- Torsdag 4 Februari 2010 -
Återseendet med Celucienne
Pressmeddelande från: Hoppets Stjärna
Carolas andra dag på Haiti har varit otroligt intensiv. Vi får telefonkontakt och hon berättar:
”Redan på onsdagsmorgonen var vi tidigt igång. Vid 14-tiden svensk tid hade vi telefonkontakt med Lotta Bromé på P4 Extra. Vi befann oss då mitt i ett flyktingsläger strax utanför Port-au-Prince. Jag blev intervjuad om min resa och varför jag är på Haiti. Under den här tiden har jag fått se det enormt viktiga arbete som Hoppets Stjärna gör. Jag har själv varit fadder i 25 år och sett hur hjälpen verkligen når fram.”
Så berättar Carola om det känslosamma mötet med Celucienne. Det var 15 år sedan de sågs och Celucienne har hunnit bli 29 år. Nu sker återseendet tidigt på onsdagsmorgonen.
”Vi såg varandra på långt håll. Hon var sig lik fast hon hade blivit kvinna. När vi upptäckte varandra så sprang vi emot varandra och så möttes vi och kramades. Det var en enorm glädje. Vi skrattade länge. Hon var fortfarande lika kort, men såg likadan ut i ansiktet. Det var som att träffa en kär lillasyster.”
”Det var lite kommunikationsproblem för oss. Jag kan ingen franska eller creole och Celucienne kan ingen engelska så vi fick samtala genom tolk.”
Celucienne är nu förskolelärarinna men hon berättade att hennes innersta dröm är att bli barnläkare eller barnsjuksköterska. Hon bor hos sin kusin och hennes familj. Hon har inte träffat någon än och säger att hon vill ha en man som har både ”huvud och hjärta”. Jag upplever henne som en spontan och stark tjej.
”Vi samtalade genom tolk en lång stund och när jag sedan föreslog: ’Vill du följa med resten av dagen?’ kom svaret direkt och spontant ; ’Ah Oui’.
Under resten av onsdagen följde Celucienne med Carola och teamet. Först till Rigaud där de tillsammans träffade Edens – Carolas nuvarande fadderbarn. Carola berättar att de köpt med sig parfym till Edens och att Celucienne fick några utvalda smycken. Senare på kvällen åkte de till den katolska kyrkan i Port-au-Prince där allt var raserat.
Carola berättar i ett SMS den upplevelse hon hade under kvällens sista timmar:
”Min sista dag här i det katastrofdrabbade Haiti är ännu inte slut. Men det känns som om jag varit här i snart en vecka. Intrycken är många och det kommer att ta lång tid att försöka smälta och sortera. Jag blev starkt berörd och illamående då vi såg den värsta förödelsen från jordbävningen. Jag ville spy när jag klev ur bilen. Vi tillbringade resten av timmarna kring den overkligt krossade katolska kyrkan innan solen gick ner. Jag ska försöka beskriva mina intryck mera ingående lite senare och när jag inte har en så värdefull skatt vid min sida.
Bredvid mig i bilen genom gatorna i Port-au-Prince sitter nu en vuxen kvinna från Haiti som jag senast såg för 15 år sedan – min fadderflicka Celucienne! Det har hunnit bli kväll och mörkret har belägrat sig över varje fattig och rik, vit och svart – ”det gör det samma har han sagt”…vi är alla lika inför Skaparen.”
