vid någon ombyggnad – tidpunkten är oklar – kan man ha beslutat att förse tornet med en högre och mer markerad spira av timmer, klädd med tjärade takspån. Sådana konstruktioner hade begränsad livslängd och behövde med jämna mellanrum ersättas, vilket stämmer väl med hur liknande spiror brukar ha åldrats.

Kartbilden från 1797 och den saknade spiran

Att kyrkan på kartan från 1797 återges med ett platt tak, trots att den enligt traditionen borde ha haft en spira, kan möjligen hänga samman med ombyggnaden 1761–62. Den äldre spiran kan ha tagits ned i samband med arbetena, och det kan sedan ha dröjt länge innan en ny kom på plats – kanske på grund av ekonomiska eller praktiska hinder. Under tiden kan man ha nöjt sig med en enklare takhuv. Någon gång efter 1797 byggdes en ny spetsig spira som sen troligen fanns kvar på kyrkan fram till den revs och ersattes av en ny nästan 100 år senare.

Kyrkan med den gamla spetsigare spiran fotograferad 1889 nårgra år före den och tornet revs 1893 - Foto: Sanfrid Welin - Källa: DigitaltMuseum -

Public Domain

Rivningen 1893 och det nuvarande tornet

Det medeltida tornet och dess spira blev med tiden instabila och revs 1893 på grund av rasrisk. För att bevara kyrkans arkitektoniska enhetlighet ersattes det av det nuvarande tornet – en stiltrogen kopia av det ursprungliga, komplett med den spira som pryder kyrkan i dag.

Forshems kyrka som den ser ut idag

Epilog

Mysteriet med Forshems platta torn förblir, trots alla ledtrådar och möjliga scenarier, just ett mysterium. Kartan från 1797 öppnar ett fönster mot en svunnen tid, men utsikten är dimmig och fragmentarisk. Vi ser konturerna av något som en gång var – ett torn som kanske tjänade som försvar, som statussymbol eller som en enkel praktisk konstruktion – men detaljerna undflyr oss.

Det är just denna osäkerhet som gör historien levande. Varje spår, varje avvikelse i en gammal karta, varje sten i kyrkans murverk bär på en berättelse som väntar på att tolkas. Forshems kyrka står där än i dag, med sitt nuvarande torn som en arvtagare till alla de tidigare byggnadsfaserna. Under dess spira vilar lager av historia: stormän och bönder, korsfarare och kartritare, byggmästare och församlingsbor – alla har de lämnat avtryck som vi bara delvis kan urskilja.

Kanske kommer framtida fynd att kasta nytt ljus över tornets förflutna. Kanske förblir gåtan olöst. Men i detta ligger också en del av historiens lockelse: att varje svar föder nya frågor, och att även något så till synes enkelt som ett torns takform kan öppna dörren till en berättelse som sträcker sig över århundraden.

Forshem fortsätter att viska till den som lyssnar. Och kanske är det just i dessa viskningar, snarare än i de definitiva svaren, som kyrkans verkliga historia lever vidare.