ONSDAG 13 DECEMBER 2023

Det svenska luciafirandet: en ljus tradition i vintermörkret

Varje år den 13 december klär sig många svenskar i vita kläder, ljuskransar och stjärngosselinne för att fira lucia. Men varför firar vi lucia i Sverige och vad är ursprunget till denna ljusa tradition?

Lucia är ett namn som kommer från latinets lux, som betyder ljus. Lucia var också namnet på ett helgon som levde på Sicilien på 300-talet och som blev martyr för sin kristna tro. Hon är skyddshelgon för Syrakusa och för synen, eftersom hon enligt legenden ska ha gett bort sina ögon till en fattig man. Hon avbildas ofta med en oljelampa eller ett ljus i handen.

Den 13 december var länge årets längsta och mörkaste natt i den gamla julianska kalendern, som användes i Sverige fram till 1700-talet. Då inföll också vintersolståndet, när solen vänder och dagarna börjar bli längre igen. Det var en natt fylld av både fest och fara, eftersom man trodde att övernaturliga krafter var i rörelse och att djuren kunde tala. Man höll sig därför vaken och åt och drack extra gott för att fira att julfastan började.

Det moderna luciafirandet i Sverige har dock inte så mycket med helgonet Lucia att göra, utan är snarare en blandning av flera olika traditioner, både folkliga och borgerliga. Det var främst i västra Sverige, i landskap som Dalsland, Bohuslän, Västergötland och Värmland, som seden med att en ljusbärande lucia kom med kaffe och bullar till de sovande på morgonen uppstod på 1700- och 1800-talen. Det var oftast den äldsta dottern i familjen som fick vara lucia, och hon kunde ha en krans av lingonris eller granris på huvudet.

Det var först på 1900-talet som luciafirandet blev mer allmänt spritt och enhetligt i Sverige. Det berodde bland annat på att Skansen i Stockholm började arrangera luciauppträdanden på 1890-talet, och att tidningen Stockholms Dagblad utlyste det första luciavalet 1927, där en flicka skulle utses till Stockholms lucia och krönas på stadshuset. Detta blev en stor succé och lockade många deltagare och åskådare. Samtidigt började luciatågen med tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar och tomtar att ta form, inspirerade av både medeltida och folkliga traditioner.

Idag är luciafirandet en populär och uppskattad tradition i Sverige, som också har spridit sig till andra nordiska länder och till viss del utanför Norden. Det är ett tillfälle att sprida ljus och glädje i den mörka vintertiden, och att sjunga vackra sånger som “Sankta Lucia”, “Natten går tunga fjät” och “Staffansvisan”. Det är också ett tillfälle att njuta av lussebullar, pepparkakor och glögg, som hör luciafesten till.