TORSDAG 4 MAJ 2017

Minnesord Bengt Rosén

Vissa besked är så vedervärdigt hemska att man kunde vara dem förutan.

Bengt Rosén är död. Med bestörtning mottogs beskedet om hans bortgång. En av samhället Götenes absolut största och mest färgstarka profiler finns inte mer.

För min personliga del var vänskapen med Bengt speciell då vi i familjen kände honom i tre generationer. Min farfar Erik kände Bengt sedan länge liksom min egen far som också heter Bengt. Det var en ynnest att också för mig - trots åldersskillnaden - räkna in honom i vänkretsen.

Jag vill minnas att mitt första längre samtal med Bengt var i början av 90-talet när jag som tidningsreporter bevakade ett nationaldagsfirande där Bengt höll högtidstalet. I denna stund smyger sig minnena på.

Bengt Rosén gick bort mitt i sin gärning. Omvald ordförande i Götene IF så sent som för några månader sedan.

Bengt kom att förknippas med så mycket. Familjeföretaget som han tidigt fick en ledande roll i när fadern förolyckats, Missionsförsamlingen i Götene (nuvarande Equmeniakyrkan), nuvarande Sparbanken Skaraborg där han var styrelsens ordförande under en följd av år och, förstås, politiken. Både inom Götene kommun (bland annat som ledamot av kommunfullmäktige, sista perioden 2006-2010) och på riksplanet. Han var riksdagsledamot för Folkpartiet 1985-1994. Bengt berättade en gång för mig att han tog en så kallad "ofarlig" plats på riksdagslistan, men Folkpartiet gjorde ett kanonval och Rosén från Götene fick ta plats bland de 349 ledamöterna.

Nämnas bör att vi många betraktar honom - bokstavligt - som oersättlig i sin roll som ordförande i Götene IF. Han blev ordförande 1999 och såg det, vilket han också berättat, som ett hedersuppdrag. Bengt Rosén gjorde stora och rentav enorma insatser för idrottsföreningen. Därom råder ingen tvekan.

Inför att Götene IF skulle fylla 75 år arbetade jag, Bengt och Gert-Inge Rydbeck med en jubileumsskrift. Vi träffades flera gånger hemma hos Bengt och Inga, och utöver det konkreta arbetet vi skulle utföra så berättade Bengt anekdoter från sina olika engagemang genom livet. Jag skrattade så jag grät. Han var en berättare med en perfekt pausering och tajming. Av detta fick jag också ta del när han anlitades till att kåsera i olika föreningssammanhang.

I mitt jobb på Götene Tidning träffade jag vid två tillfällen dåvarande (S)-ministern Margareta Winberg när hon besökte Götene. Hon bad mig vid båda tillfällena att hälsa till Bengt Rosén.
-Bengt är egentligen socialdemokrat, han har bara inte förstått det än, sa Winberg med ett skratt.
Föremålet för hälsningen skrattade gott när jag berättade det. En annan gång berättade han att han brukade skriva brev till Göran Persson (före detta statsministern) men han sa att han skrev i breven att Persson inte behövde svara.

För några år sedan var det tänkt att jag skulle börja en anställning som kanslist hos Götene IF. Så blev det aldrig, men det var flera samtal med Bengt inför detta och - han var en hyvens kille. Det är för mig ett beröm av den största grad.

Bengt syntes ofta i Götene. Alltid glad, positiv och med någon minut över. Bland annat kunde man se honom sälja Bingolotter lite nu och då. För Götene IF förstås.

Jag saknar redan Bengt och det känns overkligt att han inte finns mer. Sista gången jag träffade honom var i början av året på ett företag i Götene. Det var folktomt i lokalen sånär som på mig och min far som hade ett ärende där. Bengt gick fram i lokalen där personalen satt innanför en dörr. Väl där sa han lite lagom högt:
-Har dom kafferast här?!
Så typiskt Bengt. När jag nämnde att han blivit omvald som ordförande i GIF svarade han blixtsnabbt:
-De har fått lova att de ska få fram en ny ordförande tills jag fyller hundra.
Snabb och slagfärdig. Sådan var han.
Jag minns Bengt med värme och högaktning. Tankarna går till hans familj.
Vi är många som saknar honom.

/Fredrik Larsson, Götene