Torsdag den 23 februari 2012
Utsättning av vargvalpar – en pusselbit för en livskraftig vargstam
Utsättning av vargvalpar från nordiska djurparker till vilda vargrevir kan bli ett viktigt tillskott för att genetiskt förstärka den inavlade vargstammen i Sverige på ett smittskyddsmässigt säkert sätt. Att få in nya gener i den inavlade svenska vargstammen är en viktig pusselbit för att Sverige ska leva upp till målet att ha en livskraftig vargstam med en god genetisk status. Ett mål som beslutades av riksdagen 2009, och som är ett led i att uppfylla de krav som EU ställer på oss.
– Att uppnå målet med en livskraftig vargstam är en förutsättning för att kunna förvalta vargstammen på det sätt som Sverige önskar. En större genetisk variation gör också att vi får en livskraftig vargstam snabbare och att den inte behöver vara fullt så stor som den annars skulle behöva vara, säger Helene Lindahl Vik, projektledare på Naturvårdsverket när det gäller genetisk förstärkning av vargstammen.
Under 2011 genomförde Djurparksföreningen ett försök med att sätta ut fostervalpar till vargtikar i djurparker. Försöket slog väl ut. Tikarna accepterade fostervalparna och nu pågår planeringen för att sätta ut valpar från djurparker till vilda vargtikar. Detta ingår i uppdraget med att genetiskt förstärka vargstammen som Naturvårdsverket och Jordbruksverket fått av regeringen. Allt arbete med utsättning av vargar kommer att ske i dialog med berörda markägare, jakträttsinnehavare och länsstyrelser.
Märka tikar och hitta lyor
Flera delar ingår i arbetet med att sätta ut djurparksvalpar till vilda revir. Under våren arbetar Naturvårdsverket tillsammans med länsstyrelser och viltspårare för att märka vilda tikar i revir med sändare. En förutsättning för märkningen är att det finns spårsnö så att tiken kan lokaliseras. När det sedan är dags att sätta ut valparna använder man sändaren för att hitta den lya som tiken väljer att föda sina valpar i.
Valpkullarna skiljer i ålder
I den testflytt som genomfördes 2011 i samarbete med Djurparksföreningen kunde man konstatera att vargtikar tar väl hand om sina fostervalpar. En viktig förutsättning är att åldersskillnaden inte är för stor, och helst högst en veckas skillnad mellan djurparksvalparna och de vilda valparna. Djurparkstikarna föder lite senare än vilda tikar.
Godkännande från markägare och jakträttsinnehavare
Markägare och jakträttsinnehavare behöver ge sitt medgivande till att valpar placeras ut på deras mark.
– Det kan vara ett svårt beslut för markägare och jakträttsinnehavare eftersom vargdebatten väcker starka känslor, polariseringen är stor och där beslutet kan få stora konsekvenser för den svenska rovdjurspolitiken. Om de säger nej så kan vi inte genomföra valputsättningen. Därför vill vi återigen framhålla värdet av att den svenska vargstammen blir mer livskraftig, vilket i förlängningen kan göra att Sverige får större möjligheter att fatta egna beslut om vargstammen framöver, avslutar Helene Lindahl Vik.
Pressmeddelande från: Jordbruksverket
