Janne Karlsson

Afrikanerna har sedan forntiden kunnat meddela sig med varandra på långa avstånd genom sina trummor. De har också dansat och sjungit på både glädjefulla och sorgliga fester till sina trummor. Trummorna används också i vardagslivet när man kallar till samling till fester och till olika ceremonier.

En sådan ceremoni är när gossarna genom att omskäras övergår från barnstadiet till att bli män.

Än idag går vi ut i buschen och lever där i tre till sex månader för att lära oss vuxenlivet, säger Baba Suso, som var lärare under trumkursen, själva omskärelsen går till så att medicinmannen ropar upp vårt namn och sen slår han med ett svärd i en trädgren. Han gör själva omskärelsen på avstånd, han berör oss aldrig. Jag vet att detta är svårt att förstå för en västerlänning. Det finns så mycket magi i Afrika som inte går att förklara. Man måste se och uppleva det själv.

Djembe är egentligen ett soloinstrument, säger Helena Frykstrand som arrangerat kursen, när man spelar i en grupp så är det alltid en trumma som är den ledande trumman och som de andra följer. Doun-doun är en bastrumma som hjälper de andra att håller rytmen.

Janne Karlsson spelar vanligtvis västerländska trummor där takten är matematiskt uträknad.

Trumlärare Bab Suso

Det var svårare än vad jag föreställt mig att ställa om till den afrikanska rytmen som är oregelbunden, vilket är helt annorlunda än vår. Jag fick kämpa på ganska hårt innan det lossnade för mig.