Torsdag 3 juli 2014

När Jan i Skrolycka hamnade i Nebraska

Det här hände alltså i Nebraska
Ted Kooser / översättning: Per Helge
Ariel förlag

Det vardagligas skuggor och dagrar, har översättaren Per Helge satt som rubrik på sitt efterord till det urval dikter som nu presenteras för första gången för en svensk läsekrets. Här pekar Helge på laddningen, klarheten och den berättande enkelheten.

För dem som vänder sig bort från modern lyrik, innebär den här samlingen ett vändkors bort från förutfattade meningar.

Ted Kooser är född det sista året på 1930-talet. Han är bosatt ett par mil från metropolen Lincoln. Hemmet ligger rejält lantligt med en framkomlig men grusad väg. Det är långt mellan grannarna och tvättbjörnar och grävlingar är nästan mer förekommande än människor.

Redan i Per Helges tidigare prosabok Mellan prärien och evigheten drabbades jag av den översatta dikten Övergiven bondgård, där det som lämnats kvar är ett levande vittnesbörd över hur familjen levt sina dagar fram till uppbrottet.

Det enkla är alltid det svåraste att frambringa. Kanske beror dikternas anslag och ämnesval av att Ted Kooser fick ett annat civilt yrke än forskarens och lärarens. I stället valde han ett kneg som gav honom en nära insyn i människors dagliga strävan, deras drömmar och förhoppningar. Rubriker som Han som sopar och Diskvatten, berättar på ett ögonblick en hel livshistoria.

För att nu inte tala om den dikt, som fick mig att plocka fram originalupplagan av Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien, vilken utkom för drygt 100 år sedan. Här möter vi på nytt en Jan i Skrolycka, fast i bonnlandet i Amerika. I dikten Handväskan med pärlbroderier, framläggs på knappt tre textsidor det som spänner över 298 sidor i Lagerlöfs roman. Klara Gulla, i Lagerlöfs text, beger sig till Stockholm för att klara ut en skuld på 200 riksdaler som föräldrarna har till byhandlarn och den nye hemmansägaren, på vars gård Jan i Skrolyckas fastighet är belägen.

I Ted Koosers dikt ger sig dottern 19årig utan faderns välsignelse österut för att bli aktris. Under åren där borta skriver hon lättsinnigt och slarvigt hem till modern och anför att hon är tillfreds och lever flott.

Tolv år efter avfärden österut kommer dottern hem i kista. I den ligger hon i en moderiktig dräkt men varken ungdom eller skönhet finns kvar. I stället liknar hon någon av de nötta dockor hon lämnat kvar på sitt rum på bonngården, och dit fadern ibland gick och satt en stund. En väska med intima kvinnliga underplagg ligger inklämd mellan den dödas fötter. I pärlväskan, som är tom, lägger fadern ur egen ficka några sedlar, för att hustrun, när hon öppnar den skall finna att dottern inte varit helt barskrapad. Med kistlocket åter påspikat klatschar han på märren och far från stationen i western hem till farmen "med sin rika dotter i kistan".

Ted Koosers dikter berör. Kejsarn i Portugallien har många likar både i den gamla och nya världen …

/Erik Yvell