Fragmentarium, var titeln på Bonniers julbok till förlagets författare 1987. Boken har inte varit tillgänglig för allmänheten förrän nu, när Werner Aspenström-sällskapet givit ut boken på nytt som nr 3 i en skriftserie.
Fragmenten, de korta prosastyckena och de löst inlagda dikterna, fyller ut tomrum som ger nya inblickar i Aspenströms författarvärld. Han återvände ständigt i sina minnen till barndomshemmet i Torrbo i Norrbärke församling i Bergslagen. Här återges en dröm som täcker en boksida och handlar om ett barnlöst bondpar som är i färd med potatisupptagning. I en kruka i åkern finner de ett flickebarn som de tar med sig hem och låter växa upp. Hur det sen går får läsaren själv utröna ...
I en kort prosaskiss på åtta rader beskriver författaren Etnas puls och utbrott. Det kan nämligen inträffa att en passiv krater sväljer det som en aktiv hostar upp. Och Aspenström gör jämförelsen "med en invärtes kokande människa som hinner svälja sitt raseri innan andra drabbas". Nästa gång varnar han för att det kan bli som 1669 då Etna hade ett av sina svårare utbrott.
I en kort reflektion skriver han också om munnen, som han anser vara den primitivaste delen av människokroppen, då den dels är ett matställe, ett luftintag, ett språkrör och en mynning för utströmmande ord. Aspenström tycker, med hänsyn till ordbrukets viktiga roll, att den skulle ha placerats på pannan. Det hela kunde då fungera som att "ingen skulle kunna prata med mat i munnen och förgöra en klar tanke. Å andra sidan skulle inte maten kunna tysta munnen, en nackdel."
Han går också till rätta med egna värderingar och ser hur de genom årtiondena förändrats. I slutet av 1930-talet läste han Pär Lagerkvists Det eviga leendet och minnet hade bevarat upplevelsen som stark. Hösten 1971 läste han om boken och fann den med undantag av några livfulla passager "tillgjord och pratig, visdomen falsk, eller likgiltig".
Det man kanske längst kommer att minnas av dessa fragment är besöken hos den åldrande tidigare folkhögskolerektorn och biskopen Manfred Björkquist. Aspenström hade varit elev på skolan i Sigtuna i sin ungdom, nu tar han del av den åldrande mannens kamp för tron.
Aspenström-sällskapet har gjort en stor insats för den läsande allmänheten när det tagit in Fragmentarium i skriftserien. Berättelsesamlingen Bäcken från 1958 kom att bli den mest läsa av Werner Aspenströms skrifter. Idag uppmärksammas författaren flitigt då Werner-ensemblen i Räfvåla ofta sätter upp enaktare, nu närmast står Snömannen ur Teater V på tur att sättas upp den 4 december.
