På söndag den 22 juli 2007 mellan kl. 13-17 slår Kinnekulle Hembygdsföreningen upp dörren till det enda av de fem soldattorp som finns kvar i befintligt skick i byn.
Soldattorpet har anor från 1700-talet, ligger på vänster sida i slutet av byn när man kommer från Lidköpingshållet. Av hela fastigheten finns endast bostadshuset kvar. Torpet är på ca 30 kvm och innehåller en farstu, kammare och kök samt en vind. Väggarna är byggda av kalksten och är ca 80-85 cm tjocka. Inredningen består av tidsenligt bohag vilket kan ge en bra bild av bostadsförhållandet. Varma soliga sommardagar ser torpet mycket idylliskt ut men tänk bara hur kallt det blir när väggar och golv är oisolerade och den enda värmekällan är det öppna spisen. Torpet är byggt enl. de byggnadsnormer som gällde för soldattorpen på den tiden.
Förmånen av fri bostad i ett soldattorp var en del av den indelte soldatens ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att ge plats åt sin efterträdare. Ofta låg torpen på rotens sämsta mark och skörden blev därefter. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny soldat. Roten hade en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om soldaten avled under tjänstgöring kunde armén bistå med begravningshjälp.

Kring detta oansenliga torp finns många berättelser, den kinnekulleborna tagit till sitt hjärta är att "Den Gudomliga" Greta Garbos farföräldrar bott i stuga och var de sista som bodde där till början av 1930-talet. Örna-Gustav och Örna-Lisa var deras öknamn, Gustav arbetade som kalkbrännare. Örna-Lisa försörjde sig genom att hjälpa ensamstående i byn när hon blev änka.
Om denna historia med Greta Garbos farföräldrar tvistar de lärde, men som alltid i historien så finns det två sidor, vad som är rätt eller fel får var och en avgöra. Viktigt är att en bygd får ha sin historia från både sanningar och anekdoter, detta förenar människorna i bygden.

Torpet går under många namn, men fastighetens riktiga namn är Åtorp nr 339. Namnet Sextus-torpet fick det av att den siste soldaten hette Sextus Sextus bodde där i torpet åtminstone på 1870 och 80-talet. Han var dessutom stenhuggare och auktionsutropare. Familjen emigrerade till Amerika, några av familjens söner hade emigrerat tidigare.
Som vanligt när torpet öppnar sin dörr finns även möjlighet för besökarna att fika i trädgården eller inne i stugan, beroende på vädergudarna

Kinnekulle Hembygdsförening äger sedan slutet av 1950-talet fastigheten och har tagit på sig ansvaret att förvalta denna klenod detta innebär att föreningen behöver hjälp med alla tankbara medel både gåvor i form av pengar och praktiskt kunnande.

Text Lena Brodin
Bild Freddie Wendin
Artikeln publicerad: xxxxxx