[ vecka 0107 ]Feriehemmet
Heureka (grek., 'jag har funnit det'), lär Arkimedes ha utropat när han klev i badkaret och upptäckte den princip som fick hans namn. Heureka tänkte jag, när jag bläddrade i några äldre utgåvor av årsskriften Lidköpingsbygden och hittade en artikel om sommarkolonin på Kinnekulle. Min mor vistades där några somrar vid tiden för första världskriget slut. Då erinrade jag mig också att hon omtalade den som feriehemmet. Platsen där det låg var Bosgården i Medelplana. Själva kolonin var en torpstuga på Bosgården ägor. Kolonin var i bruk från 1900-talets början till någon gång i början av 1940-talet. Tråkigt nog anger inte artikelförfattaren när han själv vistades där, men jag känner igen det mesta från min mors berättelse.
På eftermiddagen fick vi gå fram till Bosgården för att hämta mjölk, en promenad på några kilometer.
Det artikelförfattaren inte berättar om var kapplöpningen till utedassen efter frukosten. Enligt min mor gick det till så här. När man hade ätit frukost rusade alla mot dassen. Pojkarna var som regel snabbast, men ett par flickor, däribland min mor, som var liten och lätt var snabbare. När pojkarna kom fram slet de ut flickorna som satt där.
Många av Lidköpingsbarnen, som vistades på feriehemmet under första världskriget, kom från ytterst enkla förhållanden och fick till vardags gå hungriga till skolan. För dem var sommarvistelserna på Kinnekulle rena paradiset. Feriehemmets kokerska Charlotta Johansson, kallad Moster Lotten, var högt älskad bland barnen och inte bara för den goda matens skull.
Veckans ord: Môsakäringa. När dimman lade sig över en äng i försommarnatten och rörde sig sakta som slöjor sades det att Môsakäringa röker.
Källor (förutom min mor): Ann-Mari Östberg
PS. Maila gärna dina synpunkter på mina artiklar - övriga hittar du i "Historia och Varia".
Skicka till annmari.kanon@telia.com DS.v
Våra dagar började alltid med att efter tvättningen på morgonen, om nu gjorde det samlades till frukost. Denna inleddes alltid med att vi fick sjunga ´Din klara sol går åter upp …`. Slutet på dagen var också alltid detsamma, efter aftonmålet sjöngs ´Så går en dag ifrån vår tid`.
Det var långt till bad. En gång varje sommar vandrade alla barnen ner till Trolmens hamn för att bada. Den utflykten tog hela dagen.På hemvägen från badet kunde det också bli ett besök hos handlare Klason på Trolmen för att inhandla lite snask, om det till äventyrs skulle vara någon som hade en tioöring. Som kompensation för uteblivna bad fick vi svalka oss under en vattenkanna som monterades upp i ett träd. Genom ett snöre i kannpipen öste vår fröken det kalla källvattnet från Gustavs källa, över oss.
En annan av barnen mycket uppskattad utflykt var den till utsiktstornet. Då fick de gå genom storskogen vilket annars var förbjudet. Den utflykten gjordes vanligen i smultrontid.
Fasth, Karl: Sommarkolonin på Kinnekulle. I: Lidköpingsbygden 1981.
Västgöta-Bengtsson, S & Ahlborg, J: Gamla västgötaord, sällsamma tidsbilder. 1981.