Inventeringen tillhörde årets stora händelser i den dåtida lanthandeln på Blomberg där jag växte upp och just precis hann bli tonåring innan livet ändrade kurs. Inventeringen handlade om att lyfta på varenda sten för att ta till ett nutida uttryck. Allt skulle ned/ut från hyllor och lådor för att nogsamt antecknas och med vacker piktur föras in i affärsböckerna innan det åter ställdes på plats för att ytterligare en tid framleva som hyllvärmare. Hade dagens möjligheter funnits att med datahjälp göra en och annan kalkylkörning skulle helt säkert sortimentet sett lite annorlunda ut. Men det är klart att mer än fem decenniers erfarenhet räckte långt när det gällde att avgöra vad som skulle saluföras. Så länge hade min gamle far varit i farten och oftast skaffat sig fingertoppskänsla för kundkretsens önskningar.

Så här inför jul skulle det naturligtvis först och främst skyltas så att de båda fönstren andades förväntningar inför den kommande högtiden. Vilket också skedde men med tämligen enkla medel och kanske rätt långt från den fantasi som fyllde den närbelägna stadens paradstråk, främst Skaragatan, Stenportsgatan och Mellbygatan. Men det tycktes räcka ändå och stamkunderna flockades tidvis framför disken i relativt stora skaror.

Redan tidigt på hösten kom olika handelsresande till Stadshotellet i Lidköping. I särskilt ordningställda salar packade de upp sina varor på bord som dignade av nyheter inför årets julhelg. Pappa gick från bord till bord och gjorde anteckningar. Efter ett par rundor var det så dags att sitta ned och börja diskutera med herr handelsresanden. Om leveranstider och villkor. Och inte minst om vilka rabattmöjligheter som kunde tänkas vara för handen. C Em. Lithander från Göteborg var dåtidens grosshandlare framför andra och hans utskickade representanter hade näsa för vad som kunde tänkas gå hem i stugorna på Kinnekulle. Hr Lithander själv besökte ofta huvudstaden i sin egenskap av tongivande riksdagsman och snappade där upp de trender som nått Sverige från utlandet.

Allt gick naturligtvis inte hem. Det var en konst att förstå sig på hur man innerst tänkte i Kinnekulletrakten när det gällde att anamma modenytt från Kontinenten. Ibland lyckades marknadsföringen. Ibland inte alls. Därför blev vissa varor inventerade år efter år tills de kanske skänktes till Missionsförsamlingens auktion eller skickades iväg i ett gåvopaket till Finlands krigsoffer.

Och nu ska det inventeras på nytt på Kinnekulle läser jag i tid´ninga. Fast den här gången handlar det om att följa upp bygdens historia så som den en gång skildrades av Märta Tamm-Götlind och Arthur Andersson som efter ingående forskningar och inventeringar av människor, gårdar, torp och lägenheter på Kinnekulle med omnejd presenterade unika aktstycken. Jag minns särskilt när jag en gång i tiden läste Arthur Anderssons "Min hemsocken" (Västerplana) med vilken fascination jag tog del av skildringen om 1800-talets"lekstugor" där ungdomen var som ungdom alltid varit. Nämligen sig själva. Gränsöverskridande. Misstänksamma mot vuxenvärlden. Och tämligen rebelliska. Att det söps, slogs och älskades hejvilt i och kring de här lekstugorna sågs aldrig med blida ögon av de vuxna. Lika lite som dagens vuxna ogillar vissa ungdomliga avarter.

Det ska i alla fall bli intressant att ta del av vad inventeringsledarna Hamilton & Gillström kommer fram till så småningom efter att ha satt strålkastaren på "Livet på Kinnekulle med omnejd". Jag ser med spänning fram mot deras kommande rapport.

Och God jul allesammans!

RIST

PS. Maila gärna dina synpunkter på mina kåserier - övriga hittar du i "Ristat av Rist". Skicka till ramky@telia.com DS.