MÅNDAG 3 APRIL 2017

Den gränslösa kriminaliteten

Salerno
Stig Knutsson
Bokförlaget Vulcan


I fjolårets roman, Falska blad, öppnade Stig Knutsson portarna vida för det jobberi och den kriminalitet som förekommer i samhället, där det handlade om konstskojeri och förfalskade bilder, som prånglades ut på marknaden för en köpstark publik. Men denna verksamhet hade vidare förgreningar till svarttaxi, renoveringar av välbelägna vindsvåningar och lyxprostitution.

Stig Knutsson är bildkonstnär och doktor i regional planering. Han hade i många år tjänst på KTH och har också ett långvarigt förflutet som socialchef i en dalakommun, dessutom var han ordförande i en kulturförening på samma ort; en förening som övervakades av den dåvarande kulturnämndsordföranden, vilken ansåg föreningen vara extremt vänstervriden. Detta trots att föreningen inte det minsta ägnade sig åt politik utan hade som uppdrag att presentera angelägen kultur, där bl a skådespelerskorna Eva Dahlbeck och Stina Ekblad framträdde och Olof Lagercrantz och Carlo Derkert, som hörde till de mer namnkunniga föreläsarna.

Stig Knutsson har i årets bok om brott lyft sig flera alnar vad beträffar den språkliga utformningen, det är en tjock men lättläst och språkligt vig roman, närmare 400 boksidor, där konstkupper och narkotika förekommer, trots att vi här möter människor som hamnat i knipa men döljer sina egentliga förehavanden bakom en vacker fasad.

För oss som inte är ett skvatt intresserade av varken vin eller maträtter i de dyrare prisklasserna, blir det ändå ett deltagande i excesser där knappast en förskolelärares lön skulle förslå.

Butiksrån, stöld av värdefull konst samt ett outrannsakligt märkligt mord förekommer. Det senare av skäl som på romanens sista sidor klargörs. En hämndakt kan nämligen ta tid på sig att genomföras.

Vid en båtbrand försvinner spårlöst en man till sin hemtrakt Salerno i Italien. Han lyckas ordna ett falskt pass, jobbar sig upp, skaffar sig ställföreträdare, slussar sig fram med tjänster och gentjänster i en trakt styrd av maffiabossar och underhuggare i visst beroendeförhållande, börjar skeppa hushållssopor till Stockholm.

Med dessa sändningar smugglas narkotika, som via mellanhänder portioneras ut och säljs av bulvaner, som därigenom också klarar sina egna behov av ett högre tillstånd.

Författaren säger om sin roman att han inspirerats av Oscar Wildes teori om att man kan bli kvitt sina frestelser genom att falla för dem.

Stig Knutsson har som sagt gjort ett stort berättarframsteg.

Min förhoppning är därför att han nu tar itu med ett betydligt viktigare projekt, nämligen att skildra de utsatta i stat, landsting och kommuner, dels som anställda men framför allt alla dessa som kommer i kläm, inte lyssnas på. Det gäller inte minst att skildra tystnaden och tigandet och hur få som helhjärtat ställer upp för de undanknuffade. Och hur vissa föreningar kan tillskansa sig bidrag, som faller utanför t ex en kyrkas ansvarsområde. Den som säger till och kan församlingsstyrelselagen tigs ofta ihjäl, protokollföringen blir missvisande. Revirtänkandet lyser fram. Just i den kommun där Stig Knutsson var socialchef tillskansade sig en förening ett bidrag de inte hade rätt till. Efter 28 år har denna felaktighet inte rättats till. Det rörde sig inte om småsummor: ett hundra tusen. Här är Stig Knutsson mannen att på det tydliga språk han tillämpar i romanen Salerno redogöra för mygel, inkonsekvenser och om-ryggen-hållande i det lilla samhället. Jag ser fram mot denna småfolkets samhällsskildring! Stig Knutsson har det rätta greppet och känner regelsystemet …

/Erik Yvell