I en interpellationsdebatt på tisdagen tog Sven-Erik Sjöstrand, riksdagsledamot (v) upp riskerna med isocyanater i arbetslivet. Trots kända stora risker vill Arbetsmiljöverket fyrdubbla den tillåtna dosen. Tänker arbetslivsminister Hans Karlsson, själv gammal målare, ett yrke där människor ofta utsätts för isocyanater, verkligen tillåta det? undrar Sven-Erik Sjöstrand.
- Ca 100 000 svenska arbetare exponeras varje dag för isocyanater. Tiotusen beräknas bli sjuka. Vanligast är problem med andningsvägarna, som irritationshosta eller näsblod. Huvudvärk eller nedsatt lungfunktion förekommer också. I värsta fall kan man få livsfarlig allergisk astma för resten av sitt liv. Många inom metallindustrin och på andra arbetsplatser är väldigt oroliga, säger Sven-Erik Sjöstrand.
Arbetsmiljöarbetets mål är att skapa säkra och sunda arbetsplatser. Ingen skall behöva bli skadad, mista sitt arbete eller bli förtidspensionerad på grund av dålig arbetsmiljö. Men trots alla skaderisker som nämnts ovan vill statliga Arbetsmiljöverket mildra kraven på arbetsgivarna och fyrdubbla den tillåtna dosen av vissa isocyanater i arbetsmiljön från 1 juli 2005!
Arbetsmiljöverkets planer väcker förvåning bland forskare. Facket är kritiskt. Bl a anser Metallindustriarbetarförbundet att Arbetsmiljöverket prioriterar ekonomin före arbetarnas hälsa.
- Arbetsmiljöverket arbetar på regeringens uppdrag. Vänsterpartiet hoppas att regeringen agerar och hindrar försämringarna, sade Sven-Erik Sjöstrand i sin interpellation och frågade om Hans Karlsson tänker verka för att reglerna kring isocyanathanteringen inte ska försämras, och om det finns någon långsiktig strategi för problemen kring isocyanatanvändningen.
- Superfina partiklar, t ex isocyanater, tas upp av lungblåsorna, går in i blodet och ackumuleras i kroppen. Problemen har uppmärksammats alltmer på senare tid och EU har satt ett gränsvärde, dock bara för den yttre miljön. Men i t ex bilverkstäder kan partiklarna förekomma i nivåer som är hundra, kanske tusen, gånger högre än EU:s gränsvärde. Jag är verkligen orolig för framtiden. Ackumulerade kemiska hälsorisker kan få effekter också på nästa generation. Det behövs strängare regler kring isocyanathanteringen, säger Sven-Erik Sjöstrand.
- Som medlem i Industrifacket sedan 30 år läser jag regelbundet Dagens Arbete, Industrifackets medlemstidning. I oktobernumret förra året skrev tidningen på ledarplats att om facken förlorar denna kamp mot en statlig myndighet, alltså Arbetsmiljöverket, som agerar till synes utan eftertanke, vore det mycket illa. Hans Karlsson är ju erfaren målare och känner till riskerna med isocyanater. Hur ser han på denna fråga? frågade Sven-Erik Sjöstrand i dagens interpellationsdebatt.
Hans Karlsson svarade:
- Ansvaret för gränsvärden och andra arbetsmiljöregler har delegerats till Arbetsmiljöverket där det pågår arbete om ändringar i föreskrifterna om hygieniska gränsvärden. Eftersom arbetet inte är slutfört kan jag inte diskutera innehållet.
- Tillsyn och forskning när det gäller isocyanathantering är mycket viktiga för att förebygga allvarliga skador. Sverige bör ligga i täten här. Jag har engagerat mig mycket i problematiken kring kemiska hälsorisker både i den funktion jag har i dag och tidigare i livet genom mitt yrke som målare och även som facklig företrädare under många år för billackerarna, som är en av fyra fem yrkesgrupper som är ordentligt utsatta för isocyanatriskerna. Om det finns några arbetsmiljörisker som är värre än andra så är det riskerna med kemiska ämnen. De är så förrädiska. De syns inte, och känns inte. Man kan jobba nästan ett helt yrkesliv intet ont anande och sedan bli livsfarligt sjuk eller till och med dö av kemisk påverkan. Man kan som billackerare varje dag lägga ned hela sin själ i att yrkesstolt göra fina lackeringar - och priset kan bli att man har gjort ett fint jobb med ett dödligt ämne.
- Det här är ämnen och företeelser som människor själva inte kan skydda sig mot. Man förstår inte riskerna. Därför är det nödvändigt att samhället tar ansvar för att människor inte utsätts för sådana förrädiska risker. Det kan vi göra genom en bra lagstiftning och genom att ställa krav på den som är ansvarig för risker på arbetsplatsen, nämligen arbetsgivaren, sade Hans Karlsson.
Sven-Erik Sjöstrand replikerade:
- Så länge man inte kan bevisa att ett ämne är ofarligt måste största möjliga försiktighet gälla. Eftersom vi vet för lite måste arbetsmiljökraven vara mycket stränga. Det kan aldrig vara försvarbart att chansa när det gäller människors hälsa. Vi vet inte om det kan få konsekvenser 10 eller 20 år längre fram. Samhället måste skydda de som är utsatta för de här riskerna.
- "Sverige bör vara ett föregångsland på detta område", säger Hans Karlsson. "Sverige bör ligga i täten och regeringen har vidtagit åtgärder för att förstärka både Arbetsmiljöverkets tillsyn och isocyanatforskningen i Sverige", säger han.
- Kan man verkligen säga att vi ligger i täten om det blir så att Arbetsmiljöverket försämrar gränsvärdena kring isocyanathantering? frågar Sven-Erik Sjöstrand.
