MÅNDAG 11 OKTOBER 2021


Leif Olsson och Ewert som läser Frödings "Ett gammalt bergtroll" vid Hellekis säteri - Foto Globe Art

Om Ewert Ljusberg - personliga tankar om Kinnekulles störste humanist

Så fick vi veta att Ewert Ljusberg avlidit. Det känns mycket tungt. Inte bara för att han var en av våra främsta berättare, trubadurer och röster, utan också för att han genom åren blivit en god vän som ställt upp och entusiasmerat mig, talat visa ord om litteratur, teater, musik, och livet, och berättat, citerat och sjungit. Det senaste året har vi haft särskilt täta kontakter, han har varit svag efter en bilolycka för två år sedan, och hans fysiska krafter har svikit honom, men definitivt inte hans psykiska. I somras gästade han min poesistund vid Hellekis säteri och läste Frödings, Ett gammalt Bergtroll, på ett oförglömligt sätt. Han inte bara läste, han blev bergatrollet. Ingen kan glömma det.

Allt började för ungefär 25 år sedan. Då kom Ewert till mina pjäsläsningar som jag arrangerade hemma på gården med en grupp teaterintresserade. Vi gick igenom olika teaterpjäser. Han visade sannerligen hur en dramatisk text skulle framföras. Alla minns hur snabbt han tog till sig text, modulerade sin röst, hans totala inlevelse. Han spelade inte en roll, han var rollen, helt enligt den ryske teatergurun Stanislavskijs metod, som han behärskade och hyllade. Ingen har gjort det bättre. Sedan dess har vi samarbetat flera gånger.

Jag ville så gärna att han skulle gestalta Gustaf Fröding, i Grafströms pjäs, Sjung vackert om kärlek, en skräddarsydd roll för honom, som Frödingälskare. Han var intresserad och vi talade mycket om den. Men så skedde bilolyckan, med svåra följder, för hans kropp, hans röst och rörlighet. Först ett år efter olyckan kunde vi börja träffas igen, i Götene och på Kinnekulle, han kunde berätta, recitera dikter och legender, för mig, och sjunga. Våra samtal berörde konst, teater, språk, våra kulturskatter. Vi talade mycket om ordet, och att vårda språket, veta vad orden betydde. All framställning skall vara en berättelse, även i de mest banala sångtexter, annars kan det kvitta.

Vi pratade också om vår passion för korsord, och skrattade mycket åt kluriga, vitsiga korsordsproblem som vi löst. De flesta associerar hans namn till trubaduren, historieberättaren, Ewert. Men han var så mycket mer. Humanisten Ewert Ljusberg , var beläst, kunde mycket om mycket. Våra samtal blev därför mycket intressanta. Han kom gärna in på vänner som betytt mycket för honom; Till exempel Cornelis Vreeswijk, Sid Jansson och Fred Åkerström, som han samarbetat med. Han kunde citera Shakespeare, visste allt om Strindberg, och naturligtvis idolen, Gustaf Fröding. Kunde de flesta av Evert Taubes texter. Hans minnesvolym var enorm, jag minns särskilt en lång dikt som han reciterade, som far hade läst för honom i hans barndom då de var ute i en roddbåt.

Vi hann träffas flera gånger under den gångna sommaren när hans hälsa tillät, alltid vid något kafébord i Götene eller på Kinnekulle. Och så i Hellekis vackra trädgård. För några veckor sedan ringde han och föreslog att vi borde göra en serie samtalsaftnar som vi skulle kalla "Lustläsarna", där intresserade kunde komma och berätta om sina upplevelser av litteratur, teater och konst, m.m. Gärna med inbjudna berättare. Han frågade om jag kunde arrangera sådana träffar. Vi hade talat om det tidigare. Hans röst var svag i telefonen, men där fanns optimism och smittande entusiasm när vi kastade idéer fram och tillbaka. Jag lovade att försöka starta upp detta, så fort Leifs Teater kommit igång igen efter pandemiuppehållet. Och just i dessa dagar, nu när vi har börjat kunna repetera våra tre pjäser igen, skulle jag ha ringt honom och bestämt tider för nya möten. Så kom det tunga beskedet om hans bortgång. Jag skulle naturligtvis ha agerat tidigare, med mer energi, med tanke på Ewerts bräckliga hälsa. Jag hoppas kunna följa upp hans idéer, på något sätt. Hans bidrag till vår kultur, vår livsuppfattning, vår fantasi är enormt. Hans röst kommer alltid att leva vidare.

Så vi önskar frid över hans minne, denne generöse, tänkande, artist och ödmjuka medmänniska. Vi måste bära facklan vidare. Jag sätter nu upp Frödingpjäsen. med en annan glimrande skådespelare, som en hyllning till Ewert Ljusberg.

/Leif Olsson