Det stora 1000-års firandet av dopet i Husaby är nu till ända, kvar finns multimediautställningen "Källan" som kommer att visas i Pilgrimsgården hela sommaren.

Men om vi tittar lite på historien efter dopet i Husaby för 1000 år sedan, vad hände då, stegen styrs obevekligen mot Skara där den kyrkliga makten kom att få sitt högsäte.

I mitten av 1000-talet flyttade biskopen till Skara, som kom att bli centrum i landets äldsta stift. Under några få sekler byggde man omkring 500 kyrkor i Västergötland.

Kyrkans betydelse för bygden var på den tiden stor, och enbart i Skara fanns fyra kyrkor, två kloster, hospital, katedralskola och landets första bibliotek.

Troligt är att en stavkyrka fanns i Skara redan i början på 1000-talet, men när nu biskopen av outgrundlig anledning till slut bestämt sig för att flytta till Skara och upprätta sitt biskopssäte, måste det till en ståtligare byggnad än den gamla träkyrkan.

En biskopskyrka kan ha funnits i Skara år 1064, då biskop Adalvard som dog det året skall ha påbörjat ett byggande av en Mariakyrka. En nattvardskalk finns kvar i kyrkan från denne biskop, med inskriptionen, Adalvardus Peccator - Adalvard syndaren.

En medeltída krypta hittades under koret på 1940-talet, detta kan vara Sverigs äldsta bevarade rum, som troligen lades igen när kyrkan på 1200-talet bygdes om till gotisk katedral.

Biskop Bengt den gode kan ha varit initiativtagare till att landets troligen första bok tillverkades. Skaramissalet från tidigt 1100-tal har tydliga influenser från kontinenten.

Den störste Skarabiskopen genom tiderna var nog Brynolf Algotsson, han föddes år 1240 och utbildade sig senare i Paris. Han verkade som den 24:e biskopen i Skara från år 1278 till 1317, och var bl.a. en stor byggherre, kyrklig förnyare samt en betydande diktare.

Brynolfs största stund i livet var utan tvekan då han år 1304 fick ta emot en tagg från Jesu törnekrona av den norske kungen Håkon Magnusson, som tack för att han bl.a. hjälpt till med renoveringen av Stavangers domkyra, som eldhärjats.

Denna törnetagg blev kyrkans dyrbaraste relik, och under hela medeltiden vallfärdade pilgrimer hit till Skara. Denna för kyrkan dyrbara relik försvann under reformationstiden.

Brynolf Algotsson var även mannen bakom Läckö, som han anlade för 700 år sedan. Biskoparna hade på denna tiden även en stor värdslig makt, och höll sig ofta med slott och borgar.

Under reformationen och Gustav Wasas planer för kyrkan blev 1500-talet en tid av förfall för Skara.

På 1600-talet hade det en gång så mäktiga Skara stift delats upp och bara en liten del återstod.

En ny storhetstid för Skara vankades under 1700-talet, då man började att bygga om den gotiska katedralen till ett barocktempel, men det var ont om kapital så det blev bara en gavel.

År 1719 utbröt en brand i kyrkan och därefter kortades tornen, för att i början av 1800-talet helt tas bort. De platta torntaken gav upphov till öknamnet "Skara böxer", som än idag lever kvar.

Kyrkans stora ombyggnad inleddes i slutet av 1800-talet, då den byggdes om till den gotiska katedral som den under medeltiden var ämnad att bli men som de ekonomiska resurserna satte stopp för.

Under 1900-talet genomfördes flera invändiga ombyggnader och renoveringar, den senaste under 1999. När denna ombyggnad var klar återinvigdes kyrkan den 27 november 1999.

Men en ny renovering måste snart till, då man nu upptäckt att kyrkotornen är i dålig kondition och läcker in vatten.

En hel del kritiska röster har höjts mot den senaste ombyggnaden, då några menar att kyrkans medeltida karaktär har gått förlorad.

Under sommaren förekommer en mängd arrangemang i Skara domkyrka, bland annat en utställning om kyrkan och några av dess mest betydelsefulla biskopar. För de yngre barnen har man anordnat en rithörna där de kan hålla till medan den lite äldre generationen bekantar sig med kyrkans inre, ett bra initiativ som fler borde ta efter.

 Hällekis Kuriren » » »  [ reload frames ]