FREDAG 2 JULI 2021


Leif Olsson läser Martinson - Foto: Aino Ahlström

Med en äldre, bildad herre i döda poeters sällskap …

Leif Olsson är väl närmast en institution i Kinnekullebygden, där han framträtt under dryga 50 år. Och som han levererar fortfarande! Nu senast med återkommande lyrikföreläsningar under juni månad på Hellekis Säteri, med sina favoritpoeter, Fröding och Harry Martinson. Valet av författare kunde inte varit bättre; Martinsons naturlyrik hörde hemma under äppelträden och ginkoträdets överinseende ståtliga och orientaliska siluett. Och Frödings humor gick hem med extra skjuts av skådespelaren Leif Olsson. Inlevelsen och kärleken till deras lyrik var påtaglig.

På ett medryckande sätt fick vi ta del av Martinsons ”naturbegåvning”, hans kärleksfulla inlevelse alltifrån människans liv till blommornas och insekternas tillvaro, naturlyriken, t.ex. Enbusken:

Tyst står han vid sten
enig med ljungen.
Bland stickbarren
sitta bären svärmvis
som uppfångade hagelskott.
Liksom vi förundrades över hans självständiga uttryckssätt, hans ordkonstruktioner, som i Juninatten:

Nu går solen knappast ner,
bländar bara av sitt sken.
Skymningsbård blir gryningstimme
varken tidig eller sen.
Och Aniara naturligtvis, kanske Martinsons mest omtalade verk. Ett versepos om ett rymdskepp vilse i universum, där han, lik en Nostradamus, på ett kusligt sätt i science-fictionstil, 1956, beskriver teknik (Mima, elektronhjärnan), som är verklighet i dag. Och där han uttrycker oro över utvecklingen, då man upptäcker att Mima har förmåga att bli självstyrande. Farhågor, som vissa forskare antyder i dag beträffande AI, den artificiella intelligensen, p g a att den saknar mänskliga känslor såsom empati, kärlek, omtanke …


Leif Olson som "En fattig munk från Skara" - Aino Ahlström

Gustaf Fröding behöver ingen presentation, alla känner till hans tragiska levnadsöde med sinnessjukdom och alkoholberoende, och hans poesi, som kännetecknas av en sällsynt iakttagelseförmåga, rytm och musikalitet. Samt hans rika humor, som i dag framkallade muntra skratt med hjälp av en agerande Leif Olsson. Applåder orsakade t ex En fattig munk från Skara, som överraskande dök upp, medan publiken var upptagen med allsång av Tre trallande jäntor!


Ewert Ljusberg med "Ett gammalt bergtroll" av Frdöding - Foto: Aino Ahlström

Och som om detta inte var nog … Bland publiken denna dag fanns en annan gigant, nämligen Ewert Ljusberg, som på allmän begäran framförde … nej, förvandlades till Ett gammalt bergatroll - ett av Frödings kända alster! En beundransvärd prestation och bevis på en god minnesfunktion! Vi kan bara hoppas att radarparet Olsson-Ljusberg, som samarbetat i många år, har nya program på gång, med skrönor, dikter och visor.

… och tur med vädret har han, Leif Olsson, haft under sina framträdanden! Ja, detta var, i ordets rätta benämning, en magisk eftermiddag under äppelträden i den artrika slottsträdgården på Hellekis Säteri, anno 2021!

/Aino Ahlström