Kommunerna slarvar med sin upphandling av barnens skoltransporter, säger NTFs vd Brittmarie Utterström. Över 60 procent av föräldrarna är oroliga över barnens skolväg.

- Det är en berättigad oro. Bland annat därför att många kommuner inte kräver bälten i skolbussarna, säger NTFs vd, Brittmarie Utterström, efter tragedin norr om Sundsvall.
- Låt den bli en väckarklocka för oss alla. Kommunerna måste ta barns trafiksäkerhet på allvar. Men även andra transporter, allmänna och privata måste kvalitetssäkras från miljö- och säkerhetssynpunkt. Det är den viktigaste förebyggande åtgärden som kan förhindra att en olycka får så här fruktansvärda konsekvenser.

Priset tycks vara enda kriteriet

NTFs länsförbund har gjort ett antal undersökningar om barnens skolvägar.
- Priset tycks vara det enda kriterium som räknas. Oavsett om det gäller en kommunal upphandling av en skolskjuts eller ett företags upphandling av en varutransport. Vi måste etablera nya värderingar och vad kan vara viktigare, i det här sammanhanget, än människors hälsa, säger Brittmarie Utterström.

Debatt om kommunernas skyldigheter

Sverige har världens tuffaste trafiksäkerhetsmål, formulerade i Nollvisionen och för att styra utvecklingen åt rätt håll är det nödvändigt att vi ser över förutsättningarna för alla som färdas på vägarna. Det gäller oss själva som förare, men också för den omfattande yrkestrafik vi möter.
- Vi vet inte vilka bakomliggande faktorer som orsakade olyckan i Indal och om det ska vi heller inte spekulera. Men låt oss hoppas att den kan sätta igång en debatt om vilka skyldigheter i första hand kommunerna, men också landstingen och våra myndigheter har. De bör i betydligt snabbare takt än nu bli föregångare för en ny upphandlingskultur. Säkerhet och miljö måste bli avgörande kriterier. Det är upprörande att det inte redan nu finns bälteskrav för samtliga passagerare. Det borde också finnas krav på att alla offentliga transporter sker i rätt hastighet, med nyktra förare och med fordon som underkastas extra broms- och däckskontroller bland annat, säger Brittmarie Utterström.

Problemet ska hanteras på ledningsnivå

- Det här är ett problem som måste hanteras på ledningsnivå. Det är inte i första hand ett ansvar som ska läggas på de enskilda chaufförerna. De har i själva verket rätt till enkla och förhållandevis billiga tekniska stödsystem som hjälper dem att hålla hastighetsgränserna, att garantera nykterheten osv. De har rätt till tidsscheman som inte stressar sönder omdöme och hälsa. Att hålla hastighetsgränsen är ett sätt att spara pengar. Det minskar slitaget på fordonen, det minskar miljöutsläppen och det minskar chaufförernas sjukskrivningsdagar.
- Händelsen i Indal bör också väcka debatt i företagen. Hur hanterar t ex Konsum och ICA kvalitetssäkringen av sina transporter? Hur gör Posten? Hur gör skogsbolagen? Vad ställer resebyråerna för krav på de bussentreprenörer som skjutsar våra tonåringar på vinterns sportlovsresor?

440 000 skolbarn åker skolskjuts varje dag

- alla kan inte garanteras sittplats, nästan alla åker utan bälten, 33 procent av hållplatserna är inte utmärkta, bara en bråkdel av kommunerna har en trafiksäkerhetspolicy.
Det visar tre aktuella undersökningar som genomförts av NTF.

Mer än 60 procent av föräldrarna oroar sig för barnens skolväg. 37 procent beskriver den som bristfällig, 14 procent anser att den är direkt farlig.
Det visar en undersökning som NTF gjorde bland 621 föräldrar till barn mellan 6 och 11 år, sommaren 2000. Ca en tredjedel av föräldrarna har försökt få åtgärdat brister i trafikmiljön längs barnens skolväg, ensam eller tillsammans med andra föräldrar.
De flesta barn går till skolan, får skjuts i bil eller åker skolbuss/taxi. Mer än 30 procent av föräldrarna som skjutsar sina barn, gör det för att de inte vågar låta barnet ta sig till skolan på egen hand.
Våren 2000 följde NTF också med 23 skolbussturer i Uppsala, Jönköping, Västmanland, Norrbotten och Skåne län. I hälften av bussarna saknades bälten helt. Endast i 15 procent fanns bälten på samtliga platser i bussen. Av totalt 226 hållplatser var 33 procent inte utmärkta överhuvud taget och 60 procent låg längs vägar med hastighetsgräns 70 km/tim.

NTF Stockholms län 2001

Våren 2001 skickade NTF Stockholms län ut en enkät till de 26 kommunerna i länet. Syftet var att kartlägga kommunernas trafiksäkerhetsarbete. Endast 3 kommuner av de 24 som svarade, har en trafiksäkerhetspolicy för hur kommunens transporter ska genomföras. 14 kommuner svarar att de ställer trafiksäkerhetskrav vid upphandling av skolskjuts. 8 kommuner kräver bälten i bussarna. 11 ställer krav på fordonet, såsom extra bromsprov, däck osv.
På frågan om barnens skolvägar är kartlagda ur ett trafiksäkerhetsperspektiv, svarar endast två kommuner ”Ja, helt”, 17 kommuner svarar ”Ja, delvis”.
Ansvaret för att de krav som kommunerna ställer på skolskjutstransporterna efterföljs ligger oftast på entreprenörerna – 13 kommuner. 9 svarar att chauffören rapporterar, 5 att kommuntjänsteman gör inspektioner. Ingen kommun låter utomstående aktör göra en revision.

NTF Skåne 2000

I augusti 2000 undersökte NTF Skånes yrkesförarråd vilka säkerhetskrav som ställs vid skolskjutsupphandling i 17 skånska kommuner. I 4 av kommunerna finns inte ens krav på att alla barn ska ha en sittplats. 11 av 17 kommuner ställer inte något krav på tillgång till bilbälte i skolskjutstransporten. De 6 kommuner som ställer krav på bälte gör det endast i begränsad omfattning, 2 ställer krav på bälte när det gäller skolskjuts som genomförs av taxi, 1 kommun kräver bälte på särskilt utsatta platser, en kräver bälte i de mindre bussarna, en kräver bälte på platser som saknar annat skydd och ytterligare en kommun kräver bälte i kommunernas egna bussar, inte i entreprenörernas. 5 av 17 kommuner kräver att det genomförs utrymningsövningar.

Pressmeddelande från NTF, sept 2001