Om Indiska oceanen haft ett tsunamivarningssystem, likt det som finns i Stilla havet, hade katastrofen 2004 kunnat undvikas då? Hade invånarna i Banda Aceh, den stad på Sumatra som drabbades allra hårdast, kunnat varnas i tid för den annalkande vågen? Svaret är nej. Vågen hade nått staden före varningen. Anledningen är att dagens varningssystem inte är tillräckligt snabba.

Det här har uppfinnaren Sigurd Melin i Hudiksvall tagit fasta på, och patentsökt ett eget tsunamilarm. Sigurd Melin och hans företag Terra Firma har tidigare utvecklat en mobil skyddsvall mot översvämningar, ”tubvallen”, som idag säljs till framför allt Österrike och Italien (se www.noaq.com). Tubvallen belönades 1997 med det svenska SKAPA-priset.

Sigurd Melins tsunamilarmsystem är tänkt att placeras på havsbotten utanför de kuststräckor som ska skyddas. När en tsunami passerar registreras det ökade vattentrycket vid botten och en torpedliknande ”kurir” frigörs. Kuriren flyter upp till ytan och skickar därifrån en signal till en mottagare i land, som i sin tur sätter igång ett antal sirener.

SMHI har hjälpt till att räkna på olika kusttyper. – Vi har utgått ifrån att larmet ska varna minst 5 minuter innan vågen når fram, säger Sigurd Melin. Då hamnar vi på ett avstånd från kusten på 15 - 20 kilometer och ett vattendjup av 100 - 500 meter.

– Med mitt larm vet folk att det är en tsunami på väg in. Dagens system är betydligt osäkrare på den här punkten. Man varnar för en ”möjlig” tsunami. Det beror på att man istället utgår från seismiska registreringar av jordbävningar under havsbotten. Om jordbävningen verkligen skapat en tsunami vet man inte förrän långt senare. Oftast uppstår ingen tsunami. Därför är de flesta larm falska, vilket leder till att de så småningom inte tas på allvar.

I Sverige har nyligen patent beviljats, men uppfinningen är även patentsökt i ett stort antal andra länder. Sigurd Melin letar nu efter lämpliga partners för nästa steg, att omvandla uppfinningen till en kommersiell produkt för världsmaknaden.

Fotnot:

Varningssystemet i Stilla havet började byggas upp redan på 1960-talet för att skydda Hawaii från tsunamier som skapas av jordbävningar utanför Amerikas och Asiens kuster. Trots att en tsunami rör sig med över 800 km/tim över djuphavet så har man ändå flera timmar på sig att varna och evakuera folk längs Hawaiis stränder. Det är därför det kallas ”early warning system”.

Men det tar tid att göra de beräkningar och kontroller som ligger till grund för ett varningsmeddelande. Om den utlösande jordbävningen inträffar nära en kust hinner inte systemet med. Vågen når kusten innan varningen gör det. Problemet är att jordbävningszonerna inte ligger varsomhelst i havet, utan just nära längsmed kusterna. Särskilt utsatta är de länder som ligger runt Stilla havet, men även länderna runt Indiska oceanen och Medelhavet, samt Västindien, drabbas med ojämna mellanrum.

Sedan den stora tsunamikatastrofen 2004 har fem tsunamier skördat sammanlagt 733 liv. Vid två tillfällen har det rört sig om större katastrofer. Sommaren 2006 omkom ca 660 personer på Java och i våras dog 50 personer på Salomonöarna. I det första fallet valde myndigheterna att inte skicka ut någon varning, eftersom man bedömde att jordbävningen var för svag för att ha kunnat skapa en större tsunami. I det andra fallet slog vågen till innan något varningsmeddelande hunnit skickas ut.

Terra Firmalet valde myndigheterna att inte skicka ut någon varning, eftersom man bedömde att jordbävningen var för svag för der som ligger runt Stilla havet, men även länderna runt Indiska oceanen och Medelhavet, samt Västindien, drabbas med ojämna mellanrum..

Pressmeddelande från: xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Artikeln publicerad: 071112