|
|
Starten vid Stalpa
|
Friluftsfrämjandet som arrangerar Kinnekulleknallen lyckade i år pricka in precis rätt dag för den populära "nattavandringen". En vecka med regn och dåligt väder lovade inte så gott inför fredagens vandring, men på fredagseftermiddagen lättade molnen och solen tittade fram från en blå himmel. Vandrarkängorna plockades fram och när alla startat visade det sig att 1785 vuxna och 99 barn hade kommit denna kväll för att gå en långpromenad på det blommande berget när naturen är som allra vackrast.
|
|
Ingemar Green, en av initiativtagarna till Kinnekulleknallen, deltar fortfarande i det administrativa arbetet kring vandringen.
|
Idén till Kinnekulleknallen fick Ingemar Green, Lars Ullman, PO Ringblom och Rolf Persson när man var nere i Göteborg och gick Delsjörundan som även den var en nattvandring. Samma upplägg trodde man skulle fungera bra även på Kinnekulle och för 22 år sedan gick den första vandringen med ca 300 deltagare. De kommande åren ökade antalet vandrare med ca 500 personer om året, i mitten på 90-talet nådde man toppnoteringen på 4189 betalande deltagare. Men med över 4000 vandrare blir det nästan kö runt hela leden, problem med parkeringsplatser och andra administrativa svårigheter. Mellan 2000-3000 deltagare anser Ingemar Green var en lagom siffra.
|
|
Startkort säljes
|
Vandringen har för många blivit något av en tradition och vid starten på den gamma fotbollsplatsen "Stalpa" ovanför Hällekis skola sågs många välkända ansikten från tidigare år väntandes i kön till starten.
|
|
Vandringen uppför berget har påbörjats.
|
Halv åtta släpptes vandrarna iväg upp genom Bredängen och vidare upp mot Jansberg för att sen nå Friluftsfrämjandets stuga Kulleberg där man hade satt upp den första väskekontrollen. Lite påfyllning var på sin plats innan färden gick vidare upp i brant terräng upp till vandringens högsta punkt vid utsiktstornet. Denna kväll fick man fin utsikt över Vänern med Kållandsö och Läckö om man tog sig tid att gå alla trappstegen upp i tornet.
|
|
Vid Friluftsfrämjandets stuga Kulleberg
|
Efter att ha beundrat utsikten från toppen av berget gick sen vandringen ner till Salen där det bjöds på blåbärssoppa och fanns möjlighet att köpa sig en korv och dricka för de som blivit sugna av promenaden och inte hade med sig egen matsäck. Salen brukar vara en plats där många passar på att ta en stunds vila innan färden går vidare.
|
|
Vätskekontroll
|
Efter en stunds vandring utför bergssidan kom vandrarna fram till det majestätiska Stenbrottet som med sina varmt röda och lodräta klippväggar lystes upp av hundratals marschaller i det annalkande kvällsmörkret. Körsångare från bygdens olika kyrkor framförde finstämda melodier nere på botten av Stenbrottet, en del stannade till en stund för att lyssna medan andra gick vidare för att fortsätta mot målet.
|
|
Framme i Stenbrottet
|
Sista etappen avverkades och ville man ha en stunds stillhet innan vandringen avslutades var ett besök i Hönsäters kapell på sin plats. Här framfördes stilla orgelmusik av kantor Margareta Johansson.
|
|
Det undersköna Stenbrottet i kvällssol
|
När man efter en mils vandring kom till målet i Hällekis skola fick man sitt välförtjänta diplom och kanske lite fika. En lycklig vandrare fick även med sig en fin cykel hem som var kvällens finaste pris, mängder av andra priser lottades sen ut på startkorten, vinsterna var skänkta av olika lokala sponsorer.
|
|
Körsångarna
|
Nu återstod bara att hitta sin bil bland de hundratals pakerkerade och sen ge sig på konststycket att ta sig ut från samhället, vilket brukar flyta på relativt smidigt då Friluftsfrämjandet har en väl uppbyggd organisation kring Kinnekulleknallen och har haft 22 år på sig att träna in rutinerna.
Den 18 maj nästa år kommer många av årets vandrar att återvända till Hällekis då den 23:e Kinnekulleknallen arrangeras.
