Fredagen den 6 juli 2012

Öppet hus i soldattorpet Åtorp i Västerplana

På söndag den 15 juli 2012 öppnas dörrarna till det enda av fem soldattorp i Västerplana som är i sitt ursprungliga skick. I Västerplana socken fanns totalt fem soldattorp, fyra av dessa fanns byn och ett låg ovanför Hjelmsäter, sockengränsen har därefter flyttats. Torpet Åtorp med anor från 1700-talet tillhör Skattegården och används av Kinnekulle hembygdsförening sedan många år.

År 1682 infördes "Det ständiga knekthållet" av riksdagen. Varje landskap uppmanades att ställa minst ett infanteriregemente till kungens förfogande, bestående av 1200 man fördelat på 8 kompanier om vardera 150 man. För att rekrytera en soldat skulle det finnas minst två gårdar som tillsammans blev två mantal. Namnet på dessa gårdar var en "rote", vilket i detta sammanhang endast betecknar namnet på de gårdar som höll soldaten. Bönderna uppgift blev att anta en soldat och ersattes med en värvningspeng. Soldaten skulle ha ett torp på 4 x 8 m och den rekommenderade höjden var sju ordinära stockar. På långsidan skulle det finnas ett fyrkantigt fönster ca 60 cm. I övrigt byggdes torpet utifrån seder och bruk på orten. Ungefär ett halvt tunnland mark skulle också finnas till torpet, det skulle vara socknens bästa jord som avdelades till soldaten dock visade det sig snart att jorden som skulle delas till soldattorpen ofta var upptagna därför blev det oftast den sämsta marken. I landet fanns nästa 40 000 soldattorp många av dessa är idag sommarstugor.

Soldattorpet bär på sin historia om Sven som var en av sönerna till Lovisa och Gustaf , han flyttade till Stockholm och är träffade han Greta Garbos mor som bodde i samma trappuppgång. Sven och Gretas mor hade en tillfällig förbindelse och resultatet av detta förhållande blev Greta "Den gudomliga". I dopattesten framgår det inte att Sven är far till Greta men historien lever vidare i byn. Torpet går även under namnet Garbo-torpet och Sixtus-torpet. Sixtus var den sista soldaten som bodde i torpet. Som många andra emigrerade Sixtus med sin hustru och dotter till Amerika på slutet av 1800-talet. I det nya landet fanns redan två av familjens söner, de hade emigrerat några år tidigare.

En gång om året öppnas torpet upp för alla som har intresse se den unika miljön. I trädgården serveras kaffe med hembakat för dem som önskar. Just denna dag har blivit en social mötesplats för både bybor och andra som ordspråket säger "Finns det hjärterum så finns det stjärterum" när alla samlas runt samma bord ges utrymmen för många möte oavsett man känner personerna eller inte.

Torpet har stort behov av renovering, hembygdsföreningen har år fått några ett ekonomiskt bidrag för att rusta upp puts, tak mm för att förhindra fuktskador mm. Detta jobb har precis börjat här krävs stor yrkeskunskap och skicklighet, att renovera ett gammalt hus kräver en stor försiktighet.

Hembygdsföreningen hälsar alla välkomna unga och gamla, regnar det så blir det kaffeservering i torpet vilket skett tidigare år.

Text: Lena Brodin
Fotografi: Freddie Wendin