Tisdag 25 november 2014

Hans vinkelskott var välriktade

Utkast till porträtt i helfigur
E. Mikael Norberg
Bokförlaget h:ström


Åren travar sig som utlästa tidningar. Ändå upplever jag att det var alldeles nyss det sista brevet anlände.

Underskriften var lite darrig, som hade någon rört vid bordet papperet placerats på. "Birger", ja visst, Birger Norman. Han tillhörde mina föräldrars generation, var född 1914, och passerade de hundra den 30 juli i år.

Han blev 81 år och dog således 1995. Han hördes i radio och sågs på teveskärmen. Han bestod oss aldrig med choser. Han verkade, han skrev. Han var folkbildare ända ut i fingerspetsarna.

Nu har den första biografin kommit. E. Mikael Norberg, ordförande i Birger Norman-sällskapet, har i flera år samalt material och läst så gott som allt Birger Norman skrivit. Han antyder också att han troligen också mött Birger i sin barndom, född som han är på Svanö.

Åtskilliga uppgifter är nya, andra har jag lagrat tidigare inombords. Birger Normans föräldrar var missionsförbundare och själv ville han bli missionspastor och hörde därför av sig till förbundet - men pastorer tyckte de sig vid det tillfället vid slutet av 1930-talet ha tillräckligt av. Däremot saknades socialarbetare. Birger hade hunnit gifta sig men familjen flyttade till Stockholm och han tog sin examen vid socialinstitutet 1944.

Tidigt i sin ungdom började Birger Norman hålla i studiecirklar och han skötte också ett rörelsebibliotek. Hur mycket folkhögskoleåret i Wendelsberg i Västergötland betydde för hans senare utveckling som skriftställare framgår inte av biografin.

Sågverksarbetartiden var inte så lång, först var det sommarlovens anställningar som klantpojke i Svanö, sedan som äldre, åren 1934-38, i Väja - men dessa erfarenheter kom att få en oerhörd betydelse för hans författarskap. Han fick ta del av de ryckiga förhållandena i Ådalen på 1930-talet. Och han ägde en genuin kunskap om folks tänkesätt i sågverkskasernerna. Inte minst framkommer det i hans diktsamlingar på hemlänets tungomål. Redan i samlingen Styvmorsviol förekommer ett smärre antal dikter på ångermanländska.

Från 1949 till sin död var han stockholmare. I början av 1960-talet kunde han börja klara sig som fri författare. Senaste veckan berättade en drygt 80-årig metallarbetare vilken god stund det var för honom när fackförbundstidningen Metallarbetaren kom och han fick läsa Birger Normans vinkelskott. I bibliotekens söktjänst kan man finna 748 signerade texter. Och åtskilliga är också recensionerna.

E. Mikael Norberg frågar sig hur det kan vara möjligt att den betydligt äldre författaren från samma län, "Lubbe" Nordström, idag kan vara mera känd än Birger Norman. Vid en undersökning visar det sig att det är en titel som avgör: Lort-Sverige. Ja, få tevefnyk är det väl idag som minns Normans pjäs Rullgardinen, där Håkan Serner spelade huvudrollen(?) Kanske någon kan erinra sig Birgers medverkan i Anders Erik Malms Korsnäsgården(?) - men som sagt åren lägger sig på hög och minnesslöhet drabbar flertalet.

Själv återvänder jag oftast till kortprosaböckerna Ön, Strykfågel och Kalenderblad från Korsnäsgården. Här hade han bruk för den korta, effektivt träffsäkra pennföringen han tillägnat sig som frilansande fotbollsreporter. Och hans omsorgsfullt utmejslade faktabok Ådalen 31 kommer nog länge att gälla som ett uppslagsverk för många att syna under oroliga och osäkra jobbartider.

E. Mikael Norbergs bok är en biografi som kan hjälpa läsaren att ta sig vidare i ett spännande författarskap …

Erik Yvell