Felterus karta från 1655: Ett mästerverk i tidig svensk kartografi

Vi håller oss kvar vid kartornas fascinerande värld. Efter gårdagens artikel om Carta Marina riktar vi idag blicken mot ännu ett praktfullt kartverk: "Geographisk Afritning öfwer een deel af Skaraborgs Lähn", ritad av lantmätaren Kietill Classon Felterus och daterad hela vägen tillbaka till år 1655. Det är sannolikt en av de tidigaste bevarade översiktskartorna över området kring bland annat Kinnekulle. Att se de handritade detaljerna är som att öppna ett fönster direkt mot stormaktstidens landskap. Kartan är inte bara ett tekniskt dokument, utan ett konstverk som vittnar om en tid då varje linje krävde oerhörd precision och fysisk uthållighet.

Det är svårt att inte fascineras av det enorma arbete som lantmätaren Kietill Classon Felterus (ca 1615–1690) måste ha lagt ner för att skapa något så detaljerat och vackert med 1600-talets begränsade redskap. Kartan täcker in ett imponerande område, däribland Kinne Härad med Kinne fjärding, Skånings Härad, Barne Härad, Laske Härad, Wiste Härad, Åse Härad och Kållands Härad, vilket innefattade ett mycket stort antal socknar, sannolikt över hundra.

Bara tanken på vilka strapatser han måste ha utstått, när han till fots eller till häst tog sig fram genom skogar, berg och byar för att mäta upp landskapet, väcker respekt. Att lyckas sammanställa en så omfattande förteckning över socknar och härader under den tidens förhållanden är inget annat än en bedrift.

Att skapa en karta av den här typen var ett omfattande projekt som sträckte sig över lång tid. Fältarbetet var den mest tidskrävande delen. Felterus behövde resa runt i hela området, ofta i svår terräng och långt från farbara vägar, med mätkedjor, kompass, mätbord (en plan skiva på ett stativ för att rita vinklar direkt i fält) och anteckningsmaterial som hjälpmedel. Varje gård, äga, väg, vattendrag och höjdpunkt skulle mätas och dokumenteras, och eftersom Felterus var känd för sin noggrannhet lade han sannolikt extra tid på att kontrollera sina mätningar.

När fältarbetet var avslutat tog själva kartritningen vid – ett tidskrävande hantverk som bestod av skissning, renritning, textning och ibland färgläggning. Bara renritningen av en större karta kunde ta veckor eller till och med månader. Resorna mellan byar och socknar tog också mycket tid, och lantmätarna arbetade ofta säsongsvis: mätningar och resor under sommarhalvåret, ritning och sammanställning under vintern.

Hur lång tid det tog att färdigställa en så omfattande karta under 1600-talet går inte att veta exakt, men det rörde sig om ett monumentalt och tålamodsprövande arbete. Fältarbetet för ett helt län kunde sträcka sig över flera år. Därefter följde den mödosamma processen att sammanställa all data till ett unikt, handritat original. Varje linje och varje gårdsnamn fördes varsamt över till pappret med fjäderpenna och bläck. Som ett sista steg akvarellerades kartan för hand; genom att pensla på tunna lager av vattenfärg gavs landskapet djup och tydlighet, där skogar, vattendrag och häradsgränser markerades i olika kulörer. Till skillnad från senare tiders tryckta kartor var detta ett exklusivt konsthantverk där varje färgskiftning vittnar om lantmätarens egen handstil.. En rimlig uppskattning för hela processen – från de första mätningarna till en färdig karta – är någonstans mellan tre och tio år, beroende på områdets storlek, detaljnivå och hur många personer som var inblandade.

Kartan är rik på namn och platser, många av dem fortfarande välkända i dag, även om stavningen bär tydliga spår av sin tid. Trots att avstånden inte alltid är helt exakta är kartan förvånansvärt lätt att orientera sig i och visar en imponerande precision. En tydlig egenhet är att kartan inte följer dagens standard med norr uppåt; här ligger norr istället åt vänster, något som först kan kännas ovant men snabbt blir en del av kartans egen karaktär.

För den som uppskattar historiska dokument är detta en verklig liten skatt att fördjupa sig i. Det finns så mycket att upptäcka i varje vrå av kartan, och kanske kan den till och med ge svar på frågor som länge förblivit obesvarade. Det är ett stycke lokalhistoria som fortfarande talar till oss, mer än trehundrafemtio år senare.

Ursprung och utbildning

Kietill Classon Felterus föddes omkring 1615 i Dalsland, troligen i Erikstads socken. År 1634 skrevs han in vid Uppsala universitet, vilket gav honom en ovanligt gedigen akademisk grund för en blivande lantmätare. Han utbildades senare av Johan Botvidsson Gyllensting, som i sin tur varit elev till Anders Bure – den svenska kartografins fader. Genom denna lärdomstradition fördes Bures metodiska och vetenskapliga arbetssätt vidare till Felterus, som 1642 utnämndes till lantmätare.

Skaraborg som livsverk

Det är i Skaraborg som Felterus kom att utföra sina mest betydelsefulla arbeten. Under 1650-talet genomförde han omfattande mätningar av både städer, jordbruksmarker och skogsområden. År 1653 mätte han upp Skara, en av Sveriges äldsta städer och ett kyrkligt centrum av stor vikt. Två år senare, 1655, ritade han en hel serie kartor över Skaraborgs län, varav de över Kinne härad och de stora skogsområdena tillhör de mest kända. Dessa kartor är idag ovärderliga källor till hur landskapet såg ut under stormaktstiden och visar allt från bebyggelse och ägor till vägar, vattendrag och terräng.

Kartläggning av skogar och kronoparker

Felterus arbete i Skaraborg omfattade även stora skogs- och allmänningsområden. År 1659 utförde han detaljerade kartläggningar av Billingen, Kinneskog samt Halle- och Hunneberg. Dessa områden var centrala för statens kontroll över naturresurserna, och hans kartor ger en unik inblick i hur skogarna nyttjades och organiserades. De visar också den precision och noggrannhet som kännetecknade hans arbete.

Nationellt betydelsefulla uppdrag

Även om Skaraborg var hans främsta arbetsfält utförde Felterus flera uppdrag av större nationell betydelse. När Bohuslän blev svenskt 1658 fick han i uppdrag att skapa nya kartor över landskapet, och han upprättade även en gränskarta mellan Sverige och Norge som fortfarande finns bevarad i Norge. I Göteborg ritade han 1644 den äldsta kända kartan över staden med gatunamn, och på 1670-talet mätte han upp Gustavi domkyrka och dess kyrkogård.

Privatliv och sista år

Efter ett långt yrkesliv drabbades Felterus av försämrad syn och lämnade sin tjänst 1684. Han bosatte sig därefter i Torslanda utanför Göteborg, där han levde sina sista år och avled omkring 1690. Inga av hans barn överlevde honom, vilket gjorde att släktnamnet Felterus utslocknade.

Eftermäle

Kietill Classon Felterus räknas idag som en av 1600-talets främsta svenska kartografer. Hans arbete i Skaraborg utgör en av de mest detaljerade och värdefulla dokumentationerna av landskapet under stormaktstiden. Hans livsverk fortsätter att fascinera forskare och hembygdsintresserade, och hans namn har till och med letat sig in i modern populärkultur genom en karaktär inspirerad av honom i SVT:s julkalender Selmas saga.

Här kan du själv studera kartan hos Lantmäteriet