[ vecka 0102 ]Blommor och blandat
Den 10 augusti, när Lars har namnsdag, skulle man
Uttrycket kommer enligt en av mina julklappsböcker (Svanberg, se nedan) från Nittorp i Västergötland. Författaren kallar boken ett verk i etnobotanik. Den är en intressant och lättläst översikt över äldre författares uppteckningar av folktro och praktisk användning av växter och innehåller en och annan notis med västgötsk anknytning. Man får bl a veta att husmödrar i Västergötland på hösten samlande in brudbrödets
I boken redovisas PE Lindskogs och J Granlunds berättelser om bärplockning på Kinnekulle.
Granlund återger en uppteckning, som beskriver marknadslivet kring en bärsöndag på Kinnekulle vid förra sekelskiftet. Det var vid två eller tre söndagar, som stora skaror människor begav sig till det vackra berget för att plocka fågelbar/sötkörsbär.
På de stora herrgårdarna var bärsöndagarna inte särskilt populära. Man kände sig störd och fick sina marker nertrampade.
En annan uppteckning beskriver något, som man kunde önska sig att ha blivit 'utsatt' för.
Västgöta-Bengtsson - den oförliknelige - berättar om hur ett latinsk örtnamn kunde gestalta sig på västgötska.
Nu en vädjan från mig till Hällekiskurirens läsare: Det har funnits en barnkoloni på Kinnekulle dit barn från Lidköping fick komma om somrarna.
Källor
God fortsättning på det nya året ! Ann-Mari Östberg
sluta plocka blåbär då, för Lars hade pessat på blåbära.
mandellika rötter, dem de vid högtider lägga i hvitgrötsmjölken, att förhöja dess smak.
(cit fr R Dybeck)
De fattiges förtjenst består till någon del deri, att de, om sommaren plåcka njupon, nötter, bär och kummin, och sedan försälja dem dels i Lidköpings höstmarknad, dels till uppköpare från Wermeland och andra orter. (Lindskog)
Där fanns karamellgummor med granna pappersklädda karameller, som pojkarna gav flickorna, och små hemgjorda karameller också. Där såldes lyckobrev och vid vissa bärsöndagar visades vaxkabinett och talmaskin.
Om man sedan barnet är döpt, slår ut dopvattnet i en krusbärsbuske, så får barnet krusigt hår.
Men när Skara-adjunkten J A Mathesius år 1837 återupptäckte 'Falbygdens stoltaste prydnad', det märkliga fjädergräset, Stipa pennata, kom t o m dess latinska namn att intressera det enkla folket i trakten. Uttalet blev dock något förvanskat. På västgötskt tungomål fick det i stället heta "Stripa spennata"!
Kan någon säga var den låg ?
Min mor vistades där några somrar någon gång vid första världskrigets slut och i början av 1920-talet. Jag är tacksam för all information om denna koloni t ex berättelser om livet på kolonin, som någon läsare kan ha hört från någon som varit där. Kanske finns det något skrivet om denna koloni ? Glad för allt läsarna kan berätta för mig. Min e-post adress finns nedan.
Svanberg, I: Människor och växter. Svensk folklig botanik från Ag till Örtbad. Sthlm 1998.
Västgöta-Bengtsson, S & Ahlborg, J: Gamla västgötaord, sällsamma tidsbilder.
Skövde 1981.