Måndagen den 30 september 2013

Nu krävs krafttag för att rädda de sista lanthandlarna

Hittills i år har 100 butiker i landsbygden lagts ned och varannan butik av de 800 som finns kvar hotas av snar nedläggning. Samtidigt visar forskning att det kan vara värt tiotusentals kronor i månaden att bevara butiken i en liten ort.

Lanthandlarna i Sverige har haft det tufft i många år men siffror från bland annat myndigheten Tillväxtanalys visar att nedläggningstakten ökade förra året. Med andra ord är det bråttom om inte glesbygden ska utarmas. Om lanthandeln läggs ned försvinner ofta även annan service som butiken står för, som post- och paketservice, utlämning av apoteksvaror, spelombud och ombud för systembolaget.

Allt hänger ihop

Men det stannar inte vid det. Ett samhälles servicepunkter är nära förknippade med varandra. Försvinner butiken från orten dröjer det inte länge förrän exempelvis skola, dagis, äldreomsorg och/eller vårdcentral också stänger igen. Och tvärtom.

Därför är det en viktig fråga att ta reda på vad nedläggningen av lanthandeln egentligen kostar samhället och de boende. Detta tog man reda på i fjol i ett samarbete mellan Tillväxtverket, Länsstyrelsen Östergötland och Linköpings Universitet. Tanken var att ta fram underlag för offentligt stöd till service på landsbygden.

De gjorde en enkätstudie om de samhällsekonomiska effekterna vid nedläggning av butiker på landsbygden. Genom att undersöka kostnader för ökat bilåkande, ökad tidsåtgång, betalningsvilja, tillgänglighetseffekter och minskade inköpspriser kunde nyttan av den lokala butiken beräknas.

Värda att subventioneras

Och det visade sig att samtliga 273 lanthandlar i undersökningen hade varit lönsamma för invånarna även om dessa hade subventionerats med mellan cirka 10 000 - 70 000 kronor i månaden. Men förmodligen är det ännu mer värt för invånarna eftersom forskarna inte kunnat beräkna den sociala nyttan och tillgängligheten för personer som av olika skäl inte kan ta sig till affärer utanför byn, så som äldre, folk utan körkort med flera.

Forskarna, med Pernilla Ivehammar vid Linköpings Universitet i spetsen tillsammans med Jonas Jernberg, utredare vid Länsstyrelsen i Östergötland, menar att nedläggningar av landsbygdsbutiker kan vara ett uttryck för marknadsmisslyckanden och ”de allmänna tillgångarnas tragedi”. Detta eftersom varje person kan tjäna på att ta del av exempelvis stormarknaders lägre priser, men att hela byn tvingas bära den ökade kostnaden det innebär om butiken i byn läggs ned. Att bara höja priserna i lanthandeln är därför inte ett effektivt sätt att rädda butiken.

– Lanthandlar har lagts ned i åratal och de som lyckats hålla sig vid liv fram till nu blir allt viktigare för landsbygden. Statliga subventioner är en väg att gå men bör testas från fall till fall bland annat utifrån hur många som berörs om butiken läggs ned, säger Jonas Jernberg.

Kollektivt ägande

Istället menar forskarna att en känd lösning på ”allmänningarnas dilemma” är kollektivt ägande. Studien visar också att många bybor skulle vara villiga att betala en avgift för att ha kvar lanthandeln.

Att en affär är viktig för en levande landsbygd, att byborna vill ha nära till affären samt att affären stärker den sociala gemenskapen angavs som anledningar till att vilja betala en sådan avgift. Med andra ord kan gemensamt ägande vara en räddning för butiker i glesbygd eftersom det ökar engagemanget hos folk att handla hemma.

Kollektivt ägande

– Det här förutsätter att man har en kompetent styrelse där det finns folk som vet hur det går till att driva butik. Dessutom behöver man inte jobba ideellt själv i butiken, det går ju att anställa någon som är erfaren, säger Jonas Jernberg.

Sammanfattningsvis kostar det samhället enorma pengar om vi struntar i att lanthandlarna dör ut eftersom butiksdöden kan driva resten av orten i graven.

Landsbygdens prislapp

Men till vilket pris vill våra politiker ha kvar lanthandeln och därmed en levande landsbygd?

Häromveckan presenterade regeringen årets budgetproposition och den skvallrar om att något är på väg att hända. Näringsdepartementet, med Annie Lööf i spetsen, har tagit del av myndigheten Tillväxtanalys’ siffror kring glesbygdens utarmning och föreslår en utredning.

Nytt statligt stöd

Denna ska ta fram villkoren för ett helt nytt statligt stöd för att folk och företag ska ha tillgång till en grundläggande nivå av kommersiell service i särskilt sårbara och utsatta glesbygder. Detta utöver det investeringsbidrag som kan sökas via länen idag. Så här säger näringsminister Annie Lööf i ett uttalande:

– Tillgång till service är en förutsättning för tillväxt. Går det inte att tanka bilen eller handla mat inom rimliga avstånd är det svårt för en bygd att vara attraktiv för människor, företag och besökare.

Ökande nedläggningstakt

Tillväxtanalys rapport visar att drygt 7 300 personer i glesbygder och tätortsnära landsbygder har mer än 20 minuters restid till den närmaste butiken. Och cirka 150 000 personer har mer än 10 minuter till den närmaste dagligvarubutiken. Båda dessa kategorier har ökat väldigt mycket de senaste åren.

De med 10 minuter till affären har ökat med cirka 19 000 personer sedan 2007 och med nästan 8 000 personer sedan år 2011.

– Lanthandeln är inte bara ett köpeställe. Den är också en viktig mötesplats och fungerar ofta som nod för olika typer av offentlig service, exempelvis apoteksombud. Försvinner lanthandeln, riskerar även annan viktig samhällsservice att urholkas, fortsätter Annie Lööf.

Regeringen är inte de enda som börjar snegla åt landsbygden. Det är valår nästa år och alla partier har numera landsbygden högt upp i sin prioritering. Det återstår dock att se om det är tomma ord inför valet eller om kostnaden för landsbygdens bevarande anses vara värd att ta.
Text: Marie Halldestam/Livsmedelshandlarna