Fredag den 13 januari 2012
Han skulle flå huden av människor
Härnösand kom att bli en författartät stad en bit in på det förra seklet. Idag är kanske Lubbe Nordström den mest kände utanför litteraturvetarleden - och då för syneförrättningen, Lort-Sverige.
I Härnösand växte också lyrikern Bertil Malmberg upp och hans roman Åke och hans värld fick långt senare en återklang i filmversion.
Högermannen J.R. Sundström (med eget sällskap i dag), skaparen av den illistige Janne Vängman-figuren, anförde dock 1939, att "den allra främste skildraren av Härnösand" var Birger Sjödin. Sundström gick så långt att han ansåg att Sjödin skulle hedras med en plats i stadsparken bredvid byster av Franz Michael Franzén och Elias Sehlstedt.
Så har det ännu inte blivit trots att det den 11 december i år är 100 år sedan Birger Sjödin avled, blott 24 år gammal.
En viss nytändning blev det ändå 1974 då Lennart Frick såg till att R&S gav ut ett urval av Sjödins noveller, hämtade från samlingarna Undret och andra berättelser, 1910, och Starka hjärtan, 1911.
Birger Sjödin, var född 1887, i sin fars fjärde äktenskap; modern var på några dagar när 31 år yngre än fadern. Halvsyskonen översteg dussinet.
Fadern som var skräddare dog när Birger Sjödin var i skolåldern. I nattväktarstatens tid innebar det en svår ekonomisk situation för modern, som höll inackorderingar och mathåll för skolelever.
Som nioåring blev Birger Sjödin medveten om sitt svåra hjärtfel - och under studietiden ordnades med hästtransport för honom upp till gymnasiet. Hans liv blev förstås annorlunda än de övriga elevernas - men han förföll aldrig i sjukdomstankar. Han blev en lyhörd iakttagare, oförmögen som han var att delta i andra barns lekar. Lennart Frick har träffande uttryckt det sålunda: "blandningen av dödsmedvetenhet och otillfredställd livsaptit förklarar i hög grad den hektiska ivern under de få år han hann vara publicistiskt verksam".
Han tvekade något mellan de konstnärliga uttryckssätten. Ty som 15-åring fick han valsen På gymnasistbal utgiven av ett stockholmsförlag. Också hambon Plats för spelman fann en förläggare.
Vid Birger Sjödins debut var Fredrik Böök ett aktat namn i kritikerkåren. Han såg storheten hos Sjödin och skrev en starkt positiv artikel i Ord och bild, där han bl a säger att författaren gjort "en insats i svensk berättarkonst som ingen kännare i framtiden skall kunna gå förbi". Fredrik Böök gjorde också så sent som 1927 ett försök att pånyttföda intresset för Sjödins prosakonst genom att ta med honom i serien De nya berättarna - ur Sveriges litteratur 1900-1925.
En nutida forskare, Örjan Torell, ägnar också Birger Sjödin ett studium i Den osynliga staden, där ett brett perspektiv ges av träpatronernas, skutornas, fraktskeppens era. Torell lägger fokus på norrlandsstädernas framväxt, skogsindustrins expansion och folklivets brokighet. Han ser hur industri- och internationalisering spelat roll för kuststädernas författare.
Författarbanan för Birger Sjödin inleddes med anställning på den konservativa tidningen Hernösands-Posten, där för övrigt också Ådalens sångare Pelle Molin gjort sina lärospån.
Per Hallström och Björnstierne Björnson hörde till Sjödins litterära husgudar. Hans eget litterära program kan man finna i ett brev 1909 till fästmön Mia Hagelin i Sundsvall: "jag vill söka genom själens skrymslen och få klarhet i det myckna underliga varav människans väsen är sammansatt. Jag skall ironisera och flå huden av människor - det är jag skapt till. Måtte jag nu då bli hård och kall som en sten".
Kylan återfinner man inte hos Birger Sjödin, i stället skildrade han med stor värme människor som hanterades illa och sällan kunde förstå orsaken till sina tillkortakommanden.
Bland hyllningskören har jag funnit bara en med avvikande åsikt om Sjödins storhet, den avvikande är Lubbe Nordströms bror, Hilding, som i ett brev sagt: "Jag vet icke heller, om det är många mer än Fredrik Böök, som kunnat finna någonting anmärkningsvärt lödigt i hans (Sjödins) diktning". Men i samma brev anför Hilding Nordström, att Birger Sjödin var en mycket duktig pianist, som ackompanjerat honom några gånger under skoltiden.
Några smakprov på Birger Sjödins tonsättningar (i arrangemang av Bo-Harry Sandin i Björbo) togs fram söndagen den 11 december 2011 i Västerfors bystuga i Gagnef, där ett helt program ägnas författaren.
Erik Yvell
