En vandring i stenens tecken

På lördag den 11 augusti 2007 kommer Kinnekulle Hembygdsförening att ordna en vandring. Vandringen kommer att starta vid Annexet (gamla småskolan) i Västerplana och passera de gamla stenbrotten ovanför kyrkan. Den mytomspunna stenenHöge Hall "Det bortglömda fornminnet" som står ensamt och majestätiskt ute på en åker kommer att passeras. Stenen är belägen 140 m över havet, är drygt 2 m meter hög och ungefär lika bred, tjockleken ca 2 decimeter. Mitt i och rakt genom stenen går ett hål, knappt knytnävsstort.

Redan på 1100-talet var det en omfattande stenhuggeriverksamhet i Västerplana. Den fortsatte på 1200-talet, men vid digerdödens dagar om kring 1350 avstannade den. I medeltidskyrkorna från denna tid finns skulpterade stenar, altare mm. Stenhuggarverkstaden i Västerplana tillverkade dopfuntar i olika utförande, en del mycket rikt dekorerade. Men också s.k. liljestenar en typ av gravstenar, som det finns många av inom Kinnekulleområdet, utfördes i stor skala. Förmodligen var det dessa stenar Carl von Linné syftade på, när han i sin Wästgötaresa 1747 skriver om Forshems kyrka: "På kyrkogården lågo många och sköna uthuggna grafwar från Kinnekulle, som mäst woro bönder tillhörige"

Stenlagret som var av bra kvalité och lättåtkomliga i Västerplana innebar att de stora mästare på 1600-1700-talet som Fehman och Stenhammar kunde bedriva omfattande stenhuggerinäring på orten. Verksamheten har sedan fortsatt genom århundraden och under 1800-talet kommer ett nytt namn i detta sammanhang, Pehr Jaensson, vilken drev stor stenrörelse med export, bl.a. till Danmark, av sina produkter.

I år 2007 är det 300 år sedan staten lagstiftade om uppsättning av milstenar efter våra vägar. Ordern om tillverkning av milstenar gavs till stenhuggare Per Jonsson, Stenhammar i Västerplana. Ca 800 milstenar tillverkades och distribuerades inom Skaraborgs län.

Foto: Freddie Wendin
Text: Lena Brodin
Artikeln publicerad: 070804