ONSDAG 25 MARS 2026

Tranan hör hemma i Skaraborg – men Trandagen har vi glömt

Skaraborg är kanske den plats i Sverige där tranan står allra starkast som symbol. Varje vår samlas tusentals människor vid Hornborgasjön för att bevittna det spektakulära skådespel som uppstår när de första tranorna återvänder. Få naturupplevelser är så förknippade med regionen som just detta. Ändå är det en märklig paradox att den gamla traditionen Trandagen – en hyllning till tranans återkomst – aldrig riktigt etablerat sig här. Kanske är det dags att ändra på det.

Trandagen är ingen ny företeelse. Den nämns första gången i svenska källor redan på 1500-talet, då uttrycket ”Tranan bär ljus i säng” dyker upp i folkliga beskrivningar. Det är alltså en av våra äldsta vårtraditioner, äldre än både påskkärringar och midsommarstång.

Trandagen har sina rötter i sydöstra Sverige, framför allt i Småland, Öland och Blekinge. Där har man i generationer firat den 25 mars som dagen då tranan ”bär ljus i säng”, en poetisk bild av hur ljuset återvänder och kvällarna blir ljusare. Barnen hängde upp strumpor vid sängen, och under natten kom tranan med små gåvor, godis eller spår av fjädrar. I vissa bygder skrev man tranbrev, klädde ut sig eller delade ut presenter anonymt. Det var en lekfull och varm tradition som markerade vårens ankomst.

Att denna sedvänja inte fått fäste i Skaraborg är egentligen förvånande. Här är tranan mer närvarande än någon annanstans i landet. Hornborgasjön är ett av Europas mest kända tranmål, och varje år följer skaraborgare tranornas rörelser med en särskild förväntan. Tranan har blivit en självklar del av vårens rytm, en symbol för naturens kraft och för den efterlängtade övergången från vinter till vår.

Just därför finns det något lockande i tanken på att låta Trandagen få en plats även här. Traditionen skulle kunna utvecklas till ett lokalt vårfirande som knyter samman naturupplevelsen vid Hornborgasjön med ett kulturarv som annars riskerar att blekna bort. Det skulle kunna bli en dag då barn vaknar till små överraskningar, då skolor arbetar med tranpyssel och då familjer gör utflykter för att möta de första fåglarna. Ett firande som inte ersätter något, utan snarare förstärker det vi redan uppskattar.

Trandagen är inte bara en gammal sed. Den är en påminnelse om ljuset, om naturens återkomst och om glädjen i att fira det lilla. Och om någonstans i Sverige borde den få en renässans, så är det här – i Skaraborg, där tranan redan är vår egen vårikon.

I går räknades omkring 15 000 tranor vid Hornborgasjön – en imponerande siffra, även om den ännu inte når upp till fjolårets toppnotering på 18 500 tranor den 30 mars.