Manipulationer
Varför vill vi så gärna låta oss duperas? Tro på att det som kanske inte är riktigt sant, ändå borde vara sant. Fast det förstås inte är det.
Egentligen hade vi vetat det hela tiden, det som vi nu vet, med facit i hand. Som en samlad nation vänder vi nu henne ryggen, henne som vi sett upp till, lidit med, hyllat som nästan en av våra egna.
Plötsligt blev allt så uppenbart. Och nu är det kört. Nu finns inte tillstymmelsen till förståelse eller förlåtelse kvar. I varje fall inte i inledningsskedet till det sista kapitlet i sagan om flickan från öst som hämtades hit, försvenskades och gjordes till nationalidol. Och fick oss att käka kruska ännu mer än vi tidigare gjort.
När ballonger av motsvarande kaliber gick ur svensk idrott första gången handlade det om snövita amatörer som i en alltmer uppskruvad karusell prövade på att lite smutsa ned manschetterna. Idag verkliga bagateller men då blev det ramaskrin och en hel nation vände Gunder och Arne ryggen. Precis som den nu gör med Ludmilla.
Andra duperare brukar också spela på opinioner och media är aldrig sena att hoppa på sådana tåg. När Bush gick i härnadståg mot Usama bin Ladin hade han en så gott som enig värld i ryggen. Men denne lede fi är som den oberäknelige pippin i den fotograferande Kalle Anka på julafton. Dyker upp var man minst anar och driver gäck med oss alla. Och då blir duperandet plötsligt väldigt ihåligt. Som att offra krut på döda kråkor. Är det månne sådant krut i de amerikanska missilerna?
Inom den s k nya ekonomin finns ju flera manipulationskoncept. Ett av de tydligaste var hr Birgerssons lansering av Framfab, liksom hr Stael von Holsteins likartade hanterande av Icon Medialab. För att inte tala om sajten boo.com som drog till sig lassvis med miljarder bara för att efter några månader vara kaputt.
Vad beror det på att vi går på den ena niten efter den andra? Kanske är det så att vi tror på möjligheten att svepas in i ett lycko- eller penga-rus, kanske ser argumenteringen så trovärdig ut att vi inte för ett ögonblick betvivlar budskapens kraft.
Jag har i detta forum tidigare berättar om mina stapplande steg på statistbanan. Ett av dessa gällde f ö Ludmilla och en reklamfilm för müsli. Vi ca 70-80 statister knatade fram och tillback över ett blåsigt förortstorg alltmedan häcklöperskan for fram mellan skyltfönstren och hoppade över olika gatukontorshäckar som stod i hennes väg.
Fast i alla scener där idrottsstjärnan visades bakifrån var hon ersatt av en stand in eftersom tränaren/maken/affärsmannen krävt detta kan man förmoda. Dock hjälpte inte detta. Kort efteråt slet Ludmilla av hälsenan, möjligen till följd av de tagningar hon ändå var med i utfördes på ett tämligen hårt asfaltunderlag. Hon avbröt sin häck-karriär till förmån för bob, något hon nu påstår sig aldrig ha gillat. Eftersom hon väl förmodligen manipulerades in i den nya sporten. Men vem som manipulerade in henne på den aktuella dopingbanan torde vara en berättigad fråga när nu de avslutande bitarna i det här pusslet ska läggas.
Helt nyligen deltog jag i en annan reklamfilminspelning där vi statister alla gick omkring med märkliga ting på våra huvuden. Själv bar jag på en lång hoprullad matta större delen av dagen så nacken stelnade. Budskapet handlade om flygbolaget som flyger över alla andra. Inte helt rätt tajming, tycks det mig nu så här i efterskott.
Så det blir nog inget av den reklamfilmen. Dan därpå inträffade den svåra olyckan i Milano som punkterade hela satsningen. Och när nu företaget kläder sig i säck och aska får man nog fundera på hur pass manupulativ man törs vara i framtiden.
Lätt kan det inte vara att domptera massorna. Och de som fortfarande försöker göra det måste nog allvarligt provköra koncepten innan de slängs ut till beskådande av publiken.
RIST
PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist".
Skicka till ramky@telia.com DS.