ONSDAG 30 NOVEMBER 2016

Somliga for till Amerika - andra stannade kvar

Det stora kärlet
Per Helge
Stadsmuseet Näktergalens årsskrift 2017


Släktträd kan fascinera. Själv har jag suttit i knä på förfäder födda nödåret 1867. Men först 1927 finner jag en nära emigrant, min farbror Johan.

Så gott som varje socken i vårt land miste ett större eller mindre antal medborgare under slutet av 1800- och det begynnande 1900-talet. Livsbetingelserna i Nordamerika hägrade.

"Freden, vaccinet och potäterna", innebar också en drastisk folkökning. 1846 begav sig Erik Jansson från Biskopskulla i Uppland med de första anhängarna av religiösa skäl till Bishop Hill.

Själv har jag ägnat sommaren åt studier kring de första utvandrarna, där jag framför allt kan rekommendera Björn Fontanders "De lydiga kreaturen i Bishop Hill".

Släktingar till poeten i Västerfärnebo, Per Helge, gav sig av i ett senare skede av 1800-talet. Stora barnkullar, dagsverksplikt åt godsen, steniga åkrar, dryga arrenden och lockande erbjudanden om billig jordbruksmark fick folk att våga språnget.

I Per Helges, Det stora kärlet, får man genom brev och tidningsnotiser sända till hemlandet följa hans släktingars öden och hur de byggde upp en uthärdlig tillvaro. En av dessa, som bl.a. sysslat med timmerhuggning i Kanada, deltog i Första världskriget, där han avled 1916.

Per Helge har lyckats spåra upp de flesta av sina amerikanska släktingar. Några framträder mera anonymt, andra har gjort avtryck.

Och nu återstår mest gravar att besöka efter dessa släktingar. Per Helge fångar upp ett fint citat av Waldens diktare, Thoreau, där ett besked ges varför några gav sig av och andra stannade: "Om en människa inte går i samma takt som sina medmänniskor, beror det kanske på att hon hör en annan trumslagare. Låt henne följa den musik hon hör, vad man än tycker om den och hur långt bort den än är".

I Per Helges ungdom hade familjen besök av en syssling till hans mor. Per skulle vara med som tolk; de båda ynglingarna var ungefär jämgamla. Pojkarna blev vänner och den amerikanske släktingen klargjorde att han tjänstgjorde på ett bombplan modell B-52 fast han visserligen inte själv deltog i striderna. Per Helge tillhörde dem som demonstrerat mot USAs krigföring i Vietnam. Något svårt måste ha hänt moderns syssling. Han drabbades av djupa depressioner, fick drogproblem och tog slutligen sitt liv. Dennes grav var den första Per Helge stod vid av sina amerikanska släktingar.

Vid senare amerikaresor har besöken vid släktingars gravar blivit legio. Bland släktingar ur senare generationer är det få som har någon vetskap om sina svenska släktingar. Men den första generationens utvandrare höll tät kontakt med släktingar och skolkamrater från hembyn.

Flera av de öden som här redovisas har gripit tag i mig både bland de farande och de som stannade. En dräng i socknen, som gjorde en kvinna i familjen med barn, ansågs inte värdig gifta sig med en bonddotter. Men ödet ställde det annorlunda. Båda, gifta på varsitt håll - blev ensamma. Och nu kunde de ungdomskära bilda familj och till yttermera visso få ännu ett gemensamt barn.

Många öden passerar revy. Redovisningen är nära och finstämd. En bok av det här slaget hoppas jag kan locka andra krönikörer och skrivare att redovisa sina familjers öden eller helst en hel bys förhållanden.

Per Helge ger många tips om ingångar på nätet och hur man kan få kontakt med arkivarier, som ställer sig positiva till att lämna ut uppgifter om invandrararna i detta löftenas land.

/Erik Yvell