Torsdagen den 3 januari 2013
En skolform som ratar käft och armbåge
- På upptäcktsfärd i folkhögskolans värld
- Gunnel Furuland
- LaGun förlag
De tidigare allmänna kurserna har fått en mångfald utformningar och inriktningar idag. Här finns kurser som är direkt yrkesförberedande. Och inte minst har folkhögskolorna blivit en tummelplats för kortare kurser. Också återkommande distanskurser förekommer.
Fil dr Gunnel Furuland har i På upptäcktsfärd i folkhögskolans värld (450 sidor tjock), gjort nedslag i 53 av landets drygt 150 folkhögskolor. Hennes, numer avlidne man, Lars Wikfeldt har försett boken med ett unikt bildmaterial. Här släpps läsarna synbarligen in i folkhögskolans ofta säregna miljöer såväl utom- som inomhus.
Gunnels farfar Gunnar Furuland var rektor vid Malungs folk-högfärds-skola, som han brukade skoja till det, efter att ha lyssnat av stämningen på Grönland i Malung. Grönland var det centrala kvarteret i Malung. Fadern Lars växte upp där och tog djupa intryck av skolatmosfären. Han blev småningom professor i litteratursociologi och skrev något år innan sin död en mycket humoristiskt färgad självbiografi, som ivrigt kan rekommenderas. I Skaraborg lämnade han efter sig en studie som i bokform bär titeln Skrivare i Skaraborg.
Gunnel är väl införstådd med miljöerna och det är verkligen ingen torr lunta hon åstadkommit. På bokpärmens insida citerar hon Alf Ahlberg som i många år förestod folkhögskolan i Brunnsvik: "- Vårt bildningsarbete får inte bli ensidigt nyttobetonat, inte ensidigt syfta till effektivitet, skicklighet, utbildning. Dess främsta syfte måste vara livets humanisering."
Bland Västra Götalands läns tjugo folkhögskolor gör hon sju besök.
Gunnel Furuland, till vardags bibliotekarie i Knivsta, ger inte bara en kort historik över skolorna med dess kreativa rektorer och lärare, hon berättar också om kulturpersoner som betytt mycket för de respektive skolorna.
I Axvall får man reda på att en berömd, på sin tid, författarinna Sophie von Knorring ligger jordad i skolans närhet, på Skärvs kyrkogård. När Gunnel var där den 23 oktober 2009 var gravkorset nedplockat för renovering - men hon citerar ett stycke ur Knorrings bok från 1843, Torparen och hans omgivning. Gunnel Furulands tidigare utgivna tjocka doktorsavhandling handlade just om den tidens kvinnliga författare med Fredrika Bremer i spetsen.
Hellidens folkhögskola utanför Tidaholm startade sin verksamhet 1952. Lars Wikfeldts fina bilder skapar hög stämning och visar inte minst de säregna inre miljöerna. På våra folkhögskolor finns mycken fin konst, såväl inköpt som donerad. Och i skolornas ofta välskötta bibliotek har inte gallringsmarodörerna gått fram lika vansinnigt som i t ex somliga dalabibliotek, där den vanvettiga regeln att böcker som inte utlånats på tre år skall gallras eller i bästa fall ställas på magasin. Här på Wikfeldts bilder kan man se bokryggar som gör en äkta bokläsare varm om hjärtat vid synen av kvardröjda icke publikfriande titlar skrivna av sen länge ur folkbiblioteken strypta författare. Bibliotek som säljer för en femma ut kulturrådsstödda boktitlar borde i stället ta kontakt med våra folkhögskolor och skänka denna högklassiga litteratur dit.
Vara folkhögskola tillhör också de folkhögskolor i Skaraborg som Furuland besöker. Där gick jag själv en skrivarkurs med bl a Elsa Elgåsen från Älgarås med Kjell Sundberg som instruktör. På den kursen stod 2011 års Nobelpristagare inte högt i kurs, en av de oläraktiga deltagarna kallade honom rent av för Strömstaren. Och en hushållsfröken refuserade en blivande Dan Andersson-pristagare för att ett fulord råkat hamna på exakt nödvändigt ställe i dennes text.
Naturligtvis får den nu, i sin ursprungliga geografi nedlagda Brunnsviks folkhögskola, en fin beskrivning liksom förstås den skola som säkert står Gunnel Furuland närmast om hjärtat, farfaderns skola i Malung. För åtminstone några av de gamla eleverna borde få rysningar vid uppslaget av sidorna 100-101. Ty tiden rusar fram. Järnvägen betydde förstås mycket för denna perifert liggande folkhögskola i Västerdalarna. Där tronar nu kuren ensam kvar på perrongen i Grimsåker, där det hände att hyggliga rälsbussförare stannade extra för att släppa av elever på vintrar med meterdjup snö. Idag finns spåren kvar för att frakta ett och annat långsamt gående timmertåg med senväxta Transtrandsfuror. I övrigt är sen drygt ett år all persontrafik nedlagd.
Doktor Furulands bok är en guldgruva att ösa ur, den kan mycket väl användas som en guidebok för den som vill orientera sig mellan folkhögskoleoaserna ute i landet. Exklusiva researrangörer skulle kunna skapa äventyrsresor genom att besöka ett urval av dessa folkhögskolor, äta där, kanske sova över, ty flera folkhögskolor är idag en blandning av elev- och vandrarhem. Den svenska folkhögskolan är värd att få bevaras, finnas kvar som en oas, inte minst för vilsna ungdomar som tröttnat på ytlighet och kommers.
Erik Yvell