LÖRDAG 2 MAJ 2026
Carta Marina: Ett geografiskt och kulturellt tidsdokument
Gamla kartor är alltid fascinerande att studera. De låter oss jämföra dåtidens värld med dagens och upptäcka vad som förändrats, vad som försvunnit och vad som fallit i glömska. En karta som är särskilt intressant i det här sammanhanget är Carta Marina från 1539 – en av de första någolunda korrekta kartorna över Norden, fylld med fantasifulla detaljer och mytologi som ger en unik inblick i hur man föreställde sig världen vid den tiden.
På den finns förvånansvärt lite utmärkt i området kring Kinnekulle. Till exempel saknas Husaby helt, trots dess historiska betydelse. Däremot finns borgen Aranäs markerad, trots att den redan på 1500-talet låg i ruiner. Det antyder att Aranäs ändå betraktades som den viktigaste platsen i trakten att ta med på kartan, kanske på grund av dess tidigare roll eller dess symboliska tyngd.
På Carta marina mellan Färöarna och Orkneyöarna finns en ö som heter Tile men den inte existerar i verkligheten men tros syfta på det mytiska landet Thule. Ytterligare två icke existerande öar finns på kartan - Källa: Alvin - Public Domain
Carta Marina är den första karta som med någon större precision återger Norden, och den är samtidigt ett av de mest fascinerande dokumenten från 1500-talet. Den skapades av Olaus Magnus, den svenske prästen och diplomaten som efter reformationen levde i exil i Italien. Arbetet påbörjades redan 1527 och kom att uppta honom i tolv år innan kartan slutligen trycktes i Venedig 1539. Resultatet blev ett enormt träsnitt bestående av nio blad som tillsammans mäter omkring 125 gånger 170 centimeter – en karta så stor att den snarare liknar en väggmålning än ett geografiskt dokument.
Vid första anblicken framstår kartan som översållad av fantasifulla och spännande detaljer. När man sedan laddar ner de högupplösta kartbladen och zoomar in på olika partier avslöjas ännu fler fascinerande inslag - Källa: Alvin - Public Domain
Olaus Magnus samlade sitt material från både skriftliga och muntliga källor, men också från egna resor i Sverige och Norge. Det gör att kartan inte bara är en geografisk avbildning, utan också ett slags encyklopedi över nordiskt liv, natur och kultur. I många avseenden fungerar den som en föregångare till hans stora verk Historia de gentibus septentrionalibus (Historia om de nordiska folken), som publicerades 1555 och kan ses som en förklarande handbok till allt det märkliga och exotiska som han låtit avbilda på kartan.
Det geografiska omfånget är imponerande. Förutom Skandinavien och Finland täcker kartan Island, Baltikum, delar av Ryssland, den nordtyska kusten och till och med Grönlands sydspets. I väster skymtar Storbritannien och Holland. Trots sin ålder är kustlinjer och städers placering förvånansvärt korrekta, särskilt i jämförelse med tidigare kartor där Norden ofta framställdes som en otydlig och avlägsen utpost.
Det som först fångar blicken hos dagens betraktare är dock inte precisionen, utan de fantastiska illustrationerna. Havsmonster av alla tänkbara slag – sjöormar, jättebläckfiskar, valar som liknar flytande öar och drakliknande varelser – befolkar haven runt Skandinavien. För 1500-talets människor var gränsen mellan vetenskap och folklore betydligt mer porös än i dag, och monstren fungerade både som varningar och som uttryck för den tidens fascination inför det okända. På land syns människor som jagar, fiskar, hugger is, åker skidor och bedriver handel. Olaus Magnus ville visa att Norden inte var en ödslig och barbarisk plats, utan ett rikt och levande område med egna traditioner, resurser och tekniker som kunde imponera på sydeuropeiska betraktare.
Public DomainTrots sin betydelse föll Carta Marina i glömska under flera århundraden. Den ansågs länge förlorad tills ett exemplar återfanns i München 1886. Ytterligare ett exemplar dök upp 1961 i Schweiz och köptes senare av Uppsala universitetsbibliotek, där det i dag är ett av de mest betydelsefulla objekten i samlingarna. Kartan har också inspirerat otaliga reproduktioner, studier och konstnärliga tolkningar, och den fortsätter att fascinera både historiker, kartografer och allmänheten.
När man studerar Carta Marina i detalj blir det tydligt att den inte bara är en karta, utan en berättelse om Norden – en berättelse fylld av geografi, myter, vardagsliv och politiska ambitioner. Den visar vad som en gång ansågs viktigt, farligt, märkligt eller storslaget. Och den påminner oss om hur människor i en annan tid såg på världen, och på sig själva, långt innan moderna kartor gjorde landskapet mer entydigt och mindre magiskt.
Olaus Magnus Carta marina 1539 finns att ladda ner i hög upplösning uppdelad i fyra olika filer. På denna sidan finns Carta marina 1539 att ladda ner - Källa: Alvin - Public Domain
Är du intresserad av att läsa Olaus Magnus bok "Historia om de nordiska folken" så hittar du den här. I den finns även lite om Kinnekulle omnämt bl.a detta:
Det var alltså inte bara Linné som fascinerades av Kinnekulle – redan mer än två sekel tidigare uttryckte Olaus Magnus sin uppskattning för berget och dess särprägel.
På toppen af detta berg finner man ett så utsökt behag i hvad det rör blad , örter och olika trädslags frukter (dock ej vindrufvor), hvilka växa vilda och äro lika sällsynta och ljufliga, som vore de sådda eller planterade, att man svårligen skulle kunna uppleta eller upptäcka en behag ligare nejd i hela Norden. Dess obeskrifliga ljufhet mångfaldigas därtill af den samfällda sången af olika fågelarter (utom papegojor). Men högst få människor, och detta endast äldre folk, känna till denna förtjusande ort.
