- Söndag 18 juli 2010 -
Stor spridning av sorkfeber befaras i höst
En vanlig vedbod, företrädesvis i norra Sverige, utgör en riskmiljö för människor att smittas av sorkfeber eftersom den kan locka till sig sorkar. I bilden ses forskare Gert E Olsson.
Skogssorkarna tycks i år åter bli många. Forskare vid miljöanalys inom SLU har under maj-juni fångat många sorkar i fällor. Resultaten är en förutsägelse om att vi i höst och vinter går mot ett riktigt sorkår. Därmed finns stor risk för att sorkfeber sprids till människor. Redan under första halvåret 2010 har 111 fall rapporterats.
Viruset som orsakar sjukdomen bärs och sprids av skogssork (Myodes glareolus). Prognoserna om spridning av sjukdomen bygger på ett känt samband mellan skogssorksförekomsten på hösten och antalet anmälda fall under en sorkfebersäsong, som räknas från 1 juli till 30 juni följande år. Årets prognos visar att vi nu står inför ett nytt stort utbrott i höst/vinter. Det finns därför skäl för allmänheten att vara försiktig vid eventuella kontakter med sork och spillning från djuret och att man inom vården är beredd på en ökad tillströmning av patienter med den potentiellt farliga sorkfebern.
Skogssork är den enda kända reservoaren för Puumalavirus och infekterade sorkar utsöndrar viruset via saliv, avföring och urin. Smitta till människa sker sannolikt oftast via inandning av virus i luftburen form. I Sverige är sorkfeber anmälningspliktig sedan 1989 med tillförlitlig statistik sedan dess. Antalet rapporterade fall i Sverige varierar mellan säsonger mycket beroende på om det är ”sorkår” eller inte, och rapporteringen uppvisar regelbundna toppar med tre till fyra års mellanrum, som varierar med skogssorkspopulationens storlek.
Sprids från djur till människa
– Sorkfeber är en så kallad zoonos sjukdom, som sprids från djur till människa. Det är en de få zoonoser som man kan förutsäga spridningen av. Med hjälp av SLU:s fortlöpande miljöanalys och den nationella miljövervakningen av smådäggdjur inom Naturvårdsverkets regi kan vi göra förutsägelser om risken för spridning av sorkfeber till människor, säger två av forskarna bakom den aktuella studien, fil dr Gert Olsson och professor Birger Hörnfeldt, båda vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Umeå.
Studien har resulterat i en rapport som skrivits tillsammans med professor Magnus Evander, Umeå universitet, samt epidemiolog Marika Hjertqvist, Smittskyddsinstitutet, och överläkare Clas Ahlm, Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Rapporten publiceras i dag i Läkartidningens webbupplaga och i nummer 29-31 av den tryckta tidningen som utkommer nästa vecka.
– Hösten-vintern 2010-2011 kommer risken för spridning av sorkfeber att vara hög, betonar SLU-forskarna.
Störst spridning i norra Sverige
Under vinterhalvåret är risken att komma i kontakt med skogssorkar störst, eftersom de då ofta söker skydd och föda i närheten av eller i människans bostäder. Flest fall sorkfeber, ca 90 procent, anmäls från de fyra nordligaste länen: Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Men forskarna vill varna för att man ska vara medveten om sorkfeber även i andra delar av Sverige. Patienter kan tillfälligt ha vistats i norra Sverige och sedan få sjukdomen konstaterad på sin hemort i någon annan del av landet. Smittade sorkar och människor som fått sorkfeber har också förekommit i till exempel Uppland.
Sorkfeber tillhör gruppen blödarfebrar med njurpåverkan och sjukdomen karakteriseras oftast av akut hög feber, huvud- och muskelvärk samt påverkat allmäntillstånd. I det typiska fallet tillkommer sedan buksmärtor och njurpåverkan. Sorkfeber kan ge en varierande sjukdomsbild med alltifrån lindriga influensaliknande sjukdom till livshotande tillstånd. I samband med det stora utbrottet 2007 belastades sjukvården i utsatta områden av ett stort antal patienter.
Pressmeddelande från: SLU
