Fredagen den 7 juni 2013

Onsdagens våffelkväll i Holmestad Bygdegård blev en fullträff

Den folkkäre Gustaf Fröding stod på programmet vid onsdagens våffelkväll i Holmestad Bygdegård. Leif Olsson presenterade poeten och hans dikter med insikt och inlevelse inför en salong bestående av ca 70 besökare. Skratten avlöste varandra när publiken fick höra Frödings små anekdoter och dikter på äkta värmländska, som t ex Dumt Fôlk, med "...å i åa ä e ö..", som många väntat på. Men hans bygde- och personskildringar i dikterna, både smeksamma, gripande och psykologiskt observanta, utgjorde huvuddelen av programmet. "Jan Ersa o Per Persa .. de höllo aldrig fred" t ex är en rad man minns, ur dikten om osämja mellan grannar, och en vältecknad bild av småskurenhet och avund....

Och i dikten om skvallret runt stadsbrunnen fångar Fröding hur lätt och hur ofta ogrundade negativa rykten sprids, som t ex om stackars Fia och Snusfabrikörn. I dikten "En Ghasel" skildrar Fröding något som tycks hämtat ur hans eget såriga själsliv. Man längtar ut, men ett galler stänger en inne och stänger en ute, men det gallret finns inom en själv och " inte förrän man själv krossas, krossas gallret". Leif Olson såg den dikten som en av de främsta.

Fröding och kvinnorna då? "Jäntblig " ges en svart bild av en toffelhjältes liv och dikten slutar med ".. jag tror jag går och hänger mig." Men det fanns också ljuvt lyriska hyllningar till kvinnan och till kärleken. Leif Olsson berättade om dikten "En morgondröm" som förbjöds, av sedlighetsskäl, och för vilken Fröding åtalades, men friades. Den skildrar den fysiska kärleken starkt, poetiskt, sensuellt och smärtsamt vackert. Fröding tog åtalet mycket hårt, och den skuggan följde honom resten av hans liv. Några av hans sista ord var " .. jag menade väl.."

I det rikt omväxlande programmet förekom också allsång, och eftersom det fanns tyska gäster i salen sjöng Leif Olsson t ex "Tre trallande jäntor" på tyska, och den svenska publiken kunde fylla i trallen på vilket språk de ville. (Leif Olsson, som annars läser Tranströmer i många länder har för övrigt turnerat med Frödings dikter i både Tyskland och Schweiz, där hans dikter är kända).

Frödings livslånga längtan efter sin mor , som aldrig hade haft honom i knät, hans längtan till sin barndoms Värmland, och hans längtan till en orientalisk drömvärd, ett ouppnåeligt Shangrila, kunde bl. a skönjas i den kända versen som inleds med "Och här är dungen där göken gol... ", samt den skira, gripande "Jag ville jag vore", som avslutade programmet.

Våfflorna gick verkligen åt, kombinationen dikt och lätt förtäring i den sköna sommarkvällen var mycket lyckad. Efter långa applåder kunde Leif Olsson som överraskning presentera musikerna Lennart Svensson, gitarrist från Mariestad, med sonen Gustaf , violinist och dansare, som bjöd på väl vald folkmusik, till publikens hörbara förtjusning. En kväll där dikt och musik fick ingå i en skön harmoni, och där vi gick hem genom ett Frödingskt sommarlandskap , och med musik i kroppen.

/Holmestad bygdegård