Söndagen den 1 september 2013

Bygdevandring till Råbäcks kalkgruva

Ett 60-tal personer och katten Alfons slöt upp när Kinnekulle Hembygdsföreningens sista bygdevandring för året. Vandringen började vid Trolmens station och följde Kinnekulles vandringsled upp mot Råbäcks kalkgruva. Innan kalkgruvan passerades torpen Haget, Backen, Nybygget och Hultatorp och det berättades om människor som bott i dessa. Birgitta Gärdefors berättade om Carl von Linnés Västgötaresa år 1746 redan då såg han jordugnar där kalk brändes. Birgitta läste ur Strömboms bok "Vägvisaren", där beskrevs kalkbränningen och spåret med vagnar från kalkgruvan ner till Råbäcks hamn. Transporten med vagnar var så ordnat att den fyllda vagnen drog upp den tomma vagnen, än idag finns rester av det gamla spåret.

Arbetet som kalkarbetare var hårt. Ugnarna byggdes med alunskiffer och kalksten. Alunskiffern användes som bränsle. Om en ugn rasade innan kalken uteblev lönen. Under vintern byggdes ugnarna då kalkbränningen främst var i gång under vår och sommar. Till jordbruket levererades det mesta av kalken.



Ola Göransson och Björn Sjöstedt berättade om processen när kalken framställdes. Den osläckta kalken kördes i vagnar ner till hamnen och släcktes innan den lastades på båtarna. Sten- och kalkindustrin var en stor näring på Kinnekulle, många var de som arbetet i sten- och kalkindustri . Arbetet var ofta ett komplement till jordbruksarbetet.

Gill Bengtsson berättade om att hon under några år provat på som kalkbrännare, en förening startade upp kalkbränning i Kakeled. Tillsammans med erfarna kalkbrännarna Sven Persson och Rune Magnusson från Västerplana brändes kalk på gammalt vis och resultatet var strålande enligt de båda kalkbrännarna, nästan som vetemjöl var bedömningen från dem.



USA klockan 3 - en ramsa som många Kinnekulleungar fick lära sig i skolan, ramsan kunde många av vandrarna under lördagseftermiddagen. Kinnekulle är ett platåberg och längst ner finns urberget, sedan sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och trapp.

Vandringen fortsatte förbi torpet Rakås, soldattorpet Mellstörmstorpet, Utlyckan samt ytterligare soldattorpen Couragebacken och Ramsnäs, arbetarbostäderna Marieberg och Marielund. Vid varje byggnad berättades det om husen och vem som bott där.

Efter ca 3 km vandring var cirkeln sluten och alla var tillbaka vid Trolmens station, Kinnekulle ett berg med många industrihistoriska platser och vacker natur att vandra omkring i.

Text: Lena Brodin
Bild: Freddie Wendin