TORSDAG 9 MARS 2017

"Östan om skratt, västan om gråt", kulturellt potpurri på scen, Värmland vs Västergötland

Skratten avlöste verkligen varandra söndagen den 26 februari, på den gamla, anrika teatern i Mariestad, då det var premiär för "Östan om skratt, västan om gråt".

Traditionen med resande teatersällskap på 1800-talet följdes denna kväll upp av två av 2000-talets kringfarande estradörer, nämligen Värmlandspoeten Bengt Berg och dramatikern tillika recitatören Leif Olsson från Västergötland. Aftonen präglades av studentikost skämtlynne, snabbtänkta repliker och improvisationer från de båda äldre gentlemännen med bibehållen ungdomlig gnista.

Inför en fullsatt salong och med ett otroligt publikt engagemang blandades musik, allsång, poesi och teater hämtat från de båda landskapen.

Under programmets första del ingick bl a inslag från Värmlandsförfattaren Göran Thunström och Bengt Bergs egna humoristiska och kluriga texter som framkallade stor munterhet bland publiken. Särskilt bör hans betraktelse över fisen nämnas, vilken sannolikt orsakade en och annan tår i ögonvrån - av skratt! Även berättelsen om sextionde breddgraden som går genom Tossebergsklätten nära Sunne höll skrattmusklerna i gång!

Bland Västgötaförfattarna läste Leif Olsson "Aschon" av Jönn, Johan Liedholm, från Falköping och Tidaholmsförfattaren Jan Mårtensons korta dikter, som jämfördes med vännen Thomas Tranströmers haikudikter. Med "Löparnisses monolog", på värmländska, ur Värmlänningarna fick vi ett prov på Leif Olssons stora dramatiska begåvning. I inslaget deltog även Kristin Svensson, känd Mariestadsmusikant, som därefter tog fram sin fiol och med sedvanlig bravur och sångarglädje sjöng "I villande skogen jag vallar min hjord", likaså ur Värmlänningarna. Första delen av programmet avslutades med Värmlandsvisan.

Efter pausen följde Västgötasången med pianisten från Grebbestad, Göran Berger, vars briljanta och lyhörda ackompanjemang gav en fin inramning till hela föreställningen. De båda kombattanterna, Bengt och Leif, fortsatte med sin vänskapliga pajkastning och med att framhålla sitt eget landskaps förträfflighet. Leif Olsson bidrog med novelluppläsning: ur "Årens spegel" om Johannes Edfelts barn- och ungdomstid i Västergötland, med anknytning till Birger Sjöberg. Han representerades med allsången "Den första gång jag såg dig" och med Göran Berger vid pianot. "Min sjö", en sång om Vänern, på melodin "La Mer" av Charles Trenet, en fri översättning av Leif Olsson, sjöngs av densamme.

Sedan följde en sorts historiepingpong med Bengt och Leif, om värmlänningar och västgötar, vilket ljudligt gick hem hos åhörarna. För att inte tala om Leifs parodi på Snoddas och "Flottarkärlek", i en festlig playback, ett nummer, som han vann Talang -62 med. För 55 år sedan!

Och Gustav Fröding, vår nationalskald! Naturligtvis självklar denna kväll och båda underhållarnas inspirationskälla. Bengt berättade för oss om denne gigant och bl a om hans bygdekänsla, som illustrerades med att Leif, och Kristin med sin fiol, ledde allsång "Det var dans bort i vägen …". Leif framförde även Frödings roliga betraktelse "Når je fridd te Anna Lek", på Frödings värmländska tungomål.

Bengt Berg rev ner många skratt med högläsning ur sin bok om alfabetet, där publiken verkligen engagerades att med höga rop vara honom behjälplig. Vilket snabbt följdes upp av Leif med en improvisationsdialog, som också byggde på alfabetets bokstäver, tillsammans med Kristin! Ett prov på snabb associationsförmåga, som publiken uppskattade. Bengt berättade sedan om sin vän, Gunnar Ehne, en älskad Värmlandspoet, och läste "Natta va full å stjärner". Varefter Leif kom in i munkdräkt och framförde "En fattig munk från Skara", av Fröding. Kvällen avslutades med att Bengt läste Gunnar Ehnes "Kvällsböna", om den enkle skogsarbetarens tankar om Gud och vad som väntar i himlen: "Har du nån skog i himlen, du Gud …"

Mariestads Teater, med sin gammaldags trivsamma atmosfär, bidrog säkert till den härliga kontakten mellan scen och salong denna afton, men främst var det naturligtvis de båda garvade scenrävarna, som med sin scenvana och skicklighet charmade publiken - en eloge också till de sköna stolarna!

/Aino Ahlströmpn