««  Till ettan    ««  Till nyhetsarkivet  

[ 021116 ]
Mäktigt stjärnfallsregn i antågande

Om det är stjärnklart under de tidiga morgontimmarna den 19 november kan man få bevittna ett av naturens mera sällsynta och mäktigare skådespel: ett stjärnfallsregn. Det är den årligen återkommande meteorsvärmen Leoniderna som står för föreställningen och som i år väntas bli extra kraftig. Det är alltid svårt att beräkna hur kraftigt ett stjärnfallsregn kan bli och hur länge det varar, men denna gång borde det bli möjligt att se många hundra meteorer per timme med ett maximum omkring kl 3. Månen är tyvärr nästan full och de ljussvagaste meteorerna dränks i månskenet, men just Leoniderna brukar bjuda på många ljusstarka meteorer som månskenet inte rår på.

Sönderfallande komet är upphovet till Leoniderna

Meteorsvärmens stjärnfall tycks stråla ut från en punkt (den sk radianten) i stjärnbilden Lejonet som under det aktuella tidsintervallet är på uppgående i öster. Stärnbildens latinska namn är Leo - det är därför meteorsvärmen kallas Leoniderna ­ och den punkt varifrån stjärnfallen tycks komma ligger mitt inne i den del av stjärnbilden som ser ut som en skära (eller ett omvänt frågetecken). I själva verket rör sig meteorerna i parallella banor, men vi får här samma perspektivistiska effekt som när vi tittar bortåt längs ett järnvägsspår. Det är lätt att identifiera "skäran" i Lejonet en bit upp på himlen i sydost, i synnerhet som man har hjälp av planeten Jupiter som just nu befinner sig strax till höger om skäran och som är det ljusstarkaste objektet på stjärnhimlen frånsett månen.

Leonidernas meteorer består som alla stjärnfall av större eller mindre stoftkorn som med hög hastighet rusar in i jordatmosfären och förbränns. Ett ordinärt stjärnfall är stort som ett knappnålshuvud eller mindre, medan de lite kraftigare kan vara som ärter. De är i de flesta fall mycket löst uppbyggda, ungefär som en klump aska från en cigarett. Leoniderna rusar in i jordatmosfären med en fart av drygt 70 km per sekund. Den höga hastigheten beror delvis på att jorden och kometstoftet möter varandra i rymden på kollisionskurs.

Upphovet till Leoniderna är den sakta sönderfallande kometen Temple-Tuttle. Den rör sig i en mycket avlång bana kring solen i en takt av ett varv på 33,2 år. Varje gång den befinner sig i närheten av solen avger den en mängd stoft, och det stoft jorden möter under morgontimmarna den 19 november gav kometen ifrån sig år 1767, dvs för sju kometomlopp sedan.

Rikta kameran mot natthimlen!

Det kan vara mycket tacksamt att försöka fotografera ett stjärnfallsregn. Använd en film av känsligheten ISO 400 eller mer och helst en vanlig systemkamera som kan ställas öppen under valfri tid. En filmruta bör dock inte exponeras längre än ett par, tre minuter denna gång pga månskenet. Normal- eller vidvinkeloptik fungerar utmärkt. Rikta kameran mot ett himmelsområde där man ser flest meteorer. Lyckade bilder skulle vi gärna vilja återge i Mariestads Astronomiska Klubbs tidskrift Asterisken*.

Bifrostobservatoriet, Mariestads Astronomiska klubb.

"Snabba fakta" om 2002 års Leoniderna: http://www.astro.su.se/Svenska/leonids2002.html