TORSDAG 28 AUGUSTI 2025
Vid Vänerns kant – Myten om Hastings kyrka
I naturreservatet Västerplana Storäng på Kinnekulle, där sandstensklipporna stupar dramatiskt ner mot Vänern, står idag ett träkors rest på en plats som kallas Hastings kyrka. Trots det suggestiva namnet finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att en kyrka någonsin stått här – men platsen är rik på sägner, naturupplevelser och historiska spår.
En plats med utsikt och historia
Från Hastings kyrka har man en storslagen vy över Kinneviken, Kållandsö med Läckö slott, Ekens skärgård och Lurö. När Carl von Linné besökte området under sin Västgötaresa år 1746, blev han djupt imponerad av landskapets dramatik och dess rika växtlighet. Han beskrev platsen som en av de mest "märkvärdiga" i hela riket.Linnés intresse var framför allt botaniskt och geografiskt. Han noterade den särpräglade floran, särskilt de många gamla ekarna som kantade de vidsträckta ängsmarkerna. Vid den tiden var området med slåtterängar och lövlundar mer än tre gånger så stort som idag. Han kallade platsen "Heslings kyrka" och gjorde en teckning av den – ett namn som troligen syftade på en klippformation som liknade en kyrka, snarare än en faktisk byggnad - ett vanligt fenomen där naturens former får religiösa namn.
Myten om Hastings kyrka – mellan sägen och verklighet
Namnet "Hastings kyrka" väcker nyfikenhet och lämnar fler frågor än svar. Enligt lokal tradition ska en kyrka en gång ha stått här, men några arkeologiska bevis har aldrig kunnat styrka detta. Enligt berättelser från bygden ska ett oblatjärn ha hittats på platsen år 1599 – ett föremål som, om fyndet är korrekt, antyder att området kan ha haft en religiös funktion eller betydelse. Men likt mycket annat kring Hastings kyrka är detta höljt i osäkerhet och omslutet av historiens dimridåerDet har även påståtts att resterna av en ruin skall finnas nära det nuvarande träkorset. Än så länge har dock inga arkeologiska undersökningar genomförts som skulle kunna bekräfta sanningshalten i denna sägen. Myten lever vidare, och kanske är det just i bristen på svar som platsens magi består.



