TORSDAG 1 MAJ 2025

Tradition i förändring – kan 1:a maj-marschen återuppstå i Hällekis?

Även denna 1:a maj-morgon låg en ovanlig tystnad över Hällekis. Borta var de välbekanta marschtonerna som brukade ljuda genom samhället och hälsa våren välkommen. Den tradition som i generationer varit en del av Hällekisbornas uppväxt och identitet har nu bleknat – och känslan av förlust är påtaglig.

Senast Hällekis Musikkår marscherade genom samhället var år 2019, i samband med att kåren firade sitt hundraårsjubileum. Då fanns fortfarande en livskraftig musiktradition, men med åren har medlemsantalet minskat och gjort det allt svårare att upprätthålla de traditionsenliga framträdandena. Bland dem står 1:a maj-marschen som en av de mest saknade.

Tidigare var marschen en högtidlig ritual. I gryningen, medan samhället sakta vaknade till liv, samlades kåren och började sin vandring genom Hällekis. Längs vägen följde invånarna med, en brokig skara av unga och äldre som år efter år troget anslöt sig. Det var en självklarhet – något som bara skulle vara så.

Men innebär minskningen av musikkårens aktiva medlemmar att traditionen helt måste upphöra? Eller finns det alternativa lösningar som kan hålla den vid liv tills kåren åter får tillräckligt många medlemmar för att spela live igen?

En möjlig idé skulle kunna vara att arrangera ett 1:a maj-tåg med hjälp av inspelade marscher från kåren, spelade genom högtalare från ett traktorsläp prytt med björkris och svenska flaggor. En kortare marschväg genom samhället skulle fortfarande ge Hällekisborna möjlighet att tåga tillsammans och bevara känslan av gemenskap och tradition.

Kanske är det något att fundera över inför kommande år? Att låta 1:a maj-marschen leva vidare, om än i ny form, skulle kunna visa att traditioner inte behöver försvinna – de kan anpassas och förändras, men fortfarande hålla kvar sin själ och betydelse för samhället.